Korkade ateister

Ateister saknar förutfattade meningar om allt och intet.
Allt är under lupp.
Allt förändras ju iom nya rön, 'allt flyter', sa nån filosof nångång.
Dom enda som står står still i historiens gång är de religiösa, fastnaglade i en fossil i vacker bärnsten, vacker att se på
Anno Reson 3019.

När fantasier inte mera räcker till att uppfylla dina behov, kommer du att rikta din blick åt annat håll, mot sanning och verklighet, som bättre svarar på dina frågor. Och när du har kommit dit, så försvinner ditt behov att tro på gud och du kommer att inse att ngn gud finns inte. Du kommer att inse detta det samma övertygelse som att tomten inte finns. Du slutar att leta efter bevis eller motbevis för guds existens för du har inger behov att göra det. Du accepterat verkligheten som den är: gud finns inte och behöver inte finnas till!

"Allt är under lupp" som heter verklighetsprövning, ingenting passerar denna lupp. Dom som tror på gud, granskar inte saker på samma sätt. De styrs av sina behov och tror på det som de behöver tro på, sant eller ej.

Att gud inte finns kan du aldrig någonsin bevisa! Det är också en slags " tro." Är man naiv nog att tro att allting har skapat sig själv då räcker den mentala förmågan inte till att tro på en högre makt. Inte intelligensen heller och mer än så behöver inte sägas!

Håller med att alla får välja om man vill tro på gud eller inte. I mitt huvud gör jag ändå skillnad om jag vet att ngn är troende. Jag är beredd på att personen kan ha sämre självkännedom/människokännedom med alla dess följder t ex svart-vit människosyn med idealisering och nedvärdering, kan vara sämre på att at kritik och relatera till sanning och fakta o c v. Jag räknar alltså med att de har brister som hör till en mognadsnivå där existensen handlar mer om fantasier än verklighet. Jag vet också att vi kommer aldrig att kunna förstå varandra ang. vissa saker, eller att den troende kommer inte att förstå mig. Därför är det bäst att vi undviker vissa diskussioner och håller oss till neutrala ämnen. Troende kan vara väldigt lättsårade när det gäller deras tro. De vill ju inte höra sanningar, det vill hålla på med fantasier.

Instämmer, religiösa styrs av behov som inte blev tillfredställda i barndomen. Många kvinnor tex har "peoples-pleasing" och män har " prestera till max, sälja in sig" kulten.
Allt för att bli sedda och accepterade.
I det sekulära kan det gå hur långt som helst, kroppsförändrande operationer, tvångsshopping trots man inte har råd osv.

Men måste nog påstå att det är ytterst få medvetna ateister som hemfaller åt sådant( vi har med andra ord tänkt tankarna lite längre!)
Eller?

Jag behöver inga bevis, guds existens känns inte trovärdig och det räcker för mig. Jag behöver inte bevis på tandfens existens heller..om du förstår vad jag menar? Guds existens är mer som en önskedröm för de som behöver en gud. Jag skulle kalla min synsätt mer som en övertygelse tillhörande viss mognad än tro.

Jag kan förstå ditt behov av att tro på en gud. Kan du förstå att alla behöver inte den tron? Varför känner du dig sårad om jag inte tror på det som du tror på? Vi är olika och har olika behov, det är väl normalt att man också tror och tycker olika? Kan du förstå varför jag känner mig inte sårad av att du tror på en gud som jag inte tror på?

Det som finns att studera inom psykologi i dag verkar stämma med mina egna iakttagelser också. Jag tror att vi har medfödda behov som vill bli tillfredsställda. Om detta inte sker eller sker bristfälligt på ngn fas kan vi inte lämna den otillfredsställda nivån och gå vidare till nästa. Vi kan stanna till i alla nivåerna och förbli emotionella barn. Intellektuellt kan vi vara mer vuxna men självklart påverkar våra emotionella inre barn på allt vi gör och tänker.

Att vara ateist kan vara tecken på mognad, men även mindre mogna kan vara ateister. Däremot den som tror på gud kan inte helt ha lämnat fantasiernas värld.

Du lägger ord i mun på mig bara för att du tror att du får " rätt" då vilket är fel! Halmgubbar kallas det för och det biter inte på mig grabben!

För det andra blir så blir jag inte ett dugg sårad över vad du tror på eller inte tror på! Du däremot verkar fästa stor vikt vid att ingen ska tro på något andligt eftersom du inte gör det! Ohederligt, tyder på dåligt självförtroende och barnsligt är ett sådant beteende!

Dessutom är din inledling väldigt korkad: " Jag behöver inga bevis för guds existens. " Så säger du för att du inte kan producera några! Och utan att inse det så har du faktiskt också en slags " tro" eller icke- tro!

Flera seriösa forskare överger big bang teorin och inser att den är naiv och orimlig! Man har med datorers hjälp kunnat räkna ut att sannolikheten för att Big Bang är korrekt är lika stor som att en stormvind skulle blåsa genom ett skrotupplagg och sätta ihop en Boeing 747 helt perfekt del för del! = Omöjligt!

Så vem är det egentligen som tror på orealistiska sagor/tomten?

Att vara andligt svag eller stark har inget med religion att göra.

Min farfar, vid permission från finska vinterkriget skattade åt de kristna som före anfall i mässen, uppviglade till mod och självuppoffring, var just dom som smet undan och vägrade stöd åt kamraterna i nöd.
Andlighet är en integritet man får till skänks av älskande föräldrar. I brist på detta kan den erhållas genom forskning i sitt eget beteende kontra omgivning.
I grunden handlar allt om vad man säger till sig själv, från det man vaknar upp var morgon.

Är det guden i din avatar du tror på?

Då är det väl också denna teori om hur världen skapades som du tror på?:

Nej, det är inte en slags tro. Att det inte går att motbeviset ett icke falsifierbart påstående är ett faktum.

Är det någon som tror att allt skapat sig själv?
Det är naivt att tro på något (som gud, flygande enhörningar osv.) vars existens inte är bevisad.