På tjacket satt jag och lirade trummor i 8-9 timmar i streck en gång, med ett par snabba avbrott för tokrunken och mera dos såklart, vilket resulterade i ett sällan tidigare skådat hemorrojdutbrott i röven. Kunde knappt sitta eller gå på minst en vecka. Det kändes lite pundigt att sitta och luncha med kollegorna på jobbet sen, helt uppklädd och proper, samtidigt som man i smyg balanserade runt på sitt deformerade stackars babianarsle i hopp om att lindra smärtan något.
Minns att samtalet vid bordet handlade om vad alla gjort i helgen och jag fick snabbt trolla ihop någon visa om att jag varit på 30-årsfest, ullared och liknande. Kan bara föreställa mig minen på mina dåvarande kollegor om jag hånflinat och sagt att; Nääääe men jag har la mest tatt det lugnt! Har runkat hål på kuken nu igen och spelat trummor tills röven exploderade..
En annan gång skulle jag på dejt och skulle bara ta lite, lite fult innan för att vara på topp.
Fan, jag får nog ta lite till, nu är det bra. Nej, lite till, nu är det bra. Nej, lite till, nu är det bra. Okej, sista nu, sen är det nog bra. Eller okej, lite till, sen är det bra. Äh, jag hinner med en liten till innan jag drar.
Slutade med att jag satt och höll helt fantastiskt insiktsfulla monologer om mig själv och andra, teorier på livets stora frågor, politik, världsproblem och liknande nonstop. Tillslut ryckte hon en penna ur min hand och gick och la undan den. Fattade först ingenting tills det slog mig att jag måste ha suttit och skruvat på och av korken på pennan om och om igen i ren besatthet samtidigt som munnen malt på. Har en jobbig ovana att slicka mig helt frenetiskt om läpparna när jag är tjackad så kan bara tänka mig hur skadad jag måste sett ut där bredvid den stackars tjejen

. Slutade iallafall med att jag fick sätta på henne och den åkturen var hon knappast förberedd på
Jag hade en supertrevlig dejt men hon hörde aldrig av sig igen, märkligt nog..
Edit: Kom på en till sorglig grej. Efter en utekväll när jag låg i sängen bredvid tjejen (exet), som inte visste om mitt missbruk, och väntade på att hon skulle somna för att sedan sätta mig i soffan några meter bort helt nojig och smygrunka som en apa hela natten.
Det är fan något av det mest patetiska jag gjort tror jag. Vilken ångest när man försiktigt kryper ner i sängen igen framåt morgonen helt kokt i huvudet, med vetskap om att hon vaknar pigg och på strålande humör när som helst och att jag aldrig kommer kunna somna, helt sönderrunkad och med fruktansvärd AT. Den ångesten saknar jag då inte!
En annan gång fick jag för mig att försöka flumma på zopiklon och slängde i mig 50 mg och ett par bärs. Blev så weedsugen men hade noll kontakter där jag bodde så jag begav mig ut på promenad i hopp om att hitta några fimpar, utan resultat. Sen är resten av kvällen suddig men jag vet med mig att jag fick en strålande idé som resultat av det dåliga utbudet på fimpar. Kommer inte ihåg så mycket av själva händelsen, vilket kanske är väl, men vet helt säkert med mig att jag gick runt och plingade på hos en massa folk mitt i natten för att fråga om de hade knatch över till mig

. Jävla tur att det inte slutade illa det där..