Ångest som dyker upp från ingenstans.

Tänkte kolla här om någon skulle kunna ge mig lite råd. Har under en längre period gått runt med en ångest som är ganska jobbig. Den dyker upp från ingenstans och håller i sig ett tag sedan släpper den. Liksom jag kan vara ute ha en trevlig stund, träna och vara fullt funktionell.

Men sedan när jag kommer hem och allt lugnat ner sig kan denna ångesten dyka upp från ingenstans. Nästan nedstämdhets liknande känsla. Kan även tillägga att jag har upplevt stressiga perioder under en längre tid. Saker och ting börjar bli bättre nu ialfall. Jag kan även känna mig ganska stressig och uppvarvad ibland.

Ni som har tips på självhjälp dela gärna med er.

Funderat på att börja träna? Då tänker man bara på att nå målet.

Promenader kan hjälpa, rolig film eller köpa några bärs och softa med lugn musik.

Säkert stressen som ligger bakom. Långvarig stress är riktigt jävla destruktivt. Ge dig själv godkänt att bara slappna av, ta bort egna påhittade måsten som att surfa, hålla på med mobilen, hänga med i sociala flöden etc. Hjärnan måste få vila, återhämtning!

Om du har svårt att bara vara i dig själv så testa meditation. Ta småpauser under dagen där du tränar på att fokusera på att andas djupt ned i magen. Tänker du på något så acceptera det och återgå till andningen. Du lär få upprepa detta mååånga gånger innan det blir lättare, träning träning, bli inte irriterad, jag själv tränar på detta 😊

Jag hade panikångest och löste det så här:

Ångesten kan vara diffus och utan klar anledning och då målar man fan på väggen. I mitt fall var jag livrädd att bli sinnessjuk och började noja att ångesten var symptom på det. Resultatet blir en eskalerande spiral som till slut blir panikångest.

Till slut var jag så utmattad att jag gav upp och bara lät det skölja över mig. Nästa gång du känner det är på väg, bara lägg dig ner och låt det komma. Möt rädslan och utforska den. Koppla från sinnet och bara observera de fysiska symptomen.

Hmm hjärtat slår som fan. Lugnt, det håller. Kan knappt andas... lugnt, litar på att lungorna gör sitt jobb. Svettas floder. Skitsamma, egentligen inte värre än en joggingtur eller en överdos kaffe. Om du inte låter rädslan dra med dig emotionellt är det bara fråga om några rätt lätthanterliga symptom. Låt det bygga till max och se vad som händer.

Sanningen är att inget händer. Det är mest adrenalin och det lägger sig efter ett tag.

Rädsla är en papperstiger, tomt på innehåll. Och en viktig katalysator för utveckling. Gå igenom det och kom ut visare på andra sidan. Det finns faktiskt inget att vara rädd för.

Denna metod har för mig varit permanent. 20 år senare och jag har ldrig haft en panikattack sen dess.

Lycka till! Det behövs inga piller.

Kanske jag som inte var helt tydligt. Men jag tränar 5-6 pass i veckan och håller igång bra.

Det är när denna ångesten dyker upp som jag börjar känna mig nere. Typ om jag får besök om någon och upplever ångesten. Jag vill bara dra mig undan och gå ifrån då. Inte lika pratglad alls då.

Då kanske du ska sluta ta emot ofrivilliga besök och bara planera alla besök som får komma till dig.

Ska försöka träna på det. Har läst en del kring meditation och undrar ifall det är ett verktyg som fungerar mot ångest? Har du någon bra länk på hur man kan lära sig att meditera.

Jag tror också att det långvariga stressen har varit en stark bidragande faktor till mig ångest.


Jag gillar hur du förklarar. Men samtidigt måste jag tillägga att det är ju inte så enkelt. Vi säger att jag har besök och plötsligt känner av denna tomhetskänsla ala ångest. Tror inte det är bästa lösningen att alltid dra sig undan för att lägga sig? Om du förstår hur jag menar.

Min ångest är lite som du beskrev det. Det känns som jag är rädd för att ångesten ska med mig emotionellt. Mitt hjärta bänkar inte snabbare, jag andas inte fortare eller så. Utan jag känner mig nedstämd och vill bara vara för mig själv.

Kolla upp dina sköldkörtelvärden och b12 hos din allmänläkare. Kan vara något sådant.

Men försök också att prata med en riktigt nära vän du har förtroende för när du mår dåligt, och försök i tryggheten hos din vän att titta på vad som orsakar ångesten.
Ibland behöver det inte vara några jättestora grejor. Men det är viktigt att våga se sina rädslor och oro och att tillåta sig att uttrycka dem också. Det är lite som med trollen i solen. De spricker. Ett bra steg är ju att du startade denna tråd.

Hur har sköldkörtelvärden med ångesten att göra. Jag är inte så kunnig inom sånt.

Ångest kan ha att göra med brist på de lugnande mineralerna i kroppen. Dessa är kalcium, magnesium och zink. Under stress förbrukar kroppen bland annat zink och magnesium. Ångest har också samband med högt kopparvärde eller kopparobalans, dvs att kopparvärdet blir för högt i förhållande till zink. När kopparvärdet blir för högt förstärks alla känslor och det kan orsaka ångest, fobier, rusande tankar/uppvarvning och till och med psykos.

Det du kan testa är att ta ca 1000 mg kalcium, 700 mg magnesium och 25-50 mg zink per dag och se om du blir bättre.

Råd mot nedstämdhet kan jag tyvärr inte ge, det är så individuellt, plus att jag är själv ingen munter typ direkt.

Kan dock flumma till det rejält som avslut. Meningen med livet är att lida. Det är nämligen omöjligt på andra sidan döden.

Säg att du ska lära en fisk att vatten är viktigt, men fisken bor i vatten o fattar trögt. Då drar du upp den på land ett tag och polletten trillar ner för mr. fisk.

Vi människor tror vi är individer i kroppar vilket är sjukt okunnigt, och det är också hela poängen. Egentligen är vi ren existens och ren existens manifesterad är kärlek. Det är vad du består av, fast det är inte tydligt nu.

Vi föds till denna sjuka planet för att uppleva den illusoriska bristen på kärlek och sen kämpa för att återfå det vi redan är. Lite som en maskerad. På så vis kan vi likt fisken inse hur viktigt kärlek är.

Det är boten mot ditt depp. Men hur få kärlek? Den är svår och kan ta ett helt liv att lösa.