Citat:
Lite som att jag tycker det är absurt att ha en bok som Bidgood på sin toalett om man umgås med unga pojkar hela dagarna.
Men det kan även ha varit lättare att skapa en situation där ett barn har sex med en vuxen på åttiotalet, då barn kanske var mer naiva och det gick lätt att ge dem känslan av att de var med om något unikt och en riktig relation.
Barn kan förövrigt göra och känna en massa saker trots att det inte är bra för dem och de ska skyddas från det. Vad som känns rimligt att barn ska kunna känna i ett visst scenario är subjektivt, men litteraturen på området säger att barn kan uppleva sex med en vuxen som något positivt och spännande och att traumat kommer senare i livet när man är vuxen och inser vad man var med om och hur skadad man blivit.
Han var förövrigt inte 10 utan nånstans mellan 11 och 14 beroende på hur länge han menar att dating-fasen höll i sig, eftersom de inte var på Neverland förrän efter Bad-turnen. Det gör det inte okej men ännu troligare att han skulle ha kunnat känna komplexa känslor.
Men det kan även ha varit lättare att skapa en situation där ett barn har sex med en vuxen på åttiotalet, då barn kanske var mer naiva och det gick lätt att ge dem känslan av att de var med om något unikt och en riktig relation.
Barn kan förövrigt göra och känna en massa saker trots att det inte är bra för dem och de ska skyddas från det. Vad som känns rimligt att barn ska kunna känna i ett visst scenario är subjektivt, men litteraturen på området säger att barn kan uppleva sex med en vuxen som något positivt och spännande och att traumat kommer senare i livet när man är vuxen och inser vad man var med om och hur skadad man blivit.
Han var förövrigt inte 10 utan nånstans mellan 11 och 14 beroende på hur länge han menar att dating-fasen höll i sig, eftersom de inte var på Neverland förrän efter Bad-turnen. Det gör det inte okej men ännu troligare att han skulle ha kunnat känna komplexa känslor.
Det här kan tant intyga. Nu pratar jag om 70-80-tal här i Sverige men vi var ju ett frigjort land och i USA låg man efter.
Man lärde sig att lyda vuxna och det i alla lägen. Vuxna var auktoriteter och man skulle göra som man blev tillsagd, punkt slut, och det gällde även vuxna utanför familjen.
Man blev varnad för att inte följa med "fula gubbar" som bjöd på godis men vad de fula gubbarna skulle göra hade vi en mycket diffus uppfattning om. Det lilla man visste var vad nån talat om för en och groomande peddos som kunde vara en närstående var nåt man över huvud taget inte nämnde, jag tror inte det fanns i vuxnas medvetande heller.
Det fanns inget internet med figurer som Peddobear. Varenda unge idag vet vad det handlar om. Nu lär man barnen i skolan att skydda sig, att de ska säga ifrån. Prata med vuxna om nåt obehagligt händer.
Inte alls säkert vuxna förr hade gjort nåt alls heller om barnet berättade pga att det var skamligt och speciellt för en pojke. Kanske hellre tystades ner, bortförklarades som skoj, att barnet hittade på, om det var en granne eller konfirmationspräst. Har hört en hel del om såna händelser, som inte kom fram i dagsljus förrän i vuxen ålder och när de inblandade var åldrade eller döda.
Vet inte när medvetenheten bland barn kom. 2000-talet gissar jag när de flesta började få tillgång till internet, föräldrarna fick börja varna mer seriöst än bara hänvisa till diffusa "fula gubbar" för gubbarna var ju inte så fula när allt kom omkring.
De som har följt tågstationshistorien vet att det uppenbarligen är en pik till regissören och James Safechuck.