Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Oskar visade dessutom tecken på ambivalens genom att planera konferens direkt efter jul, ansöka om professur och söka socialt stöd i omgivningen. Några sådana uppgifter finns inte om Hanna som därmed verkade mer beslutsam i beslutet som polisen visat att de fattade under hösten. Således ytterligare ett belägg för att H tog död på M medan O var ute med A 5/1, datumet där det sista livstecknet uppvisades från någon i familjen... Det verkar som sagt att H var mer beslutsam och orkade inte vänta längre.

- Problem med skolan/hemundervisningen (nedskärningar)
- Problem med karriären/kollegor/samarbeten (utesluten internt)
- Problem med barnen/ME-kaoset

Ja, det är inte alls orimligt att tänka sig att några av de saker som du lyfter kan ha påverkat O och andra både O och H. Det kan ha varit i samband med ev. problem på jobbet som han accepterade Hs invit till slutgiltlig lösning. Han orkade inte bära upp allt längre.

Jag har nog sällan träffat på en så uppblåst person med sånt enormt ego som du har. Två barn dödas, och du vet exakt hur pappan till barnen kände sig året innan. Inte bara HUR, utan också varför, och när. Varför kunde inte du hindrat detta om du är så insatt i hans tankar och göromål? En hel familj raderades och det enda du har att tillföra är att tala om för hela tråden hela hans känsloregister. Inte bara som du tror, utan som ren fakta. Riktigt äckligt och vidrigt.

Eller ilska, böckerna av hans kollegor och den person som tog in honom i momsbranschen, heter "xx och xx". Kalle och klätterträdet, typ. Kanske Kallegenerationen som författar stentråkiga böcker om lag och rätt. De andra kanske inte är lika uttråkade bara, eller arga, eller känner sig uteslutna?

Varför var inte Oskar medförfattare, blev han gradvis bortföst? Hur ser den boksamarbetena ut, när var han inte längre medförfattare?

Nicket Anel i tråden säger att Oskar fick rätt om sina slutsatser i momssagan. Han var säkert en duktig, kanske en av de bästa, momsexperterna. Och så fick han inte vara med i samarbeten?

Tror att han var otroligt knäckt... det började med något före deklarationen, inte på hösten? Letat i fel tidsperiod kanske? Svårt för honom att peka in på det stora traumat, som kanske har med gemenskap och samarbete att göra, människans två viktigaste grundpelare för att må bra? Den som inte får välja själv knäcks?

Vad hände under våren, när han inte deklarerade och ville att M skulle få en diagnos?

Det har funnits teorier tidigare, vill jag minnas, om att han kanske upplevt sig motarbetad eller att ingen lyssnade på honom. Varför måste han författa en privat skrift om momsutveckling (som faktiskt inträffar enligt Anel) och lägga den på sin egen sida? Var han i konflikt med sin chef och ledningen på institutionen?

Os karriär:
- Inte medförfattare till böcker, efter vilket datum?
- Författar och publicerar egen teori om momsutvecklingen, på sin egen webb. Varför inte via jobbet?
- Beskedet om professur dröjer. Samma dag han hittas död, fick någon förhandsbesked, och skriver tårdrypande på Linkedin. Har den personen mottagit brev av O om att han tänker lämna in?

Varför hyllas O så mycket i efterhand? Hur många har dåligt samvete?

Det går att skifta fokus också. Blev O illa behandlad? (Det försvarar inte mord skall sägas, men kan förklara utökat självmord.)

Grattis, något nytt då. Ego var väl att ta i men engagerad i vad som hände i verkligheten. Vi diskuterar hur Oskar kunde bli mördare. Vad drev honom? Visserligen verkar det skett i vredesmod och panik men redan våren 2017 så tänkte han på annat än framtiden. Att, i hans position och den verksamhet han bedrev sitt företag, strunta i självdeklaration är minst sagt anmärkningsvärt.

Jag tror inte att man tillsammans med sin fru/man planerar att döda sina barn och sej själv för att man har problem på jobbet. Måste vara något helt annat som ligger till grund för en sån sak.

Det är inte ett litet problem att bli utesluten och fråntagen sina chanser att påverka samhällsutvecklingen, som universitetsanställd, om det skulle vara så. I förlängningen innebär det att han skulle ha svårt att få andra tjänster, och därmed sänkt inkomst och livskvalitet. För en akademiker är det livskvalitet att utveckla och utvecklas via jobbet, tänker jag. Har han gradvis känt sig utesluten är det en form av mobbing, sånt kan ju ställa till det ordentligt för människor.

Det tillsammans med allt annat kan utlösa en katastrof, men det krävs ju en del för att mörda onekligen. Alla kan inte göra det, oavsett vad som sker, tror jag.

Vad som räckte för O är svårt att veta, han kan ju ha varit udda och knäpp på olika sätt länge, det kanske är svårt att sätta fingret på för folk i hans omgivning. I stället för att reda i det, tar man avstånd gradvis? Sen kommer det dåliga samvetet?

Skulle gärna vilja veta hur samtalet mellan O och hans chef gick, det som slutade med att O åtminstone fick gå ned tio procent i arbetstid. Började man prata om att avsluta "samarbetet"? Det skulle ha kunnat ställt saker på sin spets... iofs så har ingen ansvar för vad andra gör, var och en måste ta ansvar själva.

Det som ändå är mest relevant i tråden är vad som hände i sjukvården, runt flickorna. Om O hade fler problem är egentligen passerat och inte helt allmängiltigt, mer än om det är hård konkurrens på universiteten som kräver att allt hemma synkar perfekt...?

Det sistnämnda är det enda jag ser som relevant, sjukvården och det bemötande samt vilket stöd som där erbjöds.

Hans akademiska arbete gick strålande och Chefen utlovade också att dom skulle erbjuda anpassning för att lösa hans problem med sjuka barn. På mötet diskuterades framtiden i mycket positiva termer.

Allt annat är produkter av din fantasi utan någon verklighetsförankring.

Var finns "invit till lösning"? Du sprider trådsanningar.
Tycker man ska titta närmare på hans arbetsplats, igen. Vad hände där egentligen?

ACT finns på vårdcentraler i Sverige, det skulle kunna motsvaras av LP.

Jag tycker det vore mer relevant att titta närmare på om de sprang till fler läkare efter att Agnes fått diagnos ME år 2015 - med tanke på ordval om att inte läkarna har kunnat komma fram till nån diagnos.

Det låter ju som om (främst Oskar?) varit tvivlande på diagnosen - hade de hamnat i klorna på nån läkare som snarare ansåg att ME är av psykogen orsak?
De kanske fick för sig att den skånske läkaren (som även rådgjort med andra) hade fel.

Inbillade sig att träning, KBT eller ACT och kanske till och med pseudobehandling LP är bra behandling men Agnes blev snarare sämre?

Du inbillade dig ju att det var snarlikt - så det kan väl Oskar ha gjort likaväl?

Gubbrora's pm:
"Till mig sa han att läkarna inte visste exakt vilken diagnos döttrarna led av"

Anna-Karin85:
"att folk spekulerar i diverse diagnoser är att läkarna inte har kunnat fastställa en diagnos (detta har han sagt till mig personligen."

snuttan1980:
"enligt kvinnan så hade barnet inte fått någon diagnos sist hon pratade med pappan"

Avd9's pm:
"någon diagnos hade läkarna inte kommit fram till heller. Men sjukdomen ME var det troligtvis inte."

wallin77:
" Tjejerna drabbades av något som inte blev diagnostiserat."

Allt ovan är korrekt och typiskt för diagnosen ME. ME är alltså inte någon sjukdom. Det är en rad symptom, med oklar grund. Vad bra att vi nu sammanställt allt. Det står utom allt tvivel nu att föräldrarna var oklara vad barnen led av i grunden, diagnosen ME hjälper ingen. Det är ett sätt att skyffla iväg människor. Det har varit min kritik hela tiden. Det hade varit bättre om hon fått diagnosen "trött", det hade öppnat upp och bort från domedagssekter.