Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Det är helt orimligt. I fallet Quick hade vi en misstänkt massmördare men SW är faktiskt inte ens brottsmistänkt utan brottsoffer. Det vore helt befängt om Borgström försökt framkalla falska minnen hos SW. Det finns heller inget som tyder på att Borgström försökt med detta i fallet Quick utan vad det har handlat om är ju att man försökt få en misstänkt person att erkänna, något syfte att få någon att erkänna gärningar man inte begått kan du bara glömma. Du lever i en fantasivärld om du tror att en åklagare i Sverige skulle syssla med sådant. Metoder kan man alltid ifrågasätta när det gäller psykiskt störda gärningsmän men något syfte att få någon att erkänna falskt finns aldrig, ingen vinner på detta.
Det finns underligheter med hur fallet skötts, så nog måste man få undra. Borgström visade sig mycket positiv till den terapi Quick utsattes för, och kan ha varit personligt bekant med Margit Norell genom hennes man Curt genom Birkagården.
Det räcker gott att Borgström tror på allt det som terapeuterna sa om Quick. Det var naturligtvis inte CB själv som bedrev terapin, nu är du tokig! Men han tycks ha känt himla stort förtroende för den sortens ovetenskaplig terapi, och kanske sett det som en förmån för SW att få del av samma sak, särskilt efter att ha sett hur effektivt det var i domstol med den typen av terapiutlåtanden.
I Quicks fall användes terapin både för att framkalla minnen av Quick som offer (för familjens groteska påstådda gärningar)
och som förövare. I SWs fall kan det ha utnyttjats för att framkalla falska minnen av henne som offer, vilket kan utnyttjas som vittnesmål mot den misstänkte.
I Quicks fall planterades visst t.o.m.ett träd på Säter till minne av det aborterade foster som kommit fram i terapin, trots att det inte på något sätt stämmer med familjens historia. Bättre än så är inte svensk vård än att sådana avarter får förekomma. Den terapeut som utsatte honom för detta har naturligtvis kvar sin legitimation, och hon är inte den enda av Margits lärljungar.
Även sedan Quick/Bergwall tagit tillbaka erkännandena och nyktrat till från den groteska bensodiazepindoseringen så var hans enda möjlighet till utomhusvistelse en rastgård där detta träd var planterat. Han gavs inte en chans att lägga det bakom sig, för svensk vård har groteskt absurda avarter som ingen bryr sig om att stoppa. Terapeuterna är visst fortfarande verksamma, som om inget hänt.
Så hur kan man känna sig trygg att just SW skyddats från sån destruktiv terapi om hon haft Borgström som biträde? Det kan man inte. Det kan man verkligen inte.