Hur har ni tjänat ihop er förmögenhet?
Jag har jobbat flera år utomlands med hög lön (>2 M per år), plus bonus och optioner på i snitt 1 M per år. Sedan har både börsen och bostadsmarknaden varit väldigt gynnsamma på senare år.
Hur gamla var ni när ni hade tjänat er första miljon, och vad var er reaktionen/ hur firades det?
Jag skulle tro att jag var ca 26 när jag hade en miljon, och 33 när jag blev dollarmiljonär. Jag reflekterade aldrig över det, dels p.g.a. att dessa nummer inte betytt så mycket för mig, och dels för att pengarna är spridda över många olika konton/investeringar i olika länder så jag har ingen bra överblick. Inte tydligt definierat heller -- inkluderar det värdet på privata pensionsfonder, bostad, fordon, etc?
Skulle du klassa dig själv som ekonomiskt oberoende?
Inte med min nuvarande levnadsstandard, men om jag bosatte mig lite billigare så borde jag klara mig resten av livet utan att behöva jobba mer. Jag har dock inget intresse av det -- jag jobbar för att jag tycker att det är roligt.
Har er förmögenhet gjort er lyckligare?
Tveksamt, det som gör mig mest lycklig hade jag lika gärna kunnat göra på en vanlig inkomst. Men jag har tagit flera längre ledigheter under karriären (uppemot 1.5 år i sträck) där jag rest, jobbat pro bono, jobbat på hobbyprojekt och sysslat med personlig utveckling. Detta hade förstås varit svårt utan att ha sparat undan pengar (även om det hade räckt med ett par hundra tusen).
Hur agerar folk runtomkring er? Blir det många "fejk-vänner"?
Det har jag inte märkt av. I fattiga länder ja (t.ex. Filippinerna), men det gäller ju alla västerlänningar.
Vill ni att det ska synas utåt att ni har gott om pengar?
Det är verkligen inget jag skyltar med. I synnerhet i Sverige känns det som att många tycker att det är väldigt orättvist att jag kan ha så mycket pengar när de själva inte har det, oavsett hur hårt jag jobbat för att nå dit. Jag växte upp i en familj utan pengar, och lever i många avseenden lika snålt som när jag var student. Det enda jag egentligen lagt pengar på är en optimalt placerad bostad så att jag inte slösar tid på att pendla till jobbet, och viss annan service som städning så att jag kan lägga min tid på annat.
Hjälper ni på något sätt samhället runtomkring er?
Jag försöker vara generös när jag reser i fattigare länder (mot folk som jobbar hårt och förtjänar det), och bjuder familj på mat och resor, annars investerar jag resten.
Hur ser en helt vanlig arbetsvardag ut för er?
För närvarande 9-17 jobb på kontor.
Hur spenderas er tid på helgerna?
Personlig utveckling. Lär mig något nytt. Hobbys. I princip gratis.
Vad är det sämsta respektive bästa med att ha mycket pengar?
Bästa är att inte behöva stressa över att ha ont om pengar. Sämsta är en komplicerad och tidskrävande deklaration
Jag har jobbat flera år utomlands med hög lön (>2 M per år), plus bonus och optioner på i snitt 1 M per år. Sedan har både börsen och bostadsmarknaden varit väldigt gynnsamma på senare år.
Hur gamla var ni när ni hade tjänat er första miljon, och vad var er reaktionen/ hur firades det?
Jag skulle tro att jag var ca 26 när jag hade en miljon, och 33 när jag blev dollarmiljonär. Jag reflekterade aldrig över det, dels p.g.a. att dessa nummer inte betytt så mycket för mig, och dels för att pengarna är spridda över många olika konton/investeringar i olika länder så jag har ingen bra överblick. Inte tydligt definierat heller -- inkluderar det värdet på privata pensionsfonder, bostad, fordon, etc?
Skulle du klassa dig själv som ekonomiskt oberoende?
Inte med min nuvarande levnadsstandard, men om jag bosatte mig lite billigare så borde jag klara mig resten av livet utan att behöva jobba mer. Jag har dock inget intresse av det -- jag jobbar för att jag tycker att det är roligt.
Har er förmögenhet gjort er lyckligare?
Tveksamt, det som gör mig mest lycklig hade jag lika gärna kunnat göra på en vanlig inkomst. Men jag har tagit flera längre ledigheter under karriären (uppemot 1.5 år i sträck) där jag rest, jobbat pro bono, jobbat på hobbyprojekt och sysslat med personlig utveckling. Detta hade förstås varit svårt utan att ha sparat undan pengar (även om det hade räckt med ett par hundra tusen).
Hur agerar folk runtomkring er? Blir det många "fejk-vänner"?
Det har jag inte märkt av. I fattiga länder ja (t.ex. Filippinerna), men det gäller ju alla västerlänningar.
Vill ni att det ska synas utåt att ni har gott om pengar?
Det är verkligen inget jag skyltar med. I synnerhet i Sverige känns det som att många tycker att det är väldigt orättvist att jag kan ha så mycket pengar när de själva inte har det, oavsett hur hårt jag jobbat för att nå dit. Jag växte upp i en familj utan pengar, och lever i många avseenden lika snålt som när jag var student. Det enda jag egentligen lagt pengar på är en optimalt placerad bostad så att jag inte slösar tid på att pendla till jobbet, och viss annan service som städning så att jag kan lägga min tid på annat.
Hjälper ni på något sätt samhället runtomkring er?
Jag försöker vara generös när jag reser i fattigare länder (mot folk som jobbar hårt och förtjänar det), och bjuder familj på mat och resor, annars investerar jag resten.
Hur ser en helt vanlig arbetsvardag ut för er?
För närvarande 9-17 jobb på kontor.
Hur spenderas er tid på helgerna?
Personlig utveckling. Lär mig något nytt. Hobbys. I princip gratis.
Vad är det sämsta respektive bästa med att ha mycket pengar?
Bästa är att inte behöva stressa över att ha ont om pengar. Sämsta är en komplicerad och tidskrävande deklaration
