Citat:
Ursprungligen postat av
anonontonson
För dem finns det ingen oskuldspresumption, alls. De kan inte ens tänka sig att domstolar och myndigheter kan ha gjort rätt när de friar oskyldiga.
Mer ur samma intervju med Elisabeth Loftus (New Scientist 26 oktober 2018, specialnummer om minnet):
... in the 1990s, when there was an explosion of highly improbable satanic child abuse claims, it looked like people were developing whole memories for things that didn't happen. [...]
At the time people were going into therapy with depression or an eating disorder and coming out with an even bigger problem, namely memories of traumatic experiences that they thought they had repressed.
Their therapists weren't deliberately planting false memories. They believed that child abuse was the most likely explanation for their client's problems, and they needed to recover the memory to get better.Innocent people were getting accused and families were being destroyed.
What was the reaction?
I started getting hate mail and death threats. There was a letter-writing campaign to try to get me fired from my university position. I also got sued for exposing an egregious case of wrongful accusation. I spent many years fighting off that litigation. These days things have calmed down quite a bit but there's still some hostility.
Det var alltså terapeuternas egen personliga övertygelse som låg bakom. Då kan man föreställa sig hur det måste ha varit när alla runtikring kände sig övertygade om att JA hade ha våldtagit SW. AA, Irmeli, Gehlin, Borgström, Linda, SöS, EMF, MN&co, Paul Close, hela #prataomdet och alla andra inblandade, vilket snart kom att omfatta hela världen efter att NS och DSs scoop spreds som en skogsbrand.
Alla dessa borde ha hållit sig professionellt neutrala, inte rusat iväg i rörande överenshet och friserat förhör för att få igenom en överprövning. Ett förhör som t.o.m. undanhölls EF eftersom det fick sin slutliga form först dagen efter hon lagt ner SWs fall.
Borgström i sin alkodimma hade säkert inga hämningar att låta sin övertygelse styra. Han trodde ju blint på alla de falska minnen som framkallats i hans klient Quick, minnen som bestod av hemska övergrepp och skakande upplevelser i barndomen som det inte fanns något som helst belägg för. Han trodde säkert lika hämningslöst på AAs berättelse att SW våldtagits.
För det var väl AA som kom på att de skulle välja Borgström som advokat? Och enligt Svealands bok var det AA som gav SW rådet att gå till polisen. AA verkar ha gått dit för att anmäla. SW trodde kanske de gick dit för att fråga om HIV-test. Kan det ha varit så? Sen möttes hon av en tsunami av andras agendor och övertygelser att JA våldtagit, och kördes över totalt. Och när bollen väl var satt i rullning fanns inget att göra, för alla inblandade hade investerat för mycket tro och övertygelse för att kunna ta ett steg tillbaka.
Alla utom Finné som höll huvudet kallt, gjorde en neutral, balanserad bedömning, och la ner.
Andra lät känslosvallet styra. De blev rörande överens och ropade SKANDAAAAAAAAAAL!!!!!! och designade ett #prataomdet-event mot Assange. AA kontaktade SW om att de måste gå till media för att vinna stöd för sin sak. EMF skrev hatartiklar om Assange.
Är det så rättssystemet ska fungera? Bara en massa fanatiskt övertygade yra höns! Alla utom Finné som var den enda som behöll sitt lugn och inte lät känslorna ta över.