Jag har ibland så svårt att komma igång med att göra saker. Och om jag väl kommer igång med något så har jag istället svårt att sluta. Då ska jag göra allt helt plötsligt. Ibland så jag inte hinner äta och dricka, eller glömmer bort det, eller undviker det just då.
Nu tex har jag suttit i flera timmar och tänkt jag ska börja göra grejer. Men det blir liksom inte så. Istället sitter jag som i min egna värld och tänker på saker som jag kanske får ångest för också. Till slut kanske jag har tänkt så mycket så jag blir yr. Blir också så ledsen och besviken på mig själv när jag inte fått något gjort. Då kommer alla negativa tankar om hur dålig och sämst jag är som person, så allt känns jobbigt. Deppar ner mig totalt. Men om någon skojar lite med mig kan jag bli gladare igen, för då får jag annat att tänka på. Gör något mig arg eller ledsen är det som att hela dagen är förstörd.
Är det någon mer som är sån här?
Vad kan man göra åt det? "Bara göra det ändå" är lite svårt ibland.
Och vad kan jag göra för att inte tex deppa ner mig totalt den dagen om jag är ledsen för något? Det känns som alla andra bara kan slänga bort sina känslor men jag är så känslig så det sabbar för mig. Är trött på det. Samtidigt är jag glad för jag är en känslosam person. Men det får ju vara till en gräns.
Vet inte ens om någon förstår det jag skriver, allt känns som i en enda röra, tankar överallt, så jag skriver vad jag tänker och därför är det lite rörigt så.
Nu tex har jag suttit i flera timmar och tänkt jag ska börja göra grejer. Men det blir liksom inte så. Istället sitter jag som i min egna värld och tänker på saker som jag kanske får ångest för också. Till slut kanske jag har tänkt så mycket så jag blir yr. Blir också så ledsen och besviken på mig själv när jag inte fått något gjort. Då kommer alla negativa tankar om hur dålig och sämst jag är som person, så allt känns jobbigt. Deppar ner mig totalt. Men om någon skojar lite med mig kan jag bli gladare igen, för då får jag annat att tänka på. Gör något mig arg eller ledsen är det som att hela dagen är förstörd.
Är det någon mer som är sån här?
Vad kan man göra åt det? "Bara göra det ändå" är lite svårt ibland.
Och vad kan jag göra för att inte tex deppa ner mig totalt den dagen om jag är ledsen för något? Det känns som alla andra bara kan slänga bort sina känslor men jag är så känslig så det sabbar för mig. Är trött på det. Samtidigt är jag glad för jag är en känslosam person. Men det får ju vara till en gräns.
Vet inte ens om någon förstår det jag skriver, allt känns som i en enda röra, tankar överallt, så jag skriver vad jag tänker och därför är det lite rörigt så.