Tillmpandet av begreppet samtycke - allts sjlva lagens namn, str ej i proportion till dess verkliga, vardagliga innebrd.
Det blir ven fel att anvnda samtyckeslagen som grund fr en process dr utomstende dmer i ett ml. Vidare tillkommer frgan om det i sjlva verket inte kan ses som helt orttvist representerande, att anvnda sig av begreppet samtycke, om inte intentionen r att 100% av alla anmlningar ska resultera i fllande domar.
Problemet ligger inte i att ha blivit felbedmd, varp man kan verklaga. Det handlar inte om rttsskerheten. Utan istllet, om fel anvndning av ett begrepp. Fr samtycket sitter enbart i den utsattes hjrna. Utomstende, t.ex en domare, har givetvis rtten att dma om huruvida brottet ska f en straffrttslig pfljd eller inte. Men utomstende, t.ex en domare, har obestridligen, varken rtten eller befogenheten att uttala sig kring mlsgandens vetskap om huruvida det fanns en personlig vilja eller inte. Drfr kan man inte utforma en lag utifrn detta tnk.
Ett nedlggande dr den misstnkte friknns, kan aldrig, ngonsin motiveras med avsaknaden av samtycke. Om det inte r den mlsgande som tar tillbaka sitt pstende. Men detta r precis vad som grs, det som har hnt i flera fall i samband med infrandet av lagen. Ett frntagande av en sanning, ett juridiskt felaktigt stmplande, som inskrnker p integriteten hos personer som sker rttvisa. Det mest uppenbara problemet, r allts p ett knslomssigt plan fr den utsatta. Att ngons egna, obestridliga sanning, tas ifrn personen p bas av en annan sanning i juridikens vrld, r oacceptabelt. Speciellt med hnsyn till att en sdan kontrast, frn frsta brjan inte ens kan existera. Det r vidare viktigt att uppmrksamma att lagen regleras i anknytning till ett juridiskt kontext, som i grund och botten ska knnetecknas av sanningsenlighet och rttvisa. Och detta r inte rttvist.
Det gr ven att tnka sig att misstro av denna sort, blir extra pfrestande fr en person som har utsatts fr ett brott av just denna karaktr. Med andra ord - icke-fllande domar grundat i lagens utformning, kan gra s att den mlsgandes historia negligeras, samt att hon eller han knner sig misstrodd. Ej i enlighet med begreppets sanna definition, men i enlighet med tillmpningen av det.
Fr med samtyckeslagen har vi samma beviskrav som tidigare; om ord str mot ord, kommer fortfarande principen om att fria vid tvisteml att glla. Domstolen mste ju alltid finna det stllt utom rimligt tvivel, innan ngon dms. S om man i frvg vet med sig att man r pvg att underska vidare och leta efter bevis fr ngot, br hndelsen falla under en mer passande rubricering. Samtycket i sig tillhr den enskilda individen - det ger inte resultat att underska.
En parallell kan dras till den svenska lagstiftningen angende olika sorters uppst. Ett uppst kan jmfras med ett motiv, eller en agenda. Det innebr mer specifikt, att man som grningsman r medveten om fljden av ett handlande. Endast d kan man dmas fr ett brott, enl. 2 Brottsbalken (en grning skall, om inte annat r srskilt freskrivet, anses som brott endast d den begs uppstligen).
Det juridiska dilemmat hr, r att det i mnga fall r frvaren sjlv, som bekrftar/nekar uppst - uppstet sitter i frvarens egna huvud. Likt vetskapen om ett samtycke. Sjlvklart r detta problematiskt. Fr d kan den talade neka motiv (uppst) till sin egen frdel. Detta gller ven en person som pstr sig ha blivit utsatt fr ett sexuellt vergrepp, men som faktiskt vet med sig att det fanns ett samtycke vid tillfllet det intrffade. Det gr att ljuga. S fr att nyansera: man kan tnka sig att det r en sjlvklarhet att lagen om samtycke br grundas i ngot mer n den subjektiva uppfattningen om samtycket. Fr en dom kan ju inte grundas i subjektivitet, som samtycket handlar om.
Vad gller uppst, har man hittat en lsning. Det r inte alltid ett problem i praktiken, att bara den talade kan ta stllning till avsikten. Fr man har infrt andra sorters kompletterande uppst, inte enbart ett avsiktsuppst. Ett insiktsuppst till exempel, kan avgras av en betraktande klla som inte gynnas av att neka. Samma sak gller med likgiltighetsuppstet - det r inte enbart brottslingen som kan att ta stllning till huruvida det fanns uppst eller inte. Tckningen som kan gras via de andra uppsten, fr att ge en helhetsbild, r s bra eftersom att om man menar att ngon uppfyller kraven fr likgiltighetsuppst/insiktsuppst nr personen utfrde brottet, s har man 2 dominerande uppst som eliminerar risken att beslutet grundas p att grningsmannen nekar ett eventuellt existerande avsiktsuppst. Man har samtidigt andra kvalificerade grunder att dma personen utifrn. Men det viktiga blir att man aldrig i juridisk mening, har felkategoriserat, eller benmnt ngot som inte lever upp till sin objektiva, alldagliga, men framfrallt allmnna mening. Man har inte frntagit ngon dens sanning.
Samtyckeslagen har inte funnits srskilt lnge i Sverige. Den klubbades i maj 2018. Drfr har man kanske inte mrkt att det r ndvndigt med en uppdelning. Men det fr aldrig kompromissas med sprket.
Det juridiska sprket karaktriseras av koncisa och direkta formuleringar. Men det tillkommer ett praktiskt ansvar, som alltid mste levas upp till fr att kunna garantera ett rttrdigt domstolsvsen. S lnge den nationella lagstiftningen anvnder ordet samtycke, gr det inte att g bortom dess ursprungliga definition eller lmna utrymmen fr tolkning i det enskilda fallet.
Helt utan att siktsprgla pstendet, gr det att sga att ordet missbrukas. Det tas ur sitt egentliga sammanhang och ges en annan betydelse. Risken till fljt av att en juridisk definition, inte str i enlighet med den i samhllet, r uppenbar. Sprket r det juridiska verktyget. I lagen finns det inte utrymme fr ngra sprkdilemman. En person som gr vidare med sin anmlan i tron om att lagen beaktar samtycke i sin sanna mening, kan komma att bli besviken. Subjektivitet r allt vad den kan grundas i. Dessutom r frutsttningen fr att kunna flja och acceptera lagen, frstelse fr den. ven de personer vars jobb r att tolka inom juridiken, behver ges raka, fasta lagar/principer att utg ifrn.
En problematik av denna karaktr gr ej, enligt min sikt, att ha verseende fr med hnsyn till dess rttsliga, beslutsavgrande sammanhang.
S varfr har man nu valt att anvnda sig av begreppet "samtycke"? Det blir ju helt fel.
Att folk ska sitta och dma kring det
Gr mer skada n nytta fr de utsatta,
ifall det inte leder till en fllande dom.
Varje gng.
Det blir ven fel att anvnda samtyckeslagen som grund fr en process dr utomstende dmer i ett ml. Vidare tillkommer frgan om det i sjlva verket inte kan ses som helt orttvist representerande, att anvnda sig av begreppet samtycke, om inte intentionen r att 100% av alla anmlningar ska resultera i fllande domar.
Problemet ligger inte i att ha blivit felbedmd, varp man kan verklaga. Det handlar inte om rttsskerheten. Utan istllet, om fel anvndning av ett begrepp. Fr samtycket sitter enbart i den utsattes hjrna. Utomstende, t.ex en domare, har givetvis rtten att dma om huruvida brottet ska f en straffrttslig pfljd eller inte. Men utomstende, t.ex en domare, har obestridligen, varken rtten eller befogenheten att uttala sig kring mlsgandens vetskap om huruvida det fanns en personlig vilja eller inte. Drfr kan man inte utforma en lag utifrn detta tnk.
Ett nedlggande dr den misstnkte friknns, kan aldrig, ngonsin motiveras med avsaknaden av samtycke. Om det inte r den mlsgande som tar tillbaka sitt pstende. Men detta r precis vad som grs, det som har hnt i flera fall i samband med infrandet av lagen. Ett frntagande av en sanning, ett juridiskt felaktigt stmplande, som inskrnker p integriteten hos personer som sker rttvisa. Det mest uppenbara problemet, r allts p ett knslomssigt plan fr den utsatta. Att ngons egna, obestridliga sanning, tas ifrn personen p bas av en annan sanning i juridikens vrld, r oacceptabelt. Speciellt med hnsyn till att en sdan kontrast, frn frsta brjan inte ens kan existera. Det r vidare viktigt att uppmrksamma att lagen regleras i anknytning till ett juridiskt kontext, som i grund och botten ska knnetecknas av sanningsenlighet och rttvisa. Och detta r inte rttvist.
Det gr ven att tnka sig att misstro av denna sort, blir extra pfrestande fr en person som har utsatts fr ett brott av just denna karaktr. Med andra ord - icke-fllande domar grundat i lagens utformning, kan gra s att den mlsgandes historia negligeras, samt att hon eller han knner sig misstrodd. Ej i enlighet med begreppets sanna definition, men i enlighet med tillmpningen av det.
Fr med samtyckeslagen har vi samma beviskrav som tidigare; om ord str mot ord, kommer fortfarande principen om att fria vid tvisteml att glla. Domstolen mste ju alltid finna det stllt utom rimligt tvivel, innan ngon dms. S om man i frvg vet med sig att man r pvg att underska vidare och leta efter bevis fr ngot, br hndelsen falla under en mer passande rubricering. Samtycket i sig tillhr den enskilda individen - det ger inte resultat att underska.
En parallell kan dras till den svenska lagstiftningen angende olika sorters uppst. Ett uppst kan jmfras med ett motiv, eller en agenda. Det innebr mer specifikt, att man som grningsman r medveten om fljden av ett handlande. Endast d kan man dmas fr ett brott, enl. 2 Brottsbalken (en grning skall, om inte annat r srskilt freskrivet, anses som brott endast d den begs uppstligen).
Det juridiska dilemmat hr, r att det i mnga fall r frvaren sjlv, som bekrftar/nekar uppst - uppstet sitter i frvarens egna huvud. Likt vetskapen om ett samtycke. Sjlvklart r detta problematiskt. Fr d kan den talade neka motiv (uppst) till sin egen frdel. Detta gller ven en person som pstr sig ha blivit utsatt fr ett sexuellt vergrepp, men som faktiskt vet med sig att det fanns ett samtycke vid tillfllet det intrffade. Det gr att ljuga. S fr att nyansera: man kan tnka sig att det r en sjlvklarhet att lagen om samtycke br grundas i ngot mer n den subjektiva uppfattningen om samtycket. Fr en dom kan ju inte grundas i subjektivitet, som samtycket handlar om.
Vad gller uppst, har man hittat en lsning. Det r inte alltid ett problem i praktiken, att bara den talade kan ta stllning till avsikten. Fr man har infrt andra sorters kompletterande uppst, inte enbart ett avsiktsuppst. Ett insiktsuppst till exempel, kan avgras av en betraktande klla som inte gynnas av att neka. Samma sak gller med likgiltighetsuppstet - det r inte enbart brottslingen som kan att ta stllning till huruvida det fanns uppst eller inte. Tckningen som kan gras via de andra uppsten, fr att ge en helhetsbild, r s bra eftersom att om man menar att ngon uppfyller kraven fr likgiltighetsuppst/insiktsuppst nr personen utfrde brottet, s har man 2 dominerande uppst som eliminerar risken att beslutet grundas p att grningsmannen nekar ett eventuellt existerande avsiktsuppst. Man har samtidigt andra kvalificerade grunder att dma personen utifrn. Men det viktiga blir att man aldrig i juridisk mening, har felkategoriserat, eller benmnt ngot som inte lever upp till sin objektiva, alldagliga, men framfrallt allmnna mening. Man har inte frntagit ngon dens sanning.
Samtyckeslagen har inte funnits srskilt lnge i Sverige. Den klubbades i maj 2018. Drfr har man kanske inte mrkt att det r ndvndigt med en uppdelning. Men det fr aldrig kompromissas med sprket.
Det juridiska sprket karaktriseras av koncisa och direkta formuleringar. Men det tillkommer ett praktiskt ansvar, som alltid mste levas upp till fr att kunna garantera ett rttrdigt domstolsvsen. S lnge den nationella lagstiftningen anvnder ordet samtycke, gr det inte att g bortom dess ursprungliga definition eller lmna utrymmen fr tolkning i det enskilda fallet.
Helt utan att siktsprgla pstendet, gr det att sga att ordet missbrukas. Det tas ur sitt egentliga sammanhang och ges en annan betydelse. Risken till fljt av att en juridisk definition, inte str i enlighet med den i samhllet, r uppenbar. Sprket r det juridiska verktyget. I lagen finns det inte utrymme fr ngra sprkdilemman. En person som gr vidare med sin anmlan i tron om att lagen beaktar samtycke i sin sanna mening, kan komma att bli besviken. Subjektivitet r allt vad den kan grundas i. Dessutom r frutsttningen fr att kunna flja och acceptera lagen, frstelse fr den. ven de personer vars jobb r att tolka inom juridiken, behver ges raka, fasta lagar/principer att utg ifrn.
En problematik av denna karaktr gr ej, enligt min sikt, att ha verseende fr med hnsyn till dess rttsliga, beslutsavgrande sammanhang.
S varfr har man nu valt att anvnda sig av begreppet "samtycke"? Det blir ju helt fel.
Att folk ska sitta och dma kring det

ifall det inte leder till en fllande dom.
Varje gng.
__________________
Senast redigerad av liviah.s 2019-03-28 kl. 22:40.
Senast redigerad av liviah.s 2019-03-28 kl. 22:40.