Leaving Neverland- Mer om Michael Jacksons påstådda pedofili

De där killarna som ställde upp och berättade om övergreppen. Mår de ens dåligt? Mådde de ens dåligt?

Både föräldrarna och killarna upplevde himmelriket. Tyckte de då i varje fall. Och de har det nog inte så pjåkigt nu heller.

Obs, pedofili ska inte vara tillåtet, och barn tar skada! Men det känns som dessa typer inte hade velat vara utan det här.

Ja, och längre ner står det att ”The officers were convinced he was who he said he was and he went on his way.” Sen står det ”Jackson and a boy he was with visited a gift store and bought several toy figurines” etc.


Han blandar inte ihop Grammygalan med nånting. Han var förmodligen i New York med Michael i samband med Grammygalan 1988, men han påstår aldrig att de ”hade sex under galan” eller att han ens var med. Däremot kan han ha blandat ihop huruvida han hade sex med Michael på hotellet under den New York-vistelsen. Med tanke på att de gick på musikal hand i hand, vilket förmodligen är ett starkare minne därifrån än att Michael uppträtt på Grammygalan innan, kan han senare kopplat den resan till en av alla då de hade sex på ett hotellrum.

Samma år reste han även med Michael till Hawaii och senare Florida (där delade de även hotellrum) samt en lång rad städer under turnen. Blir många hotellrum och kan ha hänt mycket av varierande grad av intimitet det året innan det blev sexuellt på sommaren. Så det finns en möjlighet att han blandar ihop olika hotellrum och att ingen upptäcker årtalet och ber honom reda ut det.


Nej, han säger inte vem som tyckte så, bara att det var ”dangerous” och ”there was a bit of excitement there”.

Tycker dock inte det är svårare att tänka sig än att barn kan tycka om sex med en vuxen överhuvudtaget. Men bevisligen händer det enligt litteraturen på området. Traumat kommer när man blir äldre och inser hur man utnyttjats och svikits av någon man litat på och hur skev ens utveckling blivit.

Man uttrycker sig alltid tydligt och tvärsäkert i juridiska dokument. Det gör även motparten. Men oavsett hur man utrycker sig är ett påstående inte mycket värt om det dementeras senare, som här är fallet.

Säger väl sig självt att det är lättare att säga "ja, han våldtog mig till och från" än att säga "han våldtog mig 1995, maj den 5:e (fiktivt påhittat datum som hypotetiskt exempel)" eftersom det då finns en överhängande risk att man blir påkommen med att just det datumet inte stämde. Vilket precis har hänt, med tågstationen. Nej du, keep on trollin'

Jag förstår att du spekulerar, men jag ifrågasätter logiken i din spekulation.

Du menar alltså att en liten pojke ,vars "största" idol är MJ, "förmodligen" skulle minnas ett musikal-framträdande där de fotograferas gåendes hand i hand ,starkare än ett musikframträdande med sagd idol ?

Det låter inte sannolikt tycker jag. Tycker du verkligen det ?

Han säger aldrig att han skulle ha uppträtt med Michael eller ens var på galan.

Ok!


Fattar vad du menar men han får vara beredd på att hans uppgifter lätt kan dissikeras och anses inte vara trovärdiga då han hävdar följande i sin lawsuit.

”Decedent flew Plaintiff to New York to spend time alone with him after Decedent performed at the Grammy's in February 1989. Decedent would occasionally arrange to have Plaintiff flown to see him at whatever location he was performing. During those visits, Decedents would sleep with Plaintiff in his hotel room, and ongoing sexual abuse would occur".

Han hävdar MJ uppträdde 1989 på Grammy, att MJ brukade flyga honom till olika platser där han uppträdde och att de då sov i samma rum o MJ förgrep sig på honom. Han kopplar Grammy galan till övergrepp genom denna formulering ovan och det är vad folk tror nu.


Han var alltså 10 år. Vi pratar om 1980-talet då barn fortfarande var barn. Att ett barn har positiva tankar och var taggad över detta låter i mina ögon absurt. Det är en sak att man är i beroendeställning och har skuld och känslor men att vara exalterad och att det var farligt/spännande låter sinnes.

Lite som att jag tycker det är absurt att ha en bok som Bidgood på sin toalett om man umgås med unga pojkar hela dagarna.

Men det kan även ha varit lättare att skapa en situation där ett barn har sex med en vuxen på åttiotalet, då barn kanske var mer naiva och det gick lätt att ge dem känslan av att de var med om något unikt och en riktig relation.

Barn kan förövrigt göra och känna en massa saker trots att det inte är bra för dem och de ska skyddas från det. Vad som känns rimligt att barn ska kunna känna i ett visst scenario är subjektivt, men litteraturen på området säger att barn kan uppleva sex med en vuxen som något positivt och spännande och att traumat kommer senare i livet när man är vuxen och inser vad man var med om och hur skadad man blivit.

Han var förövrigt inte 10 utan nånstans mellan 11 och 14 beroende på hur länge han menar att dating-fasen höll i sig, eftersom de inte var på Neverland förrän efter Bad-turnen. Det gör det inte okej men ännu troligare att han skulle ha kunnat känna komplexa känslor.

Uhm vad insinuerar du? Att han utelämnar exakta datum här för att inte åka fast?

Det finns faktiskt en sak här som jag håller med dig om.

Och det är att James Safechuck har varit onödigt specifik i sin lawsuit. Kanske till och med orimligt specifik. Det är inte sannolikt att man har så detaljerade minnen av platser och tidpunkter från att man var barn.

Det är normalt att komma ihåg ATT man har haft sex med någon. Eventuellt också SÄREGNA PLATSER som man har haft sex på. Han kan nog också komma ihåg FÖRSTA GÅNGEN som han träffade Michael Jackson, eller ha en MINNESBILD av när de hade sex första gången.

Men att kunna placera något i tiden med så hög noggrannhet, från att man är så liten, är något helt annat. Det räcker ju med att hans advokat säger "Kan det här övergreppet du pratar om ha varit i samband med Grammisgalan 1989, eftersom jag har uppgifter om att ni var där tillsammans" så kommer det inte dröja länge innan han faktiskt tror att det var så det gick till. Eftersom han ser det som en plausibel förklaring, och skapar egna minnen av situationen.

Så för att vara lite diplomatisk här ska jag säga att jag ger absolut noll sannolikhet för att de här faktiskt kommer att vinna en lawsuit mot MJ Estate. I alla fall är de chanslösa om de underbygger sin stämning på samma sätt som det här dokumentet, med specifika detaljer och tidsangivelser som är i praktiken omöjliga att säkra. De kommer vara fullpepprade med faktafel om de bara baseras på gamla barndomsminnen som ska försöka benas ut i vuxen ålder.

Däremot så tror jag fullt ut på både Wade och James i avseendet att de har utsatts för övergrepp av Michael Jackson. Och att de kan återge anekdoter från detta som var extra minnesvärda, där de beskriver det korrekt i stora drag, även om de säkert kan blanda ihop olika händelser med varandra.

När jag tänker efter lite så är väl egentligen grundmaterialet för Leaving Neverland just detta, en serie minnesvärda anekdoter från båda männen. Därefter har Dan Reed försökt göra samma sak som James Safechucks juridiska ombud gjorde (eller vem det nu var som författade hans lawsuit). Nämligen att ta det här mycket löskokta materialet och återförmedla det som något mycket mer exakt än det verkligen är, och tillskriva det en tidslinje. Nu är det kanske nödvändigt att göra en film på det sättet för att få genomslag hos publiken. Och det är ju inte en lögn i grunden eller en orättvis bild, eftersom det faktiskt baseras på minnen av verkliga övergrepp. Övergrepp som också kan vara mycket värre och svårare än de framställs i filmen.

Men det här kreativa filmskapandet får ju som bieffekt att vi nu håller på och diskuterar sannolikhetsgraden hos de här små detaljerna snarare än försöker se helheten. Som är att precis alla omständigheter kring Michael Jackson antyder att han var pedofil. Nu kan ju även osannolika omständigheter vara sanna, dvs att han egentligen var konstig på annat sätt som utåt kunde misstas som pedofili. Men när det nu också finns en uppsjö vittnesmål från människor från hans omedelbara närhet om motsatsen så ska det mycket till för att den mer osannolika förklaringen ska kunna vara sann. Och just de här två personerna har ett dokumenterad umgänge och en historia med Michael Jackson som ger deras vittnesmål extremt stor tyngd. För de allra flesta av oss, en avgörande sådan.

Vem trodde vi skulle vara överens Jag håller med dig och har lyft detta förut, senast igår. Båda killarna är väldigt specifika i respektive lawsuits gällande datum, år, platser, situationer, år osv. Jag kan förstå varför de påstår allt detta, för att få maximal vinning, men det är "för många" detaljer, vilket har lett till utrymme för fans och journalister etc att dubbelkolla deras påståenden och diskreditera dem totalt. Såsom vi gör i denna tråd som du beskriver.

OM James och även Wade hade beskrivit och presenterat ett mer clean och "enklare" case hade det förmodligen sett annorlunda ut för dem och deras trovärdighet.

För de som är intresserade så svarade MJs dödsbo på killarnas överklagan igår:
https://leavingneverlandfacts.com/wp-content/uploads/2019/04/Robson-Respondents-Brief.pdf

Ett 80 sidigt dokument men sjukt intressant för de som är intresserade

Ja, uppenbart. "Men nej, det var bara fel slutdatum"
Jo, tjena Dan Reed.


Ett bra citat i sammanhanget. Inget "small matter" heller precis, eftersom hela tidslinjen fucked up.

"Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters." - Albert Einstein