Tillägg till mitt förra inlägg. Jag blev så otroligt irriterad av att läsa ett ytterligare ”
Sverige går bra eftersom jag inte upplever några problem”-resonemang. Sen läste jag en ny krönika i Eskilstuna-Kuriren av chefredaktör Eva Burman. Så otroligt tröttsamt.
Frågan är om vi har världens dummaste medborgare. Jag vill gärna tro att det ska finnas något hopp för detta land, men fan vet. Resonemanget tycks vara följande:
Sverige är bra och den som klagar är den onde. Punkt slut.
Hur ska man kunna bemöta denna typ av debilt resonemang? Det tycks vara omöjligt. Samtidigt – i verkligheten – växer de olösliga problemen dag efter dag. Det är helt otroligt.
Eva Burmans häpnadsväckande ledarkrönika:
Där NMR börjar tar demokratin slut
https://ekuriren.se/nyheter/dar-nmr-borjar-tar-demokratin-slut-sm4807050.aspx
eller
http://archive.is/cKg8C
Det som är så oroväckande är att hon, och många andra, tar kritiken av medierna och mångkulturpolitiken som tecken på ”nazism” och allmän ondska. Det gör att de växer i självgodhet av kritik. Det är helt omöjligt att resonera med dessa människor. Det är så otroligt tröttsamt.
Tillägg:
När det gäller skuldsättningen inom nationen så är, som påtalas tidigare, statsskulden relativt låg eftersom skuldbördan lastats över på kommunerna som nu har stora problem. Kommunernas skulder är på över 600 miljarder och beräknas passera 1000 miljarder 2024. Vidare är Sverige världens mest privat skuldsatta nation. Staten har alltså skyfflat över lånen på kommunerna och medborgarna.