Citat:
Ursprungligen postat av
Lao Tzu
Helt klart det bästa namnvalet i det brittiska kungahusets historia!
När Archie så småningom blir kung för det tankarna till King Arthur.
En extra bonus är att grannens hund också heter Archie så det blir lättare att komma ihåg bland alla kunganamn.
Håller inte med. (Men jag tror att du skojar, du brukar ju det.) Då borde de ju ha tagit Arthur - som för övrigt hade varit utmärkt, bland annat för att det för tankarna till Kung Arthur precis som du säger. Sedan kunde de ha kallat honom Archie hemma, men faktum är att jag tycker att till och med det hade varit förminskande... Undrar för övrigt varför Harry inte har gått över till att kalla sig Henry sedan han blev vuxen? För att han inte förstår bättre, eller är det kanske en taktik för att verka mer folklig? Men det är ju ändå skillnad i så fall: folk VET att han heter Henry och känner därför respekt SAMTIDIGT som de uppfattar honom som folklig. Archie däremot inbjuder till löje, vart den stackars namnbäraren än kommer att gå i livet...
Citat:
Ursprungligen postat av
Kirk.Douglas
Ha, intressant det visste jag inte. Det förklarar t.ex. varför en del brittiska skådespelare heter James i efternamn. Finns en känd brittisk regissör som heter Lyndsey Anderson och vad jag läser mig till har han inte amerikanska anor bakåt, men när jag senare läser på Wikipedia verkar Anderson-namnet ändå ha brittiska, eller rättare sagt skotska, anor.
Ja, men Lyndsey heter ju Anderson i efternamn, så det är helt OK såklart.
Nu lärde du mig också något nytt, jag visste inte att son-namnen funnits så länge i Skottland! I och för sig så kom det många vikingar dit - det ser man ju på skottarnas utseende också, särskilt vid kusterna. Så visst kan några av dem ha gift sig med skotska kvinnor (och inte bara våldtagit dem...), och då introducerat det nordiska namnbruket med patronymkonstruktioner med -son eller -dotter.
EDIT: nu läste jag Wikipediatexten igen, och de är ju ute och cyklar. De rör ihop Andrew (stavat Andrew) och Anderson. Att folk hetat Andrew/Andreu i efternamn beror ju på det urgamla namnbruket i Storbritannien som jag beskrev tidigare, att ett barn helt enkelt får faderns förnamn som efternamn. Har inget alls med "Andersson" att göra, som är en helt annan konstruktion och kommer ifrån Skandinavien.
Hur eller hur, så finns det ingen normal eller vettig anledning alls till att den nye lille prinsen ska heta Harrison i förnamn... Så dumt så man tar sig för pannan.