Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag vet inte hur man fetar text men jag menade på det här med att det kan vara svårt att ta in att båda ligger bakom. Då är det lättare att skylla allt på den ena, i det här fallet O som en del gör.

Ja, det är ju detta dilemma som vi har att leva med: ska man göra en orosanmälan trots att man riskerar att förlora eller försämra relationen till barnets föräldrar? Svaret är att man alltid är skyldig att göra en orosanmälan vid misstanke om att barn riskerar att fara illa. Det är barnet som allting handlar om - inte föräldrarnas reaktioner (ilska, sorg, frustration) över att anmälan görs, och inte heller risken för att det ska uppstå osämja anmälare och förälder.

Det ska mycket till innan föräldrar skiljs från sina barn och att barnen placeras i familjehem, och det är inte heller syftet med orosanmälingar. Syftet är alltid att undersöka vilka former av stöd som familjen behöver.

En inte helt ovanlig orsak till att en orosanmälan görs, är att föräldrar inte kan eller vill söka efter adekvat hjälp till barn som behöver det. Eller att föräldrar inte förmår eller vill samarbeta med de personer som kan hjälpa.

Om föräldrar försummar att söka adekvat vård /hjälp/stöd utifrån barnets behov, så blir det en form av omsorgssvikt.

Och nu blir det hypoteser igen:

Om jag hade varit undervisande lärare i Bjärred kanske jag hade funderat över följande: såg föräldrarna verkligen sina barn, förstod de barnens behov och agerade utifrån de behoven? Barnen kanske behövde sjukgymnastik, en samtalskontakt, mer variation i tillvaron, stimulans utifrån - ja, allt som barn generellt kan behöva. Fick flickorna dessa behov tillgodosedda? Hade föräldrarna tid och ork att hjälpa barnen med organisering och genomförande av nödvändiga aktiviteter, med tanke på att de (föräldrarna) arbetade heltid? Var det rimligt att lämna två sjuka barn ensamma hela dagarna, frånsett kontakten med lärarna?

Om jag kände tveksamhet inför att barnen fick vad de behövde i hemmet så hade jag kunnat göra en orosanmälan utifrån det - även om barnen var hela, rena och inte blev slagna. Förhoppningsvis hade socialtjänsten bedömt att en utredning av situationen var nödvändig, och det hade blivit insyn i familjen.

Och ibland är det ju faktiskt nödvändigt att barn skiljs från sina föräldrar - det hade ju varit väldigt befogat i Bjärred, det vet vi nu, med facit i hand.


Men, som du säger: visst hade det varit knepigt för skolan - det skulle ju kunna uppstå en situation där skolan liksom "anmälde sig själv". Om skolan anmält att barnen var för isolerade, så kunde det ha slagit tillbaka mot dem själva, dvs mot skolan. Skolan kunde sägas ha bidragit till den isolerade situationen - även om hemundervisningen givetvis anordnades för allas bästa och i god tro. Och om föräldrarna inte klarade av att hantera situationen med två hemunderivsande barn, så var det ju föräldrarnas ansvar att be om hjälp. Om de inte sökte efter hjälp fast barnen behövde det - då hade det varit naturligt att göra en orosanmälan.

Tror du inte att tankebanan snarare var "Det är ogripbart och bortom mänsklig fattningsförmåga att två föräldrar mördar barnen tillsammans, så därför bestämmer många sig för att det bara är Oskar som är skyldig, så slipper vi undan det verkligt obehagliga" ?

När polisen går ut med att det är ett gemensamt beslut, så får man ju välja mellan två hypoteser:

Den ena är att "Polisen har slaskat iväg med utredningen och inte brytt sig, och tagit första bästa enkla utväg, från ett dokument de hittat. Alla vet att polisen inte bryr sig, och absolut inte när en hel barnfamilj hittas döda i hemmet".

Den andra är "Även polisen (som ju till övervägande del är vanliga människor och föräldrar) måste vara mycket konfunderade över händelserna, och eftersom de är utredare (kriminalpoliser) tar de inte sådär oerhört mycket för givet, utan kollar och dubbelkollar fakta tills allt verkar klarlagt".

Det står förstås alla fritt att välja någon av hypoteserna (eller hitta på egna).

Jag kan förenkla mitt resonemang:

Socialtjänsten är en instans som har till syfte att göra gott, precis som skolan, polisen (och brandkåren etc). Att vara skyldig att inge en orosanmälan åvilar skola och vård, att frivilligt inge en orosanmälan kan göras av envar.

Det man missar är att det (för de med skyldighet) skall finnas grundad anledning att inge en orosanmälan. Att ha rena proforma-indikationer (t ex frånvarotimmar > x) kommer att motverka syftet med orosanmälningar, dels därför att en orosanmälan ibland triggas utan verklig anledning, dels därför att "verklig oro" ersätts med ett skenbart objektivt mått.

Alla som har skyldighet att inge en orosanmälan kan också granskas (och ytterst kritiseras om befogat), vilket skapar den nödvändiga rättssäkerheten i förfarandet.

Tror du inte att tankebanan snarare var "Det är ogripbart och bortom mänsklig fattningsförmåga att två föräldrar mördar barnen tillsammans, så därför bestämmer många sig för att det bara är Oskar som är skyldig, så slipper vi undan det verkligt obehagliga" ?

När polisen går ut med att det är ett gemensamt beslut, så får man ju välja mellan två hypoteser:

Den ena är att "Polisen har slaskat iväg med utredningen och inte brytt sig, och tagit första bästa enkla utväg, från ett dokument de hittat. Alla vet att polisen inte bryr sig, och absolut inte när en hel barnfamilj hittas döda i hemmet".

Den andra är "Även polisen (som ju till övervägande del är vanliga människor och föräldrar) måste vara mycket konfunderade över händelserna, och eftersom de är utredare (kriminalpoliser) tar de inte sådär oerhört mycket för givet, utan kollar och dubbelkollar fakta tills allt verkar klarlagt".

Det står förstås alla fritt att välja någon av hypoteserna (eller hitta på egna).

Befarar att barnen fick många anklagande blickar och suckar från föräldrarna - som ansåg att barnen med sin "sjukdom" hade förstört hela familjen och krossat alla framtidsdrömmar. Barnen kan knappast ha varit helt ovetande om detta.

Men kände de nånsin att det var riktigt fara å färde? Hade de verkligen någon vuxen att vända sig till med sina tankar? Mor- och/eller farföräldrar t.ex.

Sånt tänker jag en hel del på.

Jag kan förenkla mitt resonemang:

Socialtjänsten är en instans som har till syfte att göra gott, precis som skolan, polisen (och brandkåren etc). Att vara skyldig att inge en orosanmälan åvilar skola och vård, att frivilligt inge en orosanmälan kan göras av envar.

Det man missar är att det (för de med skyldighet) skall finnas grundad anledning att inge en orosanmälan. Att ha rena proforma-indikationer (t ex frånvarotimmar > x) kommer att motverka syftet med orosanmälningar, dels därför att en orosanmälan ibland triggas utan verklig anledning, dels därför att "verklig oro" ersätts med ett skenbart objektivt mått.

Alla som har skyldighet att inge en orosanmälan kan också granskas (och ytterst kritiseras om befogat), vilket skapar den nödvändiga rättssäkerheten i förfarandet.

Jag förstod inte dessa meningar alls (se citat). Det är ingenting som säger att det är O som skrivit kvarlämnade dokument eller är det andra förberedelser som du har i åtanke?
För övrigt vet jag inte varför han skulle vara så barmhärtig på den fronten och Hanna som en mesig amöba när hon väl får som hon vill (likt Oskar).

Att inte ha en fullgjord grundskoleutbildning vilket hög frånvaro medför, utgör en mycket hög risk för skada. En av de allvarligaste riskfaktorerna som finns. Om föräldrar inte förmår att få barn till skolan (vilket är ett föräldransvar och kan beläggas med vite om man underlåter atr uppfylla det) är det på sin plats att socialtjänsten kopplas in för att utreda om stödbehov finnes.

Sorry, var kanske lite otydlig. Jag syftade mer på de mentala förberedelserna inför själva dödandet. Gissar att man inte mår så jättebra när man vet att barnen bara har timmar kvar att leva. Just den ångesten kanske O ville bespara H.

Anledningen till varför jag ens funderar i de banorna är för att H blev strypt och inte själv tog sitt liv. Tills motsatsen är bevisad tror jag på polisens slutsats om ett gemensamt beslut, men just själva strypningen av H är ologisk* för mig. Planerar man mord tillsammans dör man väl tillsammans? I det tyska (?) fallet satte sig föräldrarna i bilen och sniffade avgaser, det amerikanska gayparet körde ut för en klippa och den svenska familjen som dog på 80-talet hittades i samlad trupp. Därav tanken om att O förekom H, för att hon skulle slippa själva mördandet av barnen.

*Nej, jag vet att ingenting i det här fallet är logiskt.

Det låter väl rimligt.

Skolan har redan skyldighet att inge en orosanmälan om man bedömer att barnen far illa. I det här fallet har ju skolan dessutom sett till att undervisningen förts till barnen, när barnen varit för sjuka för att gå till skolan. I vilken omfattning Soc varit inkopplad vet jag inte, men misstänker att så är fallet (om inte annat av skolekonomiska skäl).

Men du missar min poäng: En proformagräns för att inge en orosanmälan är inte meningsfull, eftersom den (mest troligt) blir ett nödvändigt rekvisit, inte ett hjälpmedel. Att inge orosanmälningar är en omdömessport.

Det tror jag inte ett ögonblick på, allt vittnar om att flickorna var högt värderade i familjen. Därav ägnades mycken tid och ansträngning åt att söka vård, besöka läkare och vård, skolans team och planera så att dom skulle kunna återvända till sina klasskamrater. Missade möten och andra arbetsengagemang kom i andra hand.

Som en kollega skrev ' Jag vet vad du värderade högst'.

Jag tror hen hade helt rätt.