Kommunkrisen sprider sig nu igenom Sverige.

Jag tror att det är USA man skall titta på för att se delar av Sveriges framtid. Där finns helt hopplösa områden med mycket låga inkomster och stor social misär. Staten bidrar som bäst med ett lågt minimum. Det är stora skillnader mellan offentlig service i olika områden. De svenska politikerna kommer med tiden att tvingas ge upp sagor som "hela Sverige skall leva" och liknande. En del områden, som kan få betydelse for valutgång och liknande, kan få lite hjälp och stod osv men hela landet kan inte hållas under armarna för att upprätthålla en hög nivå, de pengarna kommer helt enkelt inte att finnas. De mer produktiva kommunerna kommer att kasta de andra till vargarna vad det lider. Just nu lever svenskar fortfarande med en anda av solidaritet med varandra men det kommer att förändras i takt med bristen (när det är tomt i krubban börjar hästarna bita varandra) och att det inte är fråga om att hjälpa andra svenskar eller människor man identifierar sig med.

Socialt tror jag speciellt sydstaterna kan vara något att titta på för en liten föraning om vad som väntar. Minsta småhåla är segregerad och har funnit någon sorts balans där slödder och pack bor för sig och vettigt folk (i den mån de alls finns) för sig. Eftersom nästan alla svenska småkommuner nu har fyllt sina bostadsbolag med människor som kommer att tillbringa de närmaste generationerna med att vidareföra "det sociala arvet" så blir det en liknande situation. I en del av småstan bor vettigt flitigt folk i relativ social välmåga (om än inte materiell alla gånger) samtidigt som slödder och pack skjuter varandra, knullar kusiner och suger opiater bara några kilometer därifrån.

Precis som i USA så kommer de flesta med talang att söka sig till större städer och bättre utsikter. I Sverige finns bara Stockholm, en som bäst halvstor stad med kraftiga framtida sociala problem på ingång. Tror vi kan räkna med massiv brain drain inte bara från landsortskommuner till städer utan ut ur Sverige helt och hållet.

För den som vill se framtiden för Sveriges kommuner vore med andra ord ett par veckors bilsemester i typ South Carolina nog inte helt bortkastat.

Luleå kommun skall spara 400 Mill till -21.

Lägger ner skolor och förskolor på löpande band. Högklassiga skolor.

Siffrorna verkar stämma, här är rätt så gamla siffror från 2011-2012:

Kostnad per år för särskilt boende inom äldreomsorgen

Storfors 960 000
Danderyd 822 000
Täby 735 000
Landskrona 647 000
Karlstad 577 000
Helsingborg 550 000

Rätt så märkligt att kostnaderna kan variera så pass mycket mellan olika kommuner och visar på att besparingar borde kunna genomföras. Egentligen borde anhöriga kunna få ersättning för att vårda sina äldre.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/laemna-sticksparet-om-vinster-i-vaelfaerden-9699

Att invandringen är den största orsaken till kommunernas prekära läge är utom all tvivel. Om vissa vill brunsmeta sådan hatfakta så bör man som du säger strunta i det. Vi måste ju ha några parametrar att utgå ifrån för att ta sig vidare i diskussionen.

30 år är en rätt bra period att utgå ifrån. Situationen jämfört med 1989 och idag 2019 är enorm. Man skulle kunna säga att samhällskontraktet bantats. Den största förändringen är äldrereformen 1994, det vill säga att kommunerna skulle sköta skola, vård och omsorg. Kommunerna är inte organisationsmässigt gjorda för detta och vi får lida för det ännu idag. Tanken bakom kommunreformen är att kommunerna kan ta och ge mellan verksamheterna, vilket man inte kan i statlig regi. Att exempelvis äldrevården och kulturen fått bekosta andra områden är väl känt. Men även att det inom områden såsom skolan skiljer sig mellan verksamheterna. Inom vissa skolor får eleverna kosta långt mer än elever i andra skolor. Och vi vet vilka skolor vi talar om.

Personaltätheten har sjunkit över lag i kommunala verksamheter. Den var i och för sig onödigt hög 1989. Mycket beroende på en kvarleva från institutionerna som lades ned under 80-talet. Tyvärr har kommunalarbetare även fått se sina löner halka efter. Och det rejält. Vid inledningen till 90-talet hade vi då som idag en dopad överhettad ekonomi. Idag är det dessutom ett fördelningspolitiskt nollsummespel med utjämningssystem. Trots lägre personaltäthet, lägre röner relativt sett och lägre i allt så går verksamheterna ändå minus. Hur fan kommer det sig? En nationalekonom skulle givetvis svara att bnp-per capita har legat still de senaste 15 åren.

Lite nyvaken så ja läste; Kommunismen sprider sig nu igenom Sverige. Iofs inte helt far fetched.

I princip alla kommuner som har tagit emot berikare går med förlust. Skulle vara untressant att se hur pass få som går plus.

De som ” sköter” sin ekonomi åker piggyback på Sthlm, GBG eller Malmö.
De har inga eller få kommunala bostäder.
Så nja det där är rent skitprat, om kommunerna dels tog in skattepengarna själva och fick styra sina utgifter så skulle rätt mycket vridas rätt.
Men vart skall då alla bidragsturister bo?

68-generationen borde ha sett denna framtid i filmen Easy Rider
https://www.youtube.com/watch?v=GwST6mpT7Ds
där klyftorna mellan fattiga och rika visades i sin helhet. Detta särskilt i scenen där de fattigas rostiga plåtskjul syns i kontrast mot de rikas palatsliknande residens med höga vita kolonner.
Likförbannat så har sossarna styrt samhällsutvecklingen mot segregation och klyftor enligt den Amerikanska modellen med motsvarande resultat.

Flertalet personer i hela världen bor där de har råd och vill bo. Notera i den ordningen.

Så fungerar det inte i Sverige.

Visst är det ett problem att somliga kommuner helt enkelt bara bygger för rika människor och på så sätt slipper sociala problem och har mest skattebetalande medborgare. Detta gäller väl främst för storstädernas kranskommuner där rika ansamlas.

Dock finns det ju många kommuner som är betydligt bätte på företagsutveckling och bedriva service och det är ju här som andra kommuner borde inspireras. Som t ex att en äldreomsorgsplats kan ligga på mellan 500 000 - 900 000 kr per år i kostnad beroende på kommun.

Ja, det kan verka mycket pengar. Men relativt sett så kostar äldreboenden mycket mindre idag än för 20 eller 30 år sedan. Dessa boenden är också långt färre. Den som bor på ett boende är inte bara knuten till den hjälpande undersköterskan, utan även till en sjuksköterska, läkare, sjukgymnast, biståndshandläggare, vaktmästare, städare etc. För att inte tala om hyran, omsorgsredskap, vårdutrustning med mera. Över lag så beskär man i allt detta.

Om kommunerna fick bestämma sin egen service och bidragsnivå så skulle det rätt snart bli tomt på inflyttande bidragsturister.
Som det är nu så får kommunen bara betala, försöker man vägra så hotas man av staten med stora viten.

Visst kan kommuner effektivisera, men det är på marginalen när de inte kan byta ut pengarbidrag till matkuponger och kläder från insamlingscontainrar. Eller helt stoppa bidrag till asylsökande.