Citat:
Ursprungligen postat av
ConnyKlasson
Jag är inte skräckslagen.
Min motivation är inte ämnet.
Jag undrar om inte "motivation" är bra ände att börja nysta i, om man vill ställa frågan om det finns någonting gudomligt.
Vi vet ju till exempel att naturen är lika mekanisk som biljardbollar och därför inte drivs att motivation.
Människan däremot, drivs ju både av mekaniska nödvändigheter, som hunger, törst, värme och sömn och kan skadas och gå sönder precis som ett ting. Men människan drivs också av något annat, lite högre, som vi kallar motivation.
Är det då så svårt att föreställa sig att naturen egentligen är kluven? Dels i en del som drivs av mekanik. Det är denna halva som är synlig och yttrar sig som former och ting, och vi närmar oss den genom vetenskap och kausalitet.
Men dels kunde kanske också naturen ha en annan halva, som vi inte ser. Denna skulle vi kunna säga drivs att motivation allena och saknar alla andra former av kausalitet. Ett annat ord för stark motivation, är kärlek. Är kärleken också gränslös, kan vi kalla den Gud.
Finns det en sådan symmetri i naturen, om än kluven, skulle den bättre kunna visa varför människan också har motivationer, och inte bara drivs av nödtvång.
Bortom det mänskliga perspektivet, behöver dock inte naturen vara kluven. Den kan vara mekanik och kärlek på samma gång, eller något tredje, som vi ännu inte har namn för.