Citat:
Ursprungligen postat av
Ugglan-i-skuggan
Att någon tidigare har haft känslor förändras inte av att de dör så det är inte att väga in. Kvar står framtida känslor vilket både fostret och en vuxen har möjlighet till.
Det är inte en syn jag delar. Jag tycker det är värre att döda något som har känslor och tankar NU, än det är att döda något som en dag i framtiden skulle kunna utveckla tankar och känslor. Det senare stämmer nämligen även på egg och spermier, även de skulle kunna utveckla tankar och känslor i framtiden under rätt förutsättningar.
Stamceller kommer nog också att passa på denna beskrivning tids nog.
Citat:
Ser du inte problematiken kring att själv godtyckligt välja vad man anser ett människoliv vara? Du beskriver snarare en människa efter födsel.
Då det enda alternativet är dogmatisk fanatism, något jag betraktar som långt värre, väsentligt mer irrationellt och som otvetydigt och nödvändigtvis leder till mycket värre konsekvenser för riktiga människor så nej. Godtycklighet är bättre än det.
Nu tycker jag förvisso inte att min position är speciellt godtycklig, då det är grundat i fostrets utveckling, men ändå.
Vad betraktar du ett människoliv att vara i denna kontext, och varför?
Citat:
Det är inte flummigt. Vi alla tänker så hela tiden. Det är så vi längtar, det är därför vi sörjer extra mycket när någon dör ung. Vi har det djupt inom oss att förstå det värdefulla i vår egen och andras framtid.
Det är flummigt, då det aldrig fanns en person. Även om jag skulle acceptera att det var ett människoliv så hade jag inte accepterat att det var en
person, det sker i bästa fall först efter födseln. Detsamma gäller inte när någon 'dör ung'.
Citat:
Återigen, potentiella förmågan finns redo för att blomma ut om ingen aktivt berövar den möjligheten. Ett träd kommer aldrig utveckla tankar eller känslor.
Ja, och istället kommer det kanske att tillkomma ett ANNAT liv, som annars inte hade kommit till. Om den där singelkvinnan som blev gravid genomförde en abort så kanske hon hittar en partner hon skaffar barn med om något år (som inte ville träffa en småbarnsmamma och således ej hade parat ihop sig), som annars inte hade tillkommit.
Har du lika mycket känslor för denna potentiella varelse som nu inte blev av, eller är det en förutsättning för dig att en befruktning har skett, är det först då vi talar om ett 'potentiellt liv' med tankar om 'vad som skulle kunna ha skett'?
Citat:
Ja du säger att det är så men du förklarar inte hur det är så eller på vilket sätt.
Vi säger såhär;
Om jag dödar en vuxen person på en millisekund och ett träd lika snabbt. Vilka känslor triggas hos personen som inte triggas hos stenen? På vilket sätt är tankar och känslor relevant om vi inte tar förlusten av framtida känslor och tankar i beaktning?
Bör jag tolka det som att du tycker det är lika fel att döda ett träd som en vuxen människa? Nej, men skämt åsido, jag förstår att du försöker driva ett filosofiskt argument, vilket jag bara uppskattar.
Det triggas inte några känslor, vad som är fel är att man stoppar en redan tänkande och kännande varelses framtida känslor och tankar. Denna argumentation applicerar jag endast på varelser som just nu redan har känslor och tankar, inte på någonting som potentiellt kan utveckla det i framtiden.
Om en hönas ägg krossas, så tycker jag om något synd om hönan - inte ägget.
Citat:
Det är inte lämpligt att avgöra en människas värde på dens önskvärdhet av andra. Det går lätt utför. Människan måste ha ett inneboende värde som andra individer inte får rationalisera bort för att gynna sig själva.
Det vore inte lämpligt att ENDAST avgöra det på den grunden, men att ha det som en faktor bland andra tycker jag inte är fel. Ett spädbarn, vars hela familj precis har avlidit i en bilolycka eller något, och barnet sedan dör - det må vara något som känns väldigt otrevligt och sorgligt rent känslomässigt, men ett spädbarn (som redan är fött alltså) och inte har någon familj kvar att bry sig om den, tycker jag heller inte är lika hemskt som dödsfallet av någon äldre (om så barn eller vuxen) som har ett faktiskt liv annat än att äta, bajsa och skrika, som har erfarenheter, tankar och känslor i långt mer avancerad form. Någon som faktiskt hann uppleva livet i någon form innan det togs ifrån dem, snarare än någon som ännu ej har fått någonting att sakna,
oberoende om de faktiskt hinner
känna saknad eller inte (i form av vetskapen att de snart dör, om de har typ cancer eller något, eller som i ditt exempel att någon mördas inom en millisekund).
Betraktar du icke-mänskligt liv som likvärdigt också, eller gör du likt mig en analys av deras förmåga att tänka och känna, och att den moraliska dimension de bör omfattas av är relativt detta?
Att ha ihjäl en hund och att ha ihjäl en fluga, är detta 'bara liv' på samma nivå, eller finns det en rationellt försvarbar distinktion att göra mellan dessa former av liv, och vilka faktorer använder du dig i så fall av i denna bedömning?
Jag utgår ifrån att du anser att dödandet av hunden är klart värre än flugan. Anser du att detta är en
godtycklig distinktion?
Citat:
Är inte allt annat än genetiskt godtyckligt? Jag håller med om att det är en svår fråga och jag har verkligen inte alla svaren. Det som oroar mig är att folk här diskuterar detta som att det inte är liv vi pratar om. Om vi tittar runt om i världen ser vi nu människor på höga positioner som förespråkar abort upp till födsel. Det är en skrämmande utveckling och därför är det viktigt att tänka igenom detta ordentligt. De flesta förespråkare här i tråden har en extremt ytlig förståelse för människans moral och filosofiska resonemang. Vilket gör dem mottagliga för alla möjliga cyniska teorier om människans värde!
Nej. Om jag ber dig att definiera "vad är en människa", så hade säkert gener varit en av faktorerna. En annan faktor jag personligen finner ganska viktig, och som du (i en neutral kontext åtminstone) säkert också tycker är en rimlig faktor i definitionen av en människa är förekomsten av ett
"huvud". Någonting som inte har ett huvud är inte att betrakta som en människa, och inte någonting som bör ha
rättigheter... Man skulle kunna tro att det är ett ganska icke-kontroversiellt uttalande... Så klart är aborter lagliga idag långt efter att formen av ett huvud skapats, och även efter att hjärnans funktioner börjat aktiverats, men om frågan är vilken vecka som är rimlig att sätta gränsen vid så är det en förståndig diskussion att ha.
Om frågan är huruvida aborter alls bör vara tillåtna, för att ett embryo är också en människa, ja då är vi inne i sagoboks-territoriet...
Någonting vi rimligen bör kunna enas om är att det finns många faktorer man skulle kunna nämna som definierar vad en människa är, och att unga foster
åtminstone inte omfattar
samtliga av dessa.
Citat:
Båda handlingarna hindrar ett liv från att fortsätta. Döden förändrar inte vad som redan varit
Visst, men jag har svårt att se den här kontrafaktiska analysen som värdefull. Hade du liksom känt på samma sätt om två personer aldrig träffades, vilka annars hade fått ett barn tillsammans? Är inte denna hypotetiska människa som aldrig blev av precis lika värdefull som det foster som aldrig blev till en människa, och skulle någon som visste vad som hade skett
om dessa två personer hade träffats, och som
förhindrade dem från att träffas trots denna vetskap, vara på samma plan moraliskt som någon som genomför en abort, enligt ditt sätt att se på saken?
Det må aldrig ha varit ett 'life in progress' i detta tankeexperiment, men det förhindrade likväl ett liv som annars hade blivit till.
