Citat:
Ursprungligen postat av
VarmaDrycker
Ja, fast jag är inte överdrivet troende, eftersom jag i huvudsak har en naturvetenskaplig världsbild. Men vetenskapen har ju inget att säga om hur, eller varför, vi bör leva våra liv.
Jag är inte ett dugg konservativ. Jag skrev ju att jag är emot dödsstraff och tycker det är bra med bekväma fängelser

Jag ser bara ingen mening med sådant som äktenskap, om löftena inte betyder något. Det måste ju finnas någon insats i det hela - vad är det annars värt?
Nån gång inför ett val fyllde jag i en sådan där frågeenkät som skulle visa vilket parti som bäst motsvarar ens åsikter. Kryssade i så ärligt jag kunde på allt. Programmet svarade att jag borde rösta på KD eller V

Jo, men det är precis din förmåga att exempelvis debattera mot båda sidorna och inte riktigt ha fötterna helt stadigt någonstans som jag märker av, och det är något jag själv finner skapar de mest intressanta diskussionerna.
En intressant tänkare ska liksom ständigt brottas med sig själv, aldrig nå en fixerad position där inget nytt kan gro.
Du som slavofil lär känna till Dostoevskys Store Inkvisitator (en slags essä inom Bröderna Karamazov), jag brukar återvända för att läsa den ungefär varannan år. Det är lite fascinerande att en kristen man har gett en ateistisk karaktär så pass stenhårda argument mot egna tron, jag söker efter någonslags hemlig meddelande som ska få mig att förstå hur Dostoevskys tro överlever hans egen förståelse om kristendomens omöjlighet, hur kunde karln tro på att 2+2 måste vara liks med 5?
En dag kanske jag kan komma att förstå.
Jag känner annars själv att jag är delad mitt itu i någonslags hatkärlek till svenska folket, kristendomen och så mycket annat (hah, livet!). Känner du att känslorna svalnat helt gentemot svenska folket eller känner du att du lämnat svenskheten pga en direkt avsmak för din kultur?