Citat:
Iran har både det äldre S-300P och modernare S-300PMU2Troligtvis fel av mig. Det är nog SA-6 man refererar, inte S-200. Åldern till trotts är S-200 ett kapablare system än Saad.
Det är dom verkligen inte. Att jämföra deras system med ryssarna är dock inte speciellt meningsfullt då S-300 (lanserat i slutet av 70-talet) är en leksak i jämförelse med S-400 (lanserat 2007). Om tidsplanen för lanseringen av S-500 nästa år håller framstår system byggda på S-300 som (livsfarliga) leksaker.
Hur som helst har S-300 lekstuga med allt USA kan få för sig att attackera med luftvägen.
Det är dom verkligen inte. Att jämföra deras system med ryssarna är dock inte speciellt meningsfullt då S-300 (lanserat i slutet av 70-talet) är en leksak i jämförelse med S-400 (lanserat 2007). Om tidsplanen för lanseringen av S-500 nästa år håller framstår system byggda på S-300 som (livsfarliga) leksaker.
Hur som helst har S-300 lekstuga med allt USA kan få för sig att attackera med luftvägen.
Iran har duktiga ingenjörer men ibland går utvecklingen av egna systemen lite väl snabbt vilket gör att jag ställer mig frågandes till deras förmåga.
Det tar lång till att utveckla och förfina ett system men även att bygga och trimma in ett system vilket förklarar leveranstiderna andra länder har för liknande system.
Iran måste krypa innan de kan gå och deras egna luftvärn känns framstressade.
Att skjuta ned en flygfarkost är relative enkelt medans att skjuta ned en svärm med inkommande robotar är en helt annan liga och en ytterst avancerad uppgift.
Det är betydligt svårare att försvara än att attackera vilket även Iran förstår och därför hotar det med att attackera intressen i regionen om de blir attackerade.
Om sådana förluster uppstår blir det mer komplicerat för USA att vinna och behålla opinion av sin egen befolkning.
Om amerikaner skulle börja drabbas av omfattande förluster blir det genast mer komplicerat.
Det är som oftast ett högt spel med höga insatser och små marginaler.