Svårt att komma igång med saker och så känslig

Jag har ibland så svårt att komma igång med att göra saker. Och om jag väl kommer igång med något så har jag istället svårt att sluta. Då ska jag göra allt helt plötsligt. Ibland så jag inte hinner äta och dricka, eller glömmer bort det, eller undviker det just då.

Nu tex har jag suttit i flera timmar och tänkt jag ska börja göra grejer. Men det blir liksom inte så. Istället sitter jag som i min egna värld och tänker på saker som jag kanske får ångest för också. Till slut kanske jag har tänkt så mycket så jag blir yr. Blir också så ledsen och besviken på mig själv när jag inte fått något gjort. Då kommer alla negativa tankar om hur dålig och sämst jag är som person, så allt känns jobbigt. Deppar ner mig totalt. Men om någon skojar lite med mig kan jag bli gladare igen, för då får jag annat att tänka på. Gör något mig arg eller ledsen är det som att hela dagen är förstörd.

Är det någon mer som är sån här?
Vad kan man göra åt det? "Bara göra det ändå" är lite svårt ibland.
Och vad kan jag göra för att inte tex deppa ner mig totalt den dagen om jag är ledsen för något? Det känns som alla andra bara kan slänga bort sina känslor men jag är så känslig så det sabbar för mig. Är trött på det. Samtidigt är jag glad för jag är en känslosam person. Men det får ju vara till en gräns.

Vet inte ens om någon förstår det jag skriver, allt känns som i en enda röra, tankar överallt, så jag skriver vad jag tänker och därför är det lite rörigt så.

Javisst, jag är precis likadan.
Jag tror många arbetsfria känner såhär.

Det kanske är så. För när man jobbar har man ju rutiner. Jag var ju inte sådan när jag jobbade eller gick i skolan.

Samma här, men jag tror att en semester kan göra det bättre.
Jag vet hur det låter, semester?! Du har ju redan semester?!
Men det handlar om miljöombyte...

Det också där med stor sannolikhet problemet ligger; i tankeflödet och tankekonstruktionerna du skapar, du skapar för många tankar som säger att göra saker, sedan skapar du tankar som du ursäktar eller motsäger att göra dessa saker du har tänkt att du ska göra, detta resulterar i många valmöjligheter, vilket i sin tur resulterar i en form av kognitiv dissonans som orsakar den ångest du beskriver.

Det mest effektivaste metoden för att lösa ditt problem är att meditera, där du lär dig att tömma ditt sinne och distansera dig själv och dina känslor från dina tankar, när du sedan har lärt sig att tömma ditt sinne från tankar till tillfredsställande nivå, återgå sedan till detta problem du beskriver i tråden med att du inte får saker gjort, då kommer det vara oerhört lättare att lösa detta problem, för då är du inte belastad med alldeles för mycket tankar.

Där sa du något. Vilket bra, förklarande svar. Mycket ligger nog i det du säger. Så istället för att klandra mig själv och täbka att jag är Sveriges sämsta person som inte får något gjort ibland kanske jag ska börja ta det lite lugnt och bena upp vad det är jag vill göra.

Detta beteendet gör jag i mycket. Om jag ska välja utbildning tex tänker jag också alldeles för mkt. Då hittar jag alltid någon rädsla i det. Jag ska verkligen försöka göra en sak i taget och inte stressa mig själv så mycket.

Yoga och meditation är nog bra då.
Tack för att du lade ned tid på att svara mig. Jag har vart i kontakt med psykiatrin men ingen har ens sagt något om detta eller funderat på vad det kan bero på vilket gör att jag funderar ännu mer. De bara pratade om adhd. Visst jag kanske har det med. Men jag vill inte enbart sätta en diagnos på beteendet om det skulle vara så. Jag vill ju liksom lära mig hantera det. Och det du skrev hjälpte mig lite på vägen tror jag.

Dopaminbrist brukar yttra sig såhär. Svårt att komma igång med saker men när man är igång med framförallt något som är kul går hyperfokus igång eftersom dopaminpåslaget gör att man ”fastnar”.
Många skulle hävda att detta är add/adhd. Jag tycker personligen inte att dessa diagnoser existerar men alla har sin åsikt.

Japp, jag är så. Det kallas att ha problem med de exekutiva fuktionerna. För mig är grundproblemet bipolär sjukdom, där både svårigheter att börja och att sluta är en del av sjukdomen. Nu börjar jag närma mig 50 (har varit sjuk sedan 5-årsåldern) och har hittat en hel del verktyg som hjälper mig med vardagen. Just nu har jag ett boendestöd som besöker mig en gång i veckan. Boendestödet hjälper mig att strukturera små "hemläxor" i lagom skala, och det fungerar bra för mig. Jag brukar också ta hjälp av vänner, för det enda jag behöver för att komma igång är att någon "håller mig i handen", dvs agerar moraliskt stöd. Det kan handla om att vika tvätt, lägga in den i garderoberna, limma fast nån grej som gått i sönder, städa ur ett förråd, ringa viktiga samtal, vardagsstäda, betala räkningar, tömma diskmaskinen, handla käk, rensa ogräs eller nästan vad fan som helst.

Hm intressant. Tar en medicin som är dopaminagonist, pravidel. Men det har väl inget med det att göra.

Ja jag är med skeptisk till diagnoser hit och dit. Det måste ju bero på nåt.

Blev detta efter du började med agonisten? Antar du har rls eller hyperprolaktinemi ?
Dopaminagonisree är ju lite bökiga saker att ha att göra med då de stör den naturliga dopaminerga funktionen. Det är ju droger som aktiverar receptorerna och funkar som dopamin i sig. Vill minnas att den endogena dopaminproduktionen undanhålls. Egentligen skulle väl jag nästan hävda att användandet av agonister skulle minska det du beskriver men du kanske måste dosjustera eller byta preparat. Som sagt agonister är helst inget man vill hålla på med men måste man pga av stor tumör så måste man.
Detta är väldigt svåra saker att svara på med neurokemi.

Vet faktiskt inte. Tror jag varit lite sådan hela tiden, men i perioder. Ja jag har för högt prolaktin. Vad det beror på vet inte läkarna men får ta den ändå ett tag. Ja det känns som de mixtrar en del. Medicinen sänker värdet ja. Men varför det är så får jag inte svar på, de tror bara det kan vara stress. Känns sådär.

Men i vilket fall. Tror som sagt jag varit lite sån här hela tiden. Kom bara och tänka på det när du nämnde dopamin.

Läkare vill försöka förklara allt idag pga stress och ångest/depression. De kan aldrig se det åt det andra hållet eftersom de inte är tillräckligt kunniga och villiga att hjälpa.
Riktigt tung fysisk och psykisk påfrestning eleverar prolaktin tillfälligt. Får man däremot gång på gång förhöjda morgonvärden är något fysiskt fel i kroppen. Troligtvis något i hypofysen som strular till det. Kortisol och sköldskörtelfunktion kan även inverka på den dopaminerga funktionen och hur vi agerar.