Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Nu glömmer du att Oscar inte deklarerade medan hustrun fungerade. Du glömmer även att Oscar meddelande att hans barn aldrig skulle återkomma till spelandet, "troligen inte". Under våren hände mycket. Han var övertygad om diagnos, sökte och fick vad han frågade efter. Ingen ifrågasatte honom. Vem skulle tro på hustrun, vem tror på henne nu?
Här kan det finnas anledning att fundera på vad den store manipulatorn ordnat fram. För honom, narcissisten, var människor en förbrukningsvara. Var finns förtvivlan i frasen "inget egentligt liv"? Jag ser inte detta som inbillad barmhärtighet. Detta är iskall planering och iskalla mordiska handlingar, på en försvarslös familj. Sannolikt låst ytterdörr och fler djävulska handlingar som polisen nogsamt skyddar allmänheten från att ta del av.
Att vissa avgudar Oscar är bara något som förstärker att han kunde spela väl. Andra gillade honom antagligen inte lika mycket, de som kunnat prata om det lever inte längre.
Den här diskussionen blir så mycket lättare för mig eftersom jag inte har en överliggande agenda att försvarara en mördare. Att du försöker bygga upp en bild om att andra avgudar en person som tillsammans med sin hustru dödat sina barn faller på sin egen orimlighet. Nej, det handlar såklart om din vana trogen att projicera ut det du själv sysslar med - du ömmar för och försvarar en kvinna som tillsammans med sin man tagit död på sina två döttrar! När du inte gör det, propagerar du för ovetenskapliga behandlingsmetoder för en sjukdom som du genom dina nedsättande epitet lyckats kränka en hel patientgrupp och deras anhöriga. Du är djupt kränkande och osympatisk mot utsatta och drabbade och faktiskt farlig när du sprider charlataneri på nätet. Jag tycker att du ska göra en hel pudel och be om ursäkt för ditt agerande i tråden!
Beträffande deklaration har jag svårt att se det som en bragd att tycka att det var jätteviktigt att deklarera när man sedan hösten planerat att döda sina barn. Det är snarare obehagligt att bry sig om en sådan sak när man står i färd att göra det ogörbara. Jag tycker möjligen att en inplanerad konferens, en ansökan om professur, att O uttryckt hur tufft han och familjen hade det för omgivningen, tyder på en viss ambivalens till beslutet de fattade.
Att O tog ansvar för att förmedla till Missan vad de tillsammans beslutat sig för (kanske i samråd med läkare) ska inte heller hållas emot honom.
Du avslutar dina tirader med sedvanlig nonsens hämtad från ditt eget inre utan belägg i det yttre, kring vem som drev diagnos, den store manipulatorn (nyss var det jag..), att människor var en förbrukningsvara, blaha blaha. Jag är mest förvånad att du inte gick in på incest, graviditet och andra snaskiga saker som döljer sig bakom ditt tangentbord.