Jag blev faktiskt inte mobbad som barn.
Tror jag var för snäll och försökte vara till lags så det var därför.
Var flicka också.
Men i högstadiet i tonåren blev det svårt och jag försökte vara tuff och medvetet avvikande istället så alla skulle tro att det var min stil.
Egentligen kände jag mig ju så utanför och oförstående i de vardagliga situationerna så jag vågade inte vara naturlig för då skulle alla se det och jag skulle bli mobbad och väldigt ledsen och brytas ner.
Så jag körde på den tuffa stilen istället...
Sen när det blev dags för gymnasiet funkade ingenting, det blev för mycket stress och eget ansvar och alldeles för stora krav på socialt samspel!
Sen har jag blivit utfryst av min egen familj och inte fått stöd därifrån sen jag blev vuxen.
Blivit utsatt för psykisk långvarig misshandel i relation också.
Jag vill helst leva helt ensam i skogen nu resten av mitt liv.
Tror jag var för snäll och försökte vara till lags så det var därför.
Var flicka också.
Men i högstadiet i tonåren blev det svårt och jag försökte vara tuff och medvetet avvikande istället så alla skulle tro att det var min stil.
Egentligen kände jag mig ju så utanför och oförstående i de vardagliga situationerna så jag vågade inte vara naturlig för då skulle alla se det och jag skulle bli mobbad och väldigt ledsen och brytas ner.
Så jag körde på den tuffa stilen istället...
Sen när det blev dags för gymnasiet funkade ingenting, det blev för mycket stress och eget ansvar och alldeles för stora krav på socialt samspel!
Sen har jag blivit utfryst av min egen familj och inte fått stöd därifrån sen jag blev vuxen.
Blivit utsatt för psykisk långvarig misshandel i relation också.
Jag vill helst leva helt ensam i skogen nu resten av mitt liv.
Citat:
Minns en sak från gympan i lågstadiet: jag blev alltid sist klar av alla. Jag TROR det berodde på att jag avskydde att stressa med allt från dusch till påklädning, alltså verkligen HATADE det.. Jag gjorde revolt mot stressen till slut, och min lärare "tvingade" dom som var näst sist att vänta på mig. Kände mig faktiskt udda redan då.
Jag gjorde även revolt i matsalen. Regeln var att man var tvungen att äta det som DOM lagt upp och man fick sitta var tills man ätit allt. Just den gången var det mat jag inte gillade, brukade vara lite kräsen med mat på den tiden. Det dom inte visste var att om jag väl bestämt mig för nåt, så fanns inget sätt att rucka mig.... Jag stod fast och satt därför kvar långt efter det ringt in till lektion. Till slut fick min lärare hämta mig. Jag hade inte ens rört tallriken då. Jag var kanske svag på många punkter, men min beslutsamhet var något alldeles extra.
Jag gjorde även revolt i matsalen. Regeln var att man var tvungen att äta det som DOM lagt upp och man fick sitta var tills man ätit allt. Just den gången var det mat jag inte gillade, brukade vara lite kräsen med mat på den tiden. Det dom inte visste var att om jag väl bestämt mig för nåt, så fanns inget sätt att rucka mig.... Jag stod fast och satt därför kvar långt efter det ringt in till lektion. Till slut fick min lärare hämta mig. Jag hade inte ens rört tallriken då. Jag var kanske svag på många punkter, men min beslutsamhet var något alldeles extra.
Det där kan jag känna igen mig i ang gympan. Så ibland så blev det att vara kvar till sist eller bli klar snabbt så man kan komma därifrån
Ang skolmaten så var den rätt ok men det var stressigt så ibland gick man utan mat för att hinna med allt
Citat:
Jag blev faktiskt inte mobbad som barn.
Tror jag var för snäll och försökte vara till lags så det var därför.
Var flicka också.
Men i högstadiet i tonåren blev det svårt och jag försökte vara tuff och medvetet avvikande istället så alla skulle tro att det var min stil.
Egentligen kände jag mig ju så utanför och oförstående i de vardagliga situationerna så jag vågade inte vara naturlig för då skulle alla se det och jag skulle bli mobbad och väldigt ledsen och brytas ner.
Så jag körde på den tuffa stilen istället...
Sen när det blev dags för gymnasiet funkade ingenting, det blev för mycket stress och eget ansvar och alldeles för stora krav på socialt samspel!
Sen har jag blivit utfryst av min egen familj och inte fått stöd därifrån sen jag blev vuxen.
Blivit utsatt för psykisk långvarig misshandel i relation också.
Jag vill helst leva helt ensam i skogen nu resten av mitt liv.
Tror jag var för snäll och försökte vara till lags så det var därför.
Var flicka också.
Men i högstadiet i tonåren blev det svårt och jag försökte vara tuff och medvetet avvikande istället så alla skulle tro att det var min stil.
Egentligen kände jag mig ju så utanför och oförstående i de vardagliga situationerna så jag vågade inte vara naturlig för då skulle alla se det och jag skulle bli mobbad och väldigt ledsen och brytas ner.
Så jag körde på den tuffa stilen istället...
Sen när det blev dags för gymnasiet funkade ingenting, det blev för mycket stress och eget ansvar och alldeles för stora krav på socialt samspel!
Sen har jag blivit utfryst av min egen familj och inte fått stöd därifrån sen jag blev vuxen.
Blivit utsatt för psykisk långvarig misshandel i relation också.
Jag vill helst leva helt ensam i skogen nu resten av mitt liv.
Hur var den tuffa stilen och varför blev du utfryst av din egna familj ?
__________________
Senast redigerad av Rebali179 2019-05-20 kl. 16:37.
Senast redigerad av Rebali179 2019-05-20 kl. 16:37.
Citat:
Hm, nej, just det där har jag inte upplevt, en fråga som kom upp i samband med min utredning
, ja, på 10 år en en enda (!!!) gång. Under hela skoltiden. Sen var man goth o syntare ett tag, då blev det lite mer.
Mobbningen är noll, nada, nichts mot vad andra fick uppleva, de fick på käften, varenda dag. Konstigt, för att jag var så liten, söt och snäll.
, ja, på 10 år en en enda (!!!) gång. Under hela skoltiden. Sen var man goth o syntare ett tag, då blev det lite mer.
Mobbningen är noll, nada, nichts mot vad andra fick uppleva, de fick på käften, varenda dag. Konstigt, för att jag var så liten, söt och snäll.
Vissa har haft tur med andra ord
på sitt eget sätt
Nja, jo, jämfört med andra. Vet faktiskt inte än idag varför det blev så.
En lärare sa inför hela klassen till mig nån gång (13/14år): "Du är den värsta av alla, för att du sitter där i bakgrunden och manipulerar alla."
Men det gjorde jag ju inte...
Eller så är jag sjuk i huvudet.
.
Citat:
Okej. Japp. :-/
Jag kunde bara inte acceptera att en vuxen skulle bestämma över mig. JAG ville ju bestämma!
Envis som få, alltså. Fick jag en idé så kunde jag gå jävligt långt för det.
Citat:
Kan känna igen mig i det där på vissa saker.
Dock beror det på vilken situation jag är i
Men när det kommer till Handläggaren på AF så vill jag be henne dra till lite varmare ställe.
Så det är inte lätt alla gånger på sitt eget sätt
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera