Citat:
Nöjesguiden är specialskriven för alla som vill jobba eller jobbar på P3. I princip ingen annan fattar vad de skriver om. De har accelererat sin "det här är så jävla smalt att det är helt sjuuukt"-svängning de senaste åren. De skriver dock helt ok om restauranger men så fort det handlar om musik ska det vara så obskyrt och smalt som möjligt.
Även om jag hoppar över allt i musikväg i tidningen numera så uppskattar jag vad de skriver om det lokala restauranglivet här i Malmö och att de har en, stundtals, ganska ironisk och skön ton.
Det är uppenbart att de numera förlitar sig på unga skribenter som är i början av sin journalistbana (därav förkärleken för att skriva om polares knackiga och obskyra musikkarriärer) och jag undrar oftare och oftare hur en sån journalistbana ser ut. Enda karriärvägen utan att sälja ut sin själ är att gå till P3 men de kan inte ta emot alla wannabe-journalister. Vissa kanske växer upp och skaffar "riktiga" jobb och vissa säljer ut sin själ och får jobb på Sydsvenskan eller annan mainstream-tidning.
Även om jag hoppar över allt i musikväg i tidningen numera så uppskattar jag vad de skriver om det lokala restauranglivet här i Malmö och att de har en, stundtals, ganska ironisk och skön ton.
Det är uppenbart att de numera förlitar sig på unga skribenter som är i början av sin journalistbana (därav förkärleken för att skriva om polares knackiga och obskyra musikkarriärer) och jag undrar oftare och oftare hur en sån journalistbana ser ut. Enda karriärvägen utan att sälja ut sin själ är att gå till P3 men de kan inte ta emot alla wannabe-journalister. Vissa kanske växer upp och skaffar "riktiga" jobb och vissa säljer ut sin själ och får jobb på Sydsvenskan eller annan mainstream-tidning.
Det har nog helt enkelt alltid varit så här. Det är inte de som har smalnat av; det är vi som har breddat oss. "Journalister" har alltid skrivit om sina egna navlar och de allra mest närliggande navlarna men förr i tiden saknade vi andra referensramar och deras styrande funktion var mycket kraftigare. Internet har befriat oss. Människor som behöver andra för att kunna tänka, tycka och tro har i princip gått från "journalister" till andra av samma typ, så kallade "influencers", och vi andra har helt enkelt börjat fiska ur djupare kunskapskällor -- eller "grumligt vatten" som "journalisterna" skulle kalla det. Det är bara de äldre "följarna", som är för inlärda för att kunna ändra sig, som ligger kvar hos den gamla tidens "influencers" -- samt förstås de samlade navelskådarna, som i allt högre tonläge gnäller över den bristande respekten för den egna förträffligheten.
