Är det rätt som katolik att se på homosexualitet som en obotlig sjukdom?

Ok. Jag frågade tidigare om homosexualitet är en sjukdom, enligt bibeln. Men har ej fått svar.

Så heteropar som ej skaffar barn är omoraliska?

Det var det som var min poäng. Argumentet att det är fel att vara homosexuell för att man ej skaffar barn ska i så fall även gälla de som är hetero och ej skaffar barn.
Argumentet om att analsex är en synd ska även gälla de som är hetero.
Dessutom borde det i så fall vara ok att vara lesbisk, eller bög så länge man ej har analsex.
Så både analsex-argumentet och barn-argumentet är dåliga argument mot homosexualitet.

Det är väl upp till var och en att se på saker på sitt sätt.
Jag Tex, ser religion som en psykisk sjukdom.

Romantisk kärlek, "Eros", för att skilja det från andra typer av kärlek, är menad att vara mellan man och kvinna. Detta är grunden till att alla homosexuella relationer är synd.

Sex ska även praktiseras enbart inom äktenskapet. Sex ska även vara öppet för skapandet av liv eftersom det är det primära syftet med det vilket är orsaken till att preventivemdel är förbjudna. I samma anda är även perversa former av sex förbjudna, mannen och kvinnan är skapad med organ för detta syfte, de organ som vi använder för att förtära och utstöta mat är inte sexorgan för den som inte visste. Dessa är ytterligare synder som man gör sig skyldig till om man praktiserar homosexuellt sex men är inte begränsade till homosexuella relationer och det är inte grundorsaken till att homosexuella relationer är fel.

Ja, vissa teologiska argument kan jag ”förstå”, även om jag inte håller med.
Att vara emot homosexualitet för att religionen säger så är ju en sak, men att försöka rättfärdiga det med dåliga och ologiska argument blir fel. Däri ligger min kritik.

Är händerna ett sexorgan? Får jag smeka min partners könsorgan med händerna men inte med munnen?

Där blir det raka svaret: nej. Bibeln ser homosexualitet som en synd, och inte som någon sjukdom. Och det är enligt Paulus en påföljd av att människor övergett den ende sanne guden för avgudar.

Jag tycker i och för sig att det är märkligt om ett heterosexuellt par inte skaffar barn, om de kan göra det. Det är dock bara min åsikt. Palus fördömer ju också sex mellan kvinnor i Romarbrevet, men han skriver oftare om sex mellan män.

Ja, jag gör skillnad på argumentet ”bibeln/Gud säger så” och andra argument där folk försöker rättfärdiga sin åsikt. Jag tycker det är hederligare när folk helt enkelt säger att det är emot deras religiösa övertygelse.

TS handlar ju om hur en katolik bör se på homosexualitet.

Tanken var om det bör betraktas som en obotlig sjukdom.

Jag vet inte om bibeln är en bra utgångspunkt för sjukdomsklassificiering, ej heller om den ger vägledning för bot av desamma?

I Sverige togs väl sjukdomsförklaringen bort i slutet på 70-talet av den sekulära staten. Att då envisas med det begreppet är väl meningslöst?

Huruvida det är en synd eller inte avgörs väl av påven och gubbarna i röd klänning?

I så fall blir frågan om det är en synd att vara sjuk?

Att säga att homosexuella relationer är fel för att de är ofruktsamma är inte fel i sig men det är inte hela sanningen, det är sant. I grunden måste all moral utgå från Gud, det som är menat av Gud är rätt och handlingar som inte är menade är fel. Alla andra moralsystem är i grunden subjektiva och utgår från godtyckliga premisser.


Jag är inte en moralteolog och kan inte ge ett exakt svar på den frågan. För att förtydliga så utgår jag i mina svar från den katolska läran. Att mannen måste avsluta handlingen på det naturliga sättet är ett tydligt krav så jag skulle säga att det inte vore lämpligt att "använda händerna" (att smeka är förstås inget fel men det du talar om är inte vanligt smekande).