Skvaller om Josefin Nilsson? Avliden 2016-02-29 [Sammanfogad]

I slutet av 1995 fick Örjan Ramberg en Guldmask för sin huvudroll i Gökboet (på Folkan i Stockholm), men i takt med att hans kunnande och arbetsbörda ökade kom också problemen. I början av 1997 hade han huvudrollen i tre parallella Dramatenproduktioner (Tre år kvar, Medea och Så tuktas en argbigga). I en intervju med Göteborgs-Posten gjord i april 1997 sa han: ”Tre roller är inte nådigt.

Det blir ingen vila i vare sig kropp eller själ. Det är risk för allvarlig kollision i systemet, fysisk och psykisk nötning.”
Inte bara risk, skulle det visa sig, utan också verklighet. Den här perioden av produktivitet sammanföll nämligen med en kaotisk tid i Örjan Rambergs privatliv, då hans förhållande med artisten Josefin Nilsson tog slut på Sveriges löpsedlar. Den cyniska kvällstidningsvärld som Ramberg är med och skildrar i Sprängaren och Paradiset kryddade under 1996 och 1997 gång efter annan sin lösnummerförsäljning med rubriker som ”Dramatenskådis slagen blodig i krogbråk”. Jobbade man på en kvällstidning vid den här tiden blev man ständigt uppringd av vänner som undrade: ”Vem är ’Dramatenskådisen’ den här gången? Persbrandt, Ramberg eller Flinck?”