I FUP så förekommer ordet rädd 25 gånger i någon form. Nog för att det här rör sig om Stockholm där man har kvoterat in en massa HBTQ-fjollor, men det här tar ju verkligen priset i hur en polisman inte ska bete sig. I texten så hittar man också ett 40 tal ställen med orden fly eller chockad.
Citat:
Vi alla tre väljer att fly undan. I det här skedet när jag springer tvärs över gången där han kommer med vapnet och höjer det mot mig känner jag mig mycket rädd och är helt övertygad om att det är en ren chansning ifall skotten kommer träffa eller missa mig om han trycker av sitt vapen nu.
Citat:
Min sikt är delvis skymd mot valvet, men jag ser att personen kommer in på innergården och vänder sig upp mot oss. Samtidigt som detta hör jag hur det smäller. I det ögonblicket blir jag väldigt rädd och förstår att någon av mina kollegor är i livsfara och jag tar beslutet om att verka med mitt vapen mot personen för att säkerställa att hotet från honom slås ut. Patrullen skjuter mot gärningspersonen tills han ligger ner.
En ren avrättning med andra ord.
Citat:
Och då dyker den här mannen med, med pistolen upp liksom i, i den här portalen och liksom vänder sig mot oss och börjar gå mot oss. Och då känner jag mig jäkligt trängd alltså, mina minnesbilder just ifrån när han kliver in där, jag känner mig rätt överrumplad och det är lite fragmentariska bilder just i den stunden. Men det… det som jag uppfattar då är att jag ser att han fortfarande bär det här vapnet och går emot oss och jag känner mig rädd liksom och jäkligt trängd.
Citat:
FL: Var det frågan om någon varningsskott?
HB: Nej, alltså det gick så fort från att när han kom in, när han kom in på innergården tills att han höjer vapnet mot Agnes, det går väldigt fort, det är liksom det… det är det första han gör när han kommer in där, upplever jag det som och då... nej, för mig fanns så fanns det ingenting alltså, det var ju… jag var ju rädd att han, att han skjuta Agnes liksom.
Haha, det låter som att de har ett förhållande.
Citat:
Och han har vit t-shirt eller tröja eller han, han har ett vitt klädesplagg på överkroppen, går med bestämda steg och... ja, rakt mot mig. Och i det ögonblicket när jag ser att han har ett vapen i handen så blir jag väldigt, väldigt rädd och väldigt... ja stressad, chockad av över att det bara helt plötsligt slängs in i, i, i det här att en person med vapen, går rakt mot oss.
Citat:
Sen precis, precis efter det så smäller det och sen smäller det igen och jag blir fruktansvärt rädd och förstår att nu skjuts det mellan den här personen och mina kollegor eller någon av mina kollegor. Och jag ser ju att han, han står ju kvar och liksom ja, precis, precis på det sättet som, som jag ser honom i det här ögonblicket, jag ser liksom ingen reaktion överhuvudtaget, så jag, jag väljer att öppna, öppna eld mot den här personen, för att slå ut hotet mot, mot mig och mina kollegor.
Citat:
CA: ... ja, det, det sista så att säga jag tänker innan han dyker fram runt hörn... hörnet där, är att det här är en väldigt olämplig plats att behöva skjuta på, om man nu skulle missa någonting och det går vidare. För jag vet inte vad som finns bakom fönsterrutorna där och i det här huset. Och den tanken på något sätt i, i, i liksom samröre med att jag ser, känner hur mina kollegor flyr, gör ju att man eller jag väljer att följa med dom. Man, ja, jag i det här skedet är jag ju livrädd, det är som jag säger, jag känner den här stickande känslan i hela kroppen.
Var det bättre att dra av flera magasin på en innergård?
Citat:
FL: Hur långt tidsförlopp är det här, från att det du ser honom inne i valvet till dess att du ser honom komma ut ur valvet, hur lång tid kan det vara?
CA: Alltså de, det jag precis hinner göra, är att förflytta mig så fort man kan, när man är livräd , från så att säga min plats vid valvet upp till det här trädet, som jag hittar och de, det är de jag hinner göra och sen, sen har han kommit in på innergården… eller sen kommer han in på innergården.
Citat:
FL: Kan du beskriva din väg från positionen där du först tar skydd utanför portalen och upp till trädet där du står när du skjuter? Eller rita din väg
CA: Nej jag kan faktiskt inte det för att det här, det här ögonblicket är eh…då springer jag för mitt liv därifrån och det går väldigt fort och det, som jag har sagt tidigare, jag är fruktansvärt rädd i det här, i det här skedet så att jag eh jag minns egentligen inte viken väg jag tar upp, förmodligen den snabbaste vägen som jag kunde hitta
Herregud, vad är det här för fjollor?
Citat:
FL: Och sen lite elakt formulerad fråga då, när du tidigare har varit uppe på höjden och letat och tittat och letat mellan spjälorna för att hitta en beväpnad gärningsman, vad är det då ändå som gör att du blir så överraskad när du hittar honom?
CA: (Kort paus) Jag vet inte hur jag ska ge ett bra svar på den frågan, men överraskad, vad ska man säga, chockad eller rädd, är väl en mer och om man tänker på sin karriär, det är inte så ofta man så att säga hamnar i en sån här situation och det är de som gör att, ja på något sätt tror man väl inte att man ska kanske, ja, jag gör min kik och det var inte så att jag var övertygad om att det skulle vara en person med vapen runt knuten, men nu var det ju det och jag vet inte, till en viss del är ju sinnet med i vad man gör någonting, viss del så blir man ju givetvis chockad också. Jag vet inte om det var svar på frågan.
Citat:
FL: Mm
CA: Eh…och jag ser hur kollegorna viker av, försvinner vänster, det var liksom jag hör på ljuden också i grejerna att dom bara springer upp här
FL: Mm
CA: Och då som jag sa tidigare eh jag vet inte om jag behöver förklara det igen eh jag flyr också från den här platsen
FL: Ja mm
CA: Motiveringen finns tre minuter bak på bandet
FL: Yes
CA: Eh…och då vet jag alltså, då tänker jag det såhär, skjuter den här personen nu då är det ju ren, rent lotteri ifall jag överlever eller inte eller jag blir träffad men, det är det jag känner och när jag passerar här det är då jag känner den hära stickande känslan i hela kroppen
FL: Mm
CA: Eh om ja en rädsla
FL: Mm
CA: Och exakt hur jag springer här ifrån det kan jag inte säga men jag tar sikte upp mot det här trädet för jag ser att kollegorna går liksom häråt
FL: Mm
CA: Eh så jag springer väldigt fort upp här och jag kan inte minnas exakt hur jag tar mig hit upp
FL: Nej
CA: Min uppfattning är att Agnes försvinner in i eh…planteringarna här.
FL: Ja
CA: Och sen har vi Hannes någonstans hära
FL: Mm
CA: Och jag hittar ett träd som jag tänker det här är bra ifall det skjuts åt mitt håll då kanske jag överlever. Eh…och exakt var jag står kan jag inte säga men jag, jag står ju till…på den här sidan om trädet, jag står inte här
FL: Nej
CA: Jag kan inte påstå att jag vet att jag står stilla här hela tiden heller och ser exakt allting utan det kan hända att jag också ställer mig någonting som skydd…här är jag ju fortfarande exponerad från hotet som kommer genom öppningen där. Och jag är här är man ju väldigt rädd och och upp eh stressad osv så det kan hända att man man rör sig lite såhär för och inte vara statisk