Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag önskar att jag hade vänner som var likasinnade. Är trött på alla hemska människor som inte bryr sig ett skit om andra.
Hur många känner ni här på flashback som har lämnat Sverige ?
Är det bara jag som förändrats eller är det så att folk blivit mycket mer själviska och korkade senaste tiden ?

Jag känner mig ensam på ett annat plan.
Även de få gånger jag är bland folk så känner jag att jag inte har någonting gemensamt med dem.
Det är inte kul när ingen förstår en

Fått testosteron utskrivet då jag låg på låga nivåer av detta. Och alla snackade om hur det skulle vara en life change och att jag skulle må super bra. Att jag inte längre skulle vakna varje dag och ligga i fosterställning och känna dödsångest. Men till saken jag känner ingen skillnad av testosteronet. Så nu känner jag mig än mer deprimerad vad gör jag nu?

Att du var deprimerad kan bero på något annat.
Tex att synen på ditt ena öga är dåligt utan att du vet om det.
Kan också bero på omgivningen naturligtvis.
Jag är deprimerad över att det inte går att beskriva hur hemskt vår samhälle är.
100.000 barn lever i hedersförtryck men folk snackar bara om pride, miljön mm.

Traumatiserad är nog en bättre beskrivning av mitt tillstånd.

Ja det är tråkigt, mitt liv kunde vara så annorlunda idag . Nej tyvärr går det inte, man får lita på sin magkänsla. Men det kan bli så fel när ens egen familj är inblandad.

Så är det, så gulliga är våra husdjur.

I och med min sociala fobi så har jag väldigt höga krav på mig själv, och tål inte när jag gör bort mig inför folk. Nu gjorde jag ändå det inför någon som jag ville göra ett gott intryck på.. Svårt att acceptera det och bara vara "mänsklig". Jag fick aldrig göra ett endaste misstag när jag växte upp utan jag skulle veta allt, och vara ALLT - så klart utan att någon lärt mig det först. Det ansvaret är otroligt svårt att släppa..

Du har helt rätt i att ett sånt intränat negativt beteende är svårt att sluta med tvärt, och det är heller inte lätt att med gradvis förändring heller med hjälp av kognitiv beteendeterapi + eventuella behovsmediciner vid exponeringsterapi.

Jag tänker dela med mig lite av min historia för jag hoppas att den kan hjälpa dig. Jag har lidit av ett ganska brett spektrum av psykiska åkommor sen 15 års ålder ungefär. OCD, GAD, panikångestattacker, depression, medelmåttlig till rätt så påfrestande social fobi, stundtals psykotiskt beteende, overklighetskänslor samt även personlighetsdrag så som väldigt hög impulsivitet samt fluktuerande humör/engagemang, ja du fattar grejen. Diagnosticerades även med Asperger syndrom back in the days vilket numera benämns som ASD eller dylikt.

Men ditt problem verkar ju vara den sociala fobin, som även jag har lidit av. Det brukade yttra sig i att mina muskler spändes vid social interaktion, vilket gjorde min röst spänd och röstläget onaturligt. Jag hade stora svårigheter med ögonkontakt, så jag kunde lätt missförstås som dryg eller ointresserad av människor, trots att det verkligen inte var fallet. Skakningar vid social interaktion typ ett helt vanligt samtal var ett utav de störigaste symptomen, vilket samtidigt var på en förhöjd nivå på grund av antipsykotisk medicinering.

Med allt detta i bagaget så var det ju inte otroligt otippat att jag i relativt tidig ålder började med droger. För en person som inte behöver planera sin vardag utefter en psykisk sjukdom/diagnos, så är droger en kul grej kanske, när man behöver lite variation i tillvaron. För mig så var dock droger guds gåva till mänskligheten, och jag fascinerades av den fysiologiska samt neurokemiska aspekten av mående, och började sakta men säkert lämna en inställning som stod för att jag var av känslig natur, till att jag antagligen har en mer eller mindre "defekt" hjärna när det kommer till signalsubstanser, förmågan att kontrollera impulsivitet etc.

Min fascination av psykoaktiva substanser har kultiverats av mitt illamående. Jag skulle inte ha samma incitament eller intresse för att modifiera en fullt frisk och fungerande hjärna, utan för mig handlade det om att jag var desperat efter motgiftet mot ett mer eller mindre kroniskt illamående.

Jag har verkligen inte full kontroll över samtliga problemområden i nuläget, men det som är hoppingivande för dig är att jag med stolthet kan säga att jag är 100% fri från den tidigare sociala fobin, samt att vissa andra områden har förbättrats något sånär. Men socialt, där är måendet som natt och dag om man jämför mig för kanske ca 7 år sen kontra idag.

Jag kan inte med 100% träffsäkerhet veta att dessa faktorer hjälpte mig överkomma min sociala fobi, men de följer nedan:

Vad jag misstänker botade min sociala fobi

- Konsumtion av droger
- Konsumtion av droger i sociala sammanhang

- Insikten av att jag under påverkan av droger hade en förhöjd social kompetens. Detta ledde sedermera till insikten att jag någonstans ändå har ett uns av att kunna föra mig i sociala sammanhang utan att för den delen automatiskt må dåligt. Min drogfas som jag då levde ut i sällskap av andra människor blev någon slags ofrivillig exponeringsterapi/KBT med tillhörande underlättande "läkemedel".

- Det faktum att jag gått igenom så mycket skit att jag nu inte längre har någon respekt för, åtminstone främlingars åsikter om mig. Det kanske låter en smula otrevligt, men mitt default-läge är att majoriteten av människor i samhället inte förtjänar min energi, då de i en potentiell relation antagligen kommer ta snarare än ge. Detta bör inte förväxlas med någon slags galen misantropi där jag undviker människor, utan jag granskar istället de människor jag kommer i kontakt med väldigt noggrant, för att undvika destruktiva relationer eller potentiellt traumatiserande sociala sammanhang som tär på den självsäkerhet jag hittills byggt upp.

Jag ber om ursäkt för den långa texten, men budskapet jag ville förmedla är att det faktiskt är möjligt att bli kvitt sin sociala fobi. Faktum är att jag i dagsläget har en drös av vänner och bekanta, kanske för att jag överkompenserat för avsaknaden av social stimulans under mina år som socialt handikappad, vem vet...

Om du vill att jag berättar mer kan du antingen citera mig eller skicka ett PM, jag hejar på dig

känner en inre frustration över allt som händer i deta land , hemlöshet , ensamma människor , sjuka och gamla som far illa vart är vi på väg liksom ?

Jag har social fobi, jag klarar inte av telefonsamtal men jag behöver någon förstående att prata med nu. Jourhavande präst har bara chat till 00:00. Kan du chatta med mig? Skicka pm eller skriv hur jag kan kontakta dig.

Försökte skicka pm men stog att det inte gick till nyregistrerade.. Vad behöver du prata om?

Han har inte 50 inlägg därför kan man inte prata med honom.
Hoppas det inte är nåt allvarligt.

https://www.jourhavande-medmanniska.se/