Citat:
Ursprungligen postat av
Malin.Nilsson
Ett gott exempel på hur man bör offentliggöra bevismaterial från förundersökningen i fall då gärningspersonen är död finns i tråden om skolattacken i Trollhättan. Den var flera hundra sidor, och med ytterst få svartmarkeringar. Till och med gärningsmannens sjukvårdsjournaler fanns med, liksom sökhistorik från hans dator, skickade och mottagna meddelanden och mail, obduktionsrapport (givetvis med borttagna bilder), mm mm. Det jag vet "maskades" i sin helhet ur den förundersökningen var bland annat förhören med hans bror och föräldrar, vilket är förståeligt. Förhör med övriga som inte var den närmsta familjen fanns dock med. Tror de maskade nåt namn på en kompis han var nära i gymnasiet eller dylikt. Men förhöret i sig var omaskat.
Det är inte rättsäkert att det uppenbarligen varierar helt beroende på polisenhet. Godtycklighet ska inte förekomma. Man ska kunna vara säker på att ett ärende (detta) behandlats på samma sätt oavsett vart i landet brotten skett. Man kan inte ha stor transparens i Trollhättan gällande mord av avlidna gärningsmän, medan man har noll transparent och fullständig sekretess på i princip allt i Skåne.
Instämmer.
I Trollhättan 2015 var det tre dödsoffer och en död gärningsman. Polisen kunde snabb avfärda att fler skulle vara inblandade. Fara för andra avfärdades snabbt i och med att gärningsmannen var ensam och död, den uppgiften lämnades tidigt ut av polisen.
Dödsoffren var i åldrarna 15, 20 och 42 år. Gärningsmannen var 21 år, ingen av dem var straffad eller känd av polisen sedan tidigare. Gärningsmannen hade efterlämnat dokument som förklaring. Någon rättegång skedde aldrig. Anhöriga till gärningsmannen hade ingen aning och hade inte sett det komma.
Ändå behandlas Trollhättefallet helt annorlunda än Bjärred. Lika många döda, ingen rättegång och inga utomstående inblandade. Det kom ett
mycket utförligt relativt ommaskat FUP efter Trollhättan. Händelsen i Bjärred och Trollhättefallet borde inte behandlas så diametralt och godtyckligt olika.