vill tro men kan inte

Utsätt dig för livsfara. Det finns inga ateister i en skyttegrav, är en klassisk sägning som härrör ur den erfarenheten.

För att dessa signaler ändå styrs av kroppen till syvende och sist, och jag finner allt från cellnivå till organism orkestrerad av Gud - det finns ingen annan förklaring. Just min tro säger att vägen från intag av drog till effekten, är beroende av kroppen dvs Gud. För mig är det fascinerande hur njurarna fungerar i samklang med tex gravitationen, för att vi korrekt ska kunna urinera tex. Hur hjärnan upptar drogen mm. Dessutom är det bara tillfälligt vad en drog kan göra, en tro är en livslång committment, som att vara gift.

Tron går djupare än en drogupplevelse vill jag påstå. Dock talar jag här inte om att vara religiös, utan just att vara troende och älska Gud. Jag tror det högsta goda i varje varelse är just Gud, som det står i psalmerna "Mitt högsta goda är du Gud". Vad för gott finns i människosläktet annars? Jag menar allt fantastiskt vi ser och ändå hävda att Gud inte finns? Alla fysikens lagar och regler vi upptäckt, och kroppens systematik?

Mitt liv är såpass svårt stundtals att jag verkligen behöver Gud, kanske svårt för en icke-troende att förstå. Jag tror upplevelsen av kärlek till Gud i mitt fall mattats av en del, pga olika svårigheter - men sökandet finns kvar då jag en gång " smakat" Herrens goda...

är du etnisk svensk så kan du ju i stället börja med att tro på dina gamla gudar i stället för den jävla kristna guden som bara för med sig vänd den andra kinden till mentalitet som inte duger till någonting


sen är inte kristendomen ens en svensk religion men visst du kan ju få tro på vad du vill men är du etnisk svensk så är ju asa tron den enda rätta vägen o gå

Kan det vara att du inte vill ha med organiserad religion att göra? Tilltalas mer av det metafysiska? Det finns ju en uppsjö av andlighet förutom Gud också...

Jag har också psykisk sjukdom i botten, sedan andra svåra omständigheter med.

Ofta blir det motsatt effekt om någon vill predika, så känner jag i alla fall. Fast de erfarenheter jag fick när jag hade stark tro fick mig att med säkerhet förstå inuti att Gud finns. Om du varit kär innan, så är känslan nästan liknande. Det friskaste och mest positiva jag har i mitt liv är just tron. Den hindrar mig från att berusa mig tex, även om jag gör annat som ej är bra...som tex överäter en del.

Jag hoppas du ska få reclaima livet igen...

Att äta mindre och röra på sig mer kan hjälpa otroligt mycket på lång sikt

Kanske rakblad?

Och vad ska den kommentaren vara för hjälp?

Vilken gud vill du komma närmare? Det finns ca 3000 dokumenterade.

Du behöver ingen gud. Du behöver dig själv. Sökandet efter gud är en omväg. "The searcher is in search om himself", säger Nisargadatta Maharaj. Så är det. Finn den som söker. Vem är du? Ta reda på det först innan du söker gud, det är mitt råd.

Gud, den enda Guden som finns i allt och alla (parafras från bibeln).
Jag kan inte finna mig själv utan Gud har jag kommit fram till, resan är alltför svår...

Jag har också varit med om saker som, om jag vore det minsta benägen att tro på gud, skulle gjort mig religiös. Det finns väldigt mycket vi inte förstår och många som utsätts för det oförklarliga är så desperata efter att förstå så de använder gud som förklaring hellre än att sväva i ovisshet.

Så länge det som händer inte har någon koppling till bibeln eller kristendomen ska man akta sig för att göra den.

Hur har du kommit fram till det? Vem är det som söker, kan du med några meningar redogöra för det?

Är du monoteist? Vilken "Gud" söker du?