Citat:
Ursprungligen postat av
BarryHero
Bra bidrag till tråden.
Dock, om du tittar på Brasiliens och Englands trupper märker du även att de saknade flera av sina bästa spelare. Flera startspelare i England gjorde aldrig mer än 3-5 landskamper. I Brasilien saknades t ex Bebeto och Romario. Dessutom verkar inte något av landslagen förutom Sverige haft med sina förstekeeprar (inte ens Japan). Sverige luftade till och med Bengt Andersson i matchen mot Brasilien. Anledningen till att många stjärnor avstod är gissningsvis att det bara var en träningsturnering. Kände man sig sliten eller hellre ville tillbringa tid med familjen så var det nog fritt fram att avstå.
Bonusar:
Höjdpunkter från...
... Sveriges 3-3-match mot England: https://www.youtube.com/watch?v=2DXjsR6GfOc
Noterbart: Snygg lobb från Kennet Andersson till 3-3.
... Sveriges 0-1-förlust mot Brasilien: https://www.youtube.com/watch?v=_XSR6nPxnCU
Noterbart: Brasilien klapp-klapp-spelar sig igenom det svenska laget för att sätta 1-0 bakom Bengt Andersson.
... Sveriges 2-2-match mot Japan: https://www.youtube.com/watch?v=nXRshUyUR2A
Noterbart: Japan kvitterar till 2-2 efter en jättetabbe av Thomas Ravelli.
Wikipedia-länk:
https://en.wikipedia.org/wiki/Umbro_Cup
Trivia:
Ola Andersson och Dick Lidman gjorde sina enda två landskamper under den här turneringen.
Jesper Mattsson var en doldis på bänken i de två avslutande matcherna. Gjorde en landskamp under sin karriär.
Matchen mot England kommer jag ihåg, så den måste ha sänts i teve. Förutom att Håkan Mild gör ett bra jobb som stand-in för "Der Schweden-Bomber", så var det mest minnesvärda att Paul Gascoigne kom in, sent, från bänken och drev upp ett furiöst tempo. Vore intressant att veta i vilken minut han kom in. Kvitteringsmålen kom väl strax före pipan.
Utan detta elektriska inhopp hade ett håglöst England knappast klarat av att vända.
EDIT: Aha. Wow! Det står ju faktiskt på Wikipedia: "Gazza" kom in i den 63:e minuten.
Nu så här i efterhand kan man se att Kennet Anderssons mål minner om mästerverket från VM 94, mot Brasilien i gruppspelet. Samma mål där Brolin står för ett förarbete som ekar i oändligheten.
Om man fick välja ut ett enda ögonblick från den blågula fotbollshistorien ...
På tal om bortglömda ögonblick och England, så bör den episka fajten på Wembley, 1999, nämnas: Håkan Mild får en dobb i benet så att det blöder som från ett skotthål. Alan Shearer springer in i ett fundament av betong, när "Bjärred" tar fram en repertoar som sällan skådats i svenskt försvarsspel. Stefan Schwarz, även kallad "Gud", medverkar till att driva Scholes och Beckham till sammanbrottets rand. Ljungberg far fram som en virvelvind. Skrämmer mustaschen av Seaman.
Sevärd match. Första gången man kände värme i bröstet, tror jag, efter att Brollans ankel tagit adjö, en fem år tidigare. Man ska komma ihåg att det var en lång och mörk vandring, efter ruset 94.
Herregud! Matchen på Wembley var nästan exakt 20 år sedan ... Det känns som igår.
Men sedan dess har Internet, smartphones och drömmen om en global utopi omformat världen.
Undras vad man kommer minnas år 2039, för de av er som är med då.
