Citat:
Ursprungligen postat av
Mentapesola
Det är onekligen lite förvirrande. Och undersökningar är undersökningar. Men vi har senaste tiden fått 2 facit. Riksdagsvalet i höstas och EU-valet i maj. Där just valet till europaparlamentet skedde efter att C blev stödhjul till S via JÖK.
I valet 2018 fick C 8,6 procent och i EU-valet 10,78 procent. Så gott som alla OU visar nu 9-10 procent för Fjamåt. Ingenstans går det att spåra att väljarna skulle straffa C för att de är stödhjul åt S. Snarare tvärtom. Tendensen är i stället att partiet ökar något.
Enda förklaringen jag kan hitta är att centerns väljarkår har förändrats. Samtidigt som man fortfarande är starkast på landsbygden/glesbygden. Precis som man varit historiskt.
Två faktorer går att urskilja. Hatet/motståndet mot SD och avskyn mot socialism. Redan 2013 skrev Fjamåt på twitter att hon avskydde socialism. Och under regeringsbildningen garanterade C på sin Facebooksida att man inte skulle släppa fram Löfven. Ändå gjorde man det. Utan att drabbas av en svekdebatt.
Frågan är varifrån de nya väljarna hämtas.
När man studerar valen och OU ser man ingenting som kan kopplas till en enskild händelse. Som när AKB började prata om SD och C steg som en raket. Och det går inte heller att se något hack i uppgångskurvan. Förändringen är alltså långsam och stabil.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mentapesola
Den springande punkten är att L drabbades av det som borde drabbat C. En minskning i EU-valet och i opinionen. Agerandet i både valrörelsen 2018 och i regeringsbildningen var likvärdigt. Man framträdde närmast som en enhet. Då måste man dra slutsatsen att centerns och liberalernas väljare reagerade olika på JÖK. Det som var ett svek och besvikelse för liberaler var det inte för centerpartister.
Fjamåt lovade och garanterade upprepade gånger på twitter, Instagram och på centerns Facebooksida att man inte skulle släppa fram Löfven som statsminister och bli ett stödhjul till S. Samtidigt som man lovade att avsätta SL eftersom han vägrade att avgå frivilligt. Både före valet , efter valet och under regeringsbildningen. Det kallar jag för lögn och svek inför väljarna. Och bevisligen svalde centerns väljare dessa lögner utan att protestera. Därav min slutsats att man uppenbarligen gillar fulspelet.
För fulspel är det. Man stödjer inte en statsminister som man nyss med emfas avsatt. Samtidigt som man med emfas upprepade gånger säger sig stödja UK som statsminister. Trots att alla kunde se att Uffe inte kunde bli statsminister utan stöd från SD.
Förstår inte var pratat om stödhjul kommer ifrån. Det som finns är ett avtal om budget. Inget annat.
I de avtalade frågorna kan Regeringen räkna med att C röstar med. Annars kan Regeringen inte räkna med något.
V kan nog beskrivas som stödhjul. Men för C och L stämmer det inte det minskat.
Och det förklarar väl också att C väljarna inte hakat upp sig på budgetavtalet. C fick ju igenom flera angelägna frågor, som borttagande av värnskatt, liberalisering av hyres och arbetsmarknad. C väljarna lär rimligen uppfatta det som den bra deal. Då är det väl värre för S och V, som tvingas backa på kärnfrågor. Och där har ju missnöjet vädrats också.
Och det lär väl förklara varför C inte tappat i opinion. Det finns ingen grund för missnöje.
Jag sökte på nätet efter "släppa fram Löfven" åren innan valet. Men hittade inget påstående från C om det.
Dock vet jag att Lööf sagt att hon inte skulle sätta sig i en regering med Löfven. Och det har hon inte gjort heller. Så ingen lär ju kunna uppfatta det som ett svek.
Påstående om att Lööf sagt sig hata socialism finns också. Med budgetavtalet så kan man säga att Lööf förmår vänstern att backa. Om det är framgång i att avveckla socialism eller inte beror väl på vilken betydelse man lägger i det. Men C väljare kan knappas se det som ett svek.
Att utsätta sig för utpressning varje vecka av SD skulle nog C väljarna däremot se som ett allvarligt svek.
Jag ser fortfarande inget spår av vare sig svek eller fulspel. Vad skulle C väljarna vara missnöjda med?
