Finns nått bra med borderline?

Varför är Borderline så extremt svårbehandlat? Beror det på att borderlinepersonen nästan alltid är i en sorts försvarsställning? Konspiratorisk/misstänksam. Du tar upp i tråden här att det kan vara genetiskt. Medicinering!?

Ett stort antal saknar sjukdomsinsikt och kan inte reflektera över sitt beteende utifrån en objektiv synvinkel. Det är fel på alla andra, varför då söka vård? Många avviker dessutom från DBT-terapin, BPS:are tenderar att strunta i planerade vårdmöten m.m. Delvis då DBT-terapin är mycket svår i början för många BPS:are då dessa måste processa ångest. Inom DBT-terapin går man dock igenom detta och det finns en speciell kategori litet senare, som går ut på att BPS:aren inte ska avvika från terapin. Ofta är BPS:aren tvingad till terapi av partners, vänner, familj - terapin kan inte bita om BPS:aren inte är införstådd i sin problematik och därav mottaglig för vårdhjälpen. Ja, siffran varierar beroende på studier. Vid tvillingstudier har man sett att genetiska orsaker kan röra sig om ända upp till 69%, och som lägst 42%. Psykofarmaka kan hjälpa, det är högst individuellt. Bl.a. brukar den stämningsstabiliserade medicinen Lamotrigin förskrivas, som kan ge god effekt.

Antar att det finns andra följdsjukdomar kring borderline som t ex depression, missbruk/självmedicinering, ångestproblematik? När mår en borderline riktigt bra? Är det när de är i en relation med en partner som de kan kontrollera eller när de är utan relationer?

Ja, definitivt. En BPS:are som har en dubbeldiagnos löper dessutom en mycket stor risk i att begå självmord. Depressioner kan komma och gå, som hos en normal person. Missbruk och självmedicinering är såklart vanligt, i största mån går det ut på att dämpa ångest eller förhindra att en ångestprocess startar. En BPS:are kan aldrig att må genuint bra i längden, den kan må bra temporärt och känna sig lycklig i korta perioder, ofta som nykär i början på en romantisk relation. När nykärleken släpper är den tillbaka till "status quo". Prognosen ser såklart bättre ut för den BPS:are som är införstådd i sin sjukdom, går aktivt i terapi och arbetar med sig själv - möjligtvis kan denne uppleva en mer ihållande form av lycka.

Kan en borderlineperson trots allt fungera relativt bra som förälder? Jag reagerade på att mitt ex barn ibland fick trösta föräldern. Tyckte det kändes rätt märkligt. Kan en borderlines beteende gå så långt att de till och med blir av med delar av vårdnaden?

Svår fråga. Det diskuteras mycket kring detta, många hävdar att en BPS-förälder är oförmögen till att älska sin avkomma - kan man då fungera relativt bra som förälder? Kanske? I det längre loppet, nej! I perioder, definitivt. En förälder som har en outvecklad empatisk förmåga har svårt att möta ett barns behov. Barnen används ofta som marionettdockor, som funktion av verktyg/vapen. De skuldbeläggs och manipuleras frekvent, psykisk misshandel är vanligt förekommande. Barnen blir snabbt medsjuka och deras roll övergår från barn till att bli vårdnadshavare. Ja, självklart. Familjerätten kan göra utredningar vid exempelvis suicidala eller psykiskt avvikande beteenden som ses från BPS:aren. Det kan även röra sig om att BPS:arens partner mister vårdnaden då BPS:aren manipulerat myndigheter, eller falskt anmält partnern för diverse tokigheter.

Antar att en borderline då måste hålla vänner separerade från varandra för att de andra inte ska "prata" med varandra? Ungefär som en psykopat som har ett behov av att isolera sitt offer(nej jag jämställer inte diagnoserna).

Aldrig reflekterat kring detta, men det kan du mycket väl ha rätt i. Man ska dock komma ihåg att BPS:aren ofta inte uppvisar sitt instabila beteende i mer flyktiga vänskapsrelationer. I takt med att en BPS:are känner sig mer bekväm ökar progressen i den emotionella instabiliteten.

Finns det livsfaktorer som kan lugna ner respektive öka på/utlösa borderlinebeteendet? Det verkar inte som att det har så mycket med omgivningen att göra utan att personen hela tiden lever i sin egen lilla bubbla. Det följer med sen uppväxten/födseln vad jag kan förstå!?

Ja, psykosociala element kan trigga. Detta eftersom det startar en ångestprocess som en BPS:are inte kan hantera. Det kan vara negativ kritik från arbete, dödsfall inom familjen, stress. Kvinnliga BPS:are är känsliga för hormonella förändringar av bl.a. könshormoner. Därför ses ofta en ökad sjukdomsbild i samband med graviditet. Lustigt nog drömmer många BPS:are om den typiska kärnfamiljen, som agerar som en ökad trygghetsfaktor. Omgivningen kan trigga, men grundproblematiken finns utvecklad sedan barnsben hos BPS:aren i felaktigt invanda försvarsmekanismer.

Så en borderline är ironiskt nog extremt självkritiskt men klarar å andra sidan inte av kritik från någon annan?

BPS:aren är sin egen största kritiker och baseras i ett starkt självhat som kommer och går. Den är extremt självkritisk, men skulle aldrig erkänna detta för någon. Kritik från någon annan förstärker den negativa självbilden och kan utlösa starka ångestkänslor för BPS:aren. Muren och fasaden BPS:aren kraftigt försöker att upprätthålla brister. BPS:aren kan känna sig värdelös och att den inte duger, sedan upplevs den starka rädslan för att bli övergiven likt en temporär PTSD-flashback.

Det är det heta sexet och hängivelsen och den starka kärleken till mannen i början till en som gör att borderline brudar fångar sina män. Hänger också förmodligen ihop med att männen är hjärntvättade cucks och tror att de har hittat sin enhörning. Ser ingen fördel med det annars för den som är tillsammans med en borderline och det blir ofta väldigt plågsamt och destruktivt i längden. Ser ingen fördel med diagnosen för den som är sjuk heller, vad skulle fördelen vara? Man har en tendens till att förstöra alla man kommer i kontakt med, sen slutar det ofta med missbruk, könssjukdomar och att man blir neger- och blattemadrass.

Tack för mycket intressanta svar! Känns rätt sorgligt ur många perspektiv när jag läser dina svar.

Ett par avslutande frågor:

Ett stort antal saknar sjukdomsinsikt och kan inte reflektera över sitt beteende utifrån en objektiv synvinkel.
Det här förstår jag inte riktigt. Själva beteendet alltså. Som jag förstår det kan en borderline vara medveten om sin diagnos, till och med vara lite stolt över den kanske, samtidigt verkar det som att "man" har väldigt svårt att titta utifrån och in på sig själv!? "Jag fattar att jag har diagnosen men det är inget fel på mig"

Man ska dock komma ihåg att BPS:aren ofta inte uppvisar sitt instabila beteende i mer flyktiga vänskapsrelationer. I takt med att en BPS:are känner sig mer bekväm ökar progressen i den emotionella instabiliteten.
Oerhört ironiskt och märkligt att ju tryggare det blir desto instabilare blir personen! Antar att det betyder att en borderline "aldrig" kan ha riktigt djupa och någorlunda jämlika relationer!? Det jag inte får in i mitt huvud är personens eget ansvar. Är inte en borderline medveten om att den manipulerar den andra personen med t ex lovebombing? Är den helt oförmögen att kontrollera sitt eget beteende?

Nej, var på två olika, och dessutom olika personal. Ungefär när jag började inom psykiatrin pluggade jag komiskt nog även psykologi på högskolan och även föreläsare hade inställningen om att detta är hur man ska behandla personlighetsstörda. Antar att det mildrats sedan dess, men detta var alltså en del av själva metoden.

Tyvärr hör jag att inställningen är liknande fortfarande om än inte så extrem, och att vissa terapiformer tillkommit.

Anmäla det lilla? Eh.... de har gjort grova saker mot mig, så det lilla skulle jag aldrig anmäla. Det jag verkligen anmälde blev det straff på för att jag anmält, de tog bort mina mediciner som tortyr. Men anmäl det med då kan man tycka? Eh... nej. Det går inte att får rätt. Det kan däremot bli ännu värre!

Döma efter mina erfarenheter med en borderline-kvinna är inte denna love-bombing en medveten manipulation i början utan mer en äkta gränslös förtjusning över en ”ny” människa som personen kan spegla sina idealbilder och fantasier i.

Den här ”kärleksfullheten” kan sen som sagt över en natt övergå i ett accelererande missnöje och irritation som övergår i rent förakt.Och sen tillbaks igen till kärleksfull.

sen verkar de kunna vara manipulativa också , typ väldigt medvetna om hur man sårat på ett personligt vis eller hur bete sig flörtigt helt plötsligt för att försöka hålla en kvar för att de vill ha kvar en som öppen dörr

Jag tycker det verkar som de söker människor som ska förverkliga Deras drömmar. De är tomma och missnöjda och använder folk som nån sorts tomma blad att måla sina förhoppningar på. men ingen kommer någonsin räcka för dem , och då de inte tål normala relationsregler för emotionell trygghet, gräl, ärlighet , empati - så går det åt helvete. då blir de kaotiska ock splittrade

Jag tycker det verkar som många borderline-personer saknar empatisk förmåga.

Intressant svar! Dejtade som sagt en kvinna med borderline utan att fatta det då och jag upplever nog också förälskelsefasen och kärleksbombningen som äkta från hennes sida.

Själva kärleksbombningen eller aggressionen upplevde inte jag som de största problemen utan det var nog mer den ständiga förvirringen. Att jag inte riktigt fattade vad som hände. Jag tänkte många gånger att hon måste ha någon form av psykisk diagnos så jag var inte omedveten. Depression, PTSD, utmattningssyndrom, bipolär var väl det som jag funderade kring.

Den största manipulation för mig var "offerrollen". Här har vi en människa som älskar mig som alltid blivit lämnad och haft otur i relationer som nu är sjuk och som jag ska lämna.

Men manipulation är väl ett medvetet beteende!? De verkar inte kunna rationalisera utan de är helt känslostyrda. Åtminstone går ju diskussionen på det sättet. Att en borderline är "bara" ett offer för sina känslor. "Jag är som jag är eftersom jag är borderline och kan inte hindra det beteendet". Vad tänker du om det resonemanget?

Kan en borderline ta ansvar för sina handlingar?

Det gränslösa sexet är det bästa med borderlinebrudar!

Nu gillar jag ingen av er men ja hon tar allt personligt, det är återigen "all about me" med borderlajnare.

Som en person som värderar tillväxt och mognad kan jag nog aldrig igen ha att göra med en borderlajn, enda anledningen att jag hade det var för att jag inte visste. De är tomma sugande skal med inre hål. Det är iofs definition också, det med tomheten.

Psykopater, narcissister och borderlajnare beter sig i mångt och mycket som barn men borderlajnare har sexbiten också och de använder den jämt och ständigt. Kan vara svårt att stå emot som ungdomskille men som vuxen man har man ett ansvar att kunna behandla dessa kvinnor som de mentala barn de är!

Jag vet, tack...
"Preaching to the choir", jag lever med en man med EIPS sedan två år tillbaka.

Lätt att bli kär i dessa personer? Oh ja! Är det värt besvären som kommer på köpet? Oftast inte. Med en BP/emotionellt instabil partner har man aldrig tråkigt, men ändå: Om han inte åt stämningsstabiliserande och hade god sjukdomsinsikt skulle jag fly fältet direkt, oavsett hur kul det kan vara och hur gudomligt bra sexet är. Du har helt rätt i sak men verkar också underskatta vilken smärta i stjärten (och psyket) de störningstypiska beteendena kan åsamka omgivningen. Tack för ett bra och tänkvärt inlägg hur som!

Okej, en riktig scammare alltså, som egentligen inte har koll på vad han pratar om? Tråkigt.

Personer med BPS tolkas ofta som manipulativa, men det går inte att manipulera om man inte fullt förstår andras tankar och känslor eller om man har så stark ångest att blodflödet till de frontala delarna av hjärnan är kraftigt minskat.

Jag förstår att det måste vara slitsamt att vara med en person som berättar att den tänker skada sig om man går eller gör något annat. Det gäller väl att försöka validera personen i känslorna men inte i beteendet, typ ”Jag ser och hör att du är väldigt rädd just nu. Tyvärr kan jag inte stanna hemma och isolera mig helt för att du aldrig ska bli rädd. Kan jag hjälpa dig att lugna dig på något sätt innan jag går? Ska vi ringa en kompis och höra om den kan hålla dig sällskap? Jag blir ledsen om du skadar dig, men jag kan inte stanna hemma alltid för att undvika att du ska göra det. Du har ansvar för att ta hand om dig, och du behöver lära dig handskas med dina känslor på andra sätt”.

Jo jag förstår självklart det gör väldigt ont för den andra personen också...det är viktigt att man sätter sig ner och pratar om hur man ska hantera dom olika situationerna som uppstår, vissa vill bli lämnade ifred när dom blir arga och andra vill få en kram, vissa saker som sägs kanske gör borderlinepersonen arg och triggar igång försvarsmekanismerna att hugga tillbaka och vara elak men om man sätter sig ner och kommunicerar så går det mesta att lösa eftersom kommunikationen är det största verktyget för att undvika missförstånd och att man sårar varandra i onödan. Bästa är att vara trevlig från början för otrevligheter går absolut inte hem och sopas aldrig under mattan, det blir som att släppa en atombomb som i hiroshima och sen tro att skadan inte blivit skedd.
HAHA "stjärten" dog av garv
Kalla honom för scammare tänker jag inte göra men allmänt så är det många gånger personer på FB låtsas vara psykologer och psykiatriker och uttrycker sig om saker dom inte har en aning om/är säkra på egentligen, så det gäller att vara försiktig och inte tro på allt man läser (hur trovärdig och begåvad skribenten än är på att formulera sig.)
Åh det där var fint skrivet och jag är säker på att det där skulle hjälpa väldigt mycket - det visar att personen verkligen bryr sig och försöker få borderlinepersonen att se det ur hans synvinkel vilket hen kommer göra när personen formulerar sig så fint. Det visar kärlek och omtanke fastän han inte kan ställa upp och göra det som borderlinepersonen egentligen vill, och kommer göra att borderlinepersonen mognar snabbare och litar på sin partner. Det är verkligen underskattat hur man egentligen formulerar sig till en annan människa - det påverkar så jävla mycket!