Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

det är ju det jag skriver och menar , prio 1 sömnen direkt , sedan minska sådan medicinering sakta och ersätta med att komma gång med livet , men håll ett vakande öga och va lyhörd om grova sömn problem uppstår igen efter en tid , behandla då igen DIREKT i 1-2v

får de gå tider med nya sömnproblem så återfaller de in i svarta tankar snabbt och då har hela behandlingen varit förgäves , typ börja om på ruta 1 .

det jag menar är att läkare inte ska vara så imot mediciner mot just sömn
medel som propavan och nozinan mot sömn är rena rävgiften som gör människor till zombier
nej de ska ha en bra medisin de somnar på och som snabbt går ur kroppen , tex zopiklone

Tack att du tar dig tid. PM:a mig räkningen om du debiterar timavgift vid lyckad terapi

Jo, det är nämligen så att jag alltid, sen jag varit ung, äter en frukost som jag avskyr. Det kvittar exakt vad det är jag äter, men det är samma frukost jag äter varje dag. Och detta problem har pågått i många många år, även långt efter det att jag blev myndig och kan välja min frukost själv.

Jag funderar ofta på varför jag äter en frukost som jag avskyr innerligt - jag hatar den om jag ska vara ärlig - men kan inte hitta ett rimligt svar till varför jag fortsätter.

Orsaker jag lätt kan utesluta:

- det beror ej på min ekonomi
- ej hälsoskäl
- ej lättja eller morgontrötthet
- ej sociala skäl, som anpassning till partner
- ej på att jag har en personlighet med masochistiska, asketiska eller självplågande drag
- ej på att jag är en rutinmänniska

Så vad beror det på?

Förstår att mitt problem kan låta ytterst trivialt jämfört med många andras här, men kanske rymmer svaret en känslomässig eller filosofisk insikt som vore intressant att uppdaga?

Tack på förhand.

Psykiater, men orienterad även efter flera psykologiska skolor. Freud, Jung, RD Laing favoriter.

ja det va ju också ett problem och tankenöt , hur va din barndom angående denna frukost ?
vem kom på den , och dukade fram den ?

Ok. Tror du att det är vanligt att "sånna som du" hänger här inne eller på såna här sidor och läser/skriver?


[/spoiler]

Det är ett repetitiv beteende som kommer ifrån ditt undermedvetna där du tycker om att göra samma samma sak på ett ritualiserat sätt. Och eftersom det är undermedvetet så vet inte ditt medvetande om att det är så. Kanske?

Bäst är det ju inte ta några mediciner alls, om möjligt . Zopiklone har ju en viss tillvänjningsrisk.
Mitt första misstag var att jag började ta Propavan. Hade varit mycket bättre med icke farmakologiska åtgärder.

Haha, nej det är en helt vanlig frukost. Dukades inte fram på nåt särskilt sätt. Och valdes inte ens av mina föräldrar. Jag började bara välja den spontant själv i ungdomen efter saker som fanns i kylskåpet och den har hängt med sen dess. Men den är väldigt äcklig

om den nu va så äcklig , har ingen i din närhet reagerat på ditt val då ?

Tack för svar, kan vara så, även om jag redan tänkt i dessa banor och avfärdat det. Vet inte hur många läkare eller psykologer som skriver på Flashback. Rimligen några?

Nej ingen har reagerat eftersom den i andras ögon uppfattas som normal. Men för mig smakar den vedervärdigt och jag vänjer mig aldrig hur många dagar, år och decennier jag än äter den. Varje dag börjar med en mindre tortyr. Tack för att du engagerar dig! Det är ett verkligt problem som jag gissar döljer en stor knut eller hemlighet i mitt liv.

Nej ingen har reagerat eftersom den i andras ögon uppfattas som normal. Men för mig smakar den vedervärdigt och jag vänjer mig aldrig hur många dagar, år och decennier jag än äter den. Varje dag börjar med en mindre tortyr. Tack för att du engagerar dig! Det är ett verkligt problem som jag gissar döljer en stor knut eller hemlighet i mitt liv.

Läste i gymnasiet att det finns typ tre sorters medvetande. Och att det ser ut som ett isberg alltså det under medvandet är jättestort. Det kanske kan hoppa upp saker nerifrån och man blir att må dåligt utan att man vet om varför. Alltså om det under medvetandet är "fullt av skit" så är det lättare att man mår dåligt utan att man vet varför.

Rimligen några?
Ja troligtvis.

Jag har aldrig varit till psyk, en bra psykfilm är Analyze this.