Citat:
Ursprungligen postat av
Sanctus2
Jag undrar om inte "motivation" är bra ände att börja nysta i, om man vill ställa frågan om det finns någonting gudomligt.
Jag ställer inte frågan om det finns något gudomligt, jag vill ha belägg av de som påstår att det finns något gudomligt. Om du säger att det är din personliga tro att det finns något gudomligt, då är det ok för mig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sanctus2
Vi vet ju till exempel att naturen är lika mekanisk som biljardbollar och därför inte drivs att motivation.
Människan däremot, drivs ju både av mekaniska nödvändigheter, som hunger, törst, värme och sömn och kan skadas och gå sönder precis som ett ting. Men människan drivs också av något annat, lite högre, som vi kallar motivation.
Vad är det där ”högre”?
Hur ver du att det finns?
Citat:
Ursprungligen postat av
Sanctus2
Är det då så svårt att föreställa sig att naturen egentligen är kluven? Dels i en del som drivs av mekanik. Det är denna halva som är synlig och yttrar sig som former och ting, och vi närmar oss den genom vetenskap och kausalitet.
Men dels kunde kanske också naturen ha en annan halva, som vi inte ser. Denna skulle vi kunna säga drivs att motivation allena och saknar alla andra former av kausalitet. Ett annat ord för stark motivation, är kärlek. Är kärleken också gränslös, kan vi kalla den Gud.
Nej, det är inte så svårt att föreställa sig.
Det betyder dock inte att gud finns.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sanctus2
Finns det en sådan symmetri i naturen, om än kluven, skulle den bättre kunna visa varför människan också har motivationer, och inte bara drivs av nödtvång.
Det finns andra djur som också gör saker som inte drivs av nödtvång.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sanctus2
Bortom det mänskliga perspektivet, behöver dock inte naturen vara kluven. Den kan vara mekanik och kärlek på samma gång, eller något tredje, som vi ännu inte har namn för.
Kamse det.
