Citat:
Ursprungligen postat av
clipowl
Alla kluster b-störningar tenderar att återberättas mycket negativt, likt "odjur", särskilt av f.d. partners. Det finns ju såklart en sanning bakom det hela, men också anledningar till varför partners beskrivit sina f.d. så, och hur dåligt dessa mår efter en relation.
Familjemedlemmar är inte lika intensiva i affekt, många är medsjuka och har under tidens gång blivit invanda i reaktionen som ses emotionellt som drabbar dem. Påminner lite likt "Pojken som ropade varg".
Är BPS:aren medveten om sin problematik, hur den drabbar andra, och att denne själv försöker att bättra sig och jobba med sin störning - det finns inget odjur där. Struntar den å andra sidan i det hela, kan inte själv reflektera kring sjukdomsbilden, är omedveten, ja...då är den ett odjur. Ett odjur som förstör - och traumatiserar andra.
Baby I hate you because I love you too much and I know I can't have you.
Detta är anledningen till det stora hatet. Mitt ex hatar mig mellan varven och sen bönar och ber om att jag ska komma tillbaka och att jag är hela hans värld och att han inte vill leva utan mig..."jag som är en så dålig människa"

Ni förstår inte hur besatta våra ex blir av oss...ni förstår verkligen inte det. Det har gått ett halvår och jag har inte slutat få långa sms/telefonsamtal med kärleksförklaringar och jag ser verkligen i hans texter att han verkligen tror att hoppet finns kvar och jag blir orolig och får skuldkänslor och mår dåligt. Jag har förstört hans liv för att jag var ihop med honom och för att han blev
för kär och nu vägrar acceptera att det som var aldrig mer kommer tillbaka. Straffet jag får för att jag slutade vara kär är att bli hatad för att han inte kan få mig tillbaka, det är ok fastän det egentligen är orättvist, för varför ska jag fortsätta vara tillsammans med en människa som jag inte vill vara tillsammans med längre? För att det är synd om honom annars? Eller för att inte bli "hatad"? Det är inte vårt fel som borderline tjejer att våra ex vet att dom aldrig kommer bli så kära i någon annan kvinna igen och att det tar död på dom att veta. Har du ens varit tillsammans med en borderlinekvinna någon gång? Isåfall, så borde du veta att det jag skriver är sant.
En annan man här på FB är helt övertygad om att jag är hans exflickvän (vilket jag inte är) och har skrivit liknande meddelanden och även där ser jag ett hopp i hans texter fastän han tidigare föraktat henne och sagt att han aldrig vill ha med henne och göra igen men ändå så skriver han till mig (ihopp om att jag skulle vara hans ex) att jag är det bästa som har hänt honom och att han vill bli tillsammans igen och att han skiter i allt "hemskt" som "jag" gjort mot honom.
Ett tredje scenario, en man hatade på mig som fan och i min borderlinetråd i början när jag började skriva den och var verkligen hatisk mot alla borderlinetjejer, jag fick bättre kontakt med personen och det visade sig att han är olyckligt kär och vill ha sitt borderline ex tillbaka.
Det har varit många män som har visat förakt mot borderlinekvinnor och sen vid första tillfället dom får lagt in en stöt.
Med andra ord, du borde försöka vara mer objektiv och förstå att männen som oftast uttalar sig om sina ex är känslostyrda och menar egentligen inte mycket av det dom säger, och om dom menar vissa elaka saker hon gjort så undanhåller dom faktumet att dom varken ångrar att dom var ihop eller att dom vill ha henne tillbaka.
Dessutom så skriver du
"Är BPS:aren medveten om sin problematik, hur den drabbar andra, och att denne själv försöker att bättra sig och jobba med sin störning - det finns inget odjur där. Struntar den å andra sidan i det hela, kan inte själv reflektera kring sjukdomsbilden, är omedveten, ja...då är den ett odjur."
Hur kan en omedveten människa vara ett odjur? Det om något borde ju vara en ursäkt egentligen.