Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Såg att det faktiskt finns en kommentar som relaterar till begreppet Extended Self i en äldre artikel om Bjärred. Kopplat till frågeställningen om djup depression som ger vanföreställningar.
Nadine Edberg, psykolog och psykoterapeut med lång erfarenhet av att arbeta med människor i kris:
"Enligt Nadine Edberg är det troligt att föräldrarna var djupt deprimerade.
– Det förekommer att människor som lider av allvarliga depressionstillstånd utvecklar en känsla av att barn eller andra närstående är en förlängning av sig själva. Då kan de dras in i det egna känslotillståndet. Allt måste ha känts helt hopplöst."
Margda Waern, professor vid Göteborgs universitet och överläkare i allmänpsykiatri med fokus på forskning om självmord:
– När föräldrar dödar sina barn och sedan begår självmord är det oftast en psykos eller djup depression som ligger bakom. De kan ha vanföreställningar om att de genom sina handlingar skyddar barnen."
Barnpsykologen Åsa Landberg:
"– Människor som väljer att begå självmord har ofta vanföreställningar om att världen blir bättre om man försvinner. Ibland kan man också tänka att barnen inte har ett liv som är värt att leva. Det har naturligtvis inget med verkligheten att göra. Det finns alltid hjälp att få."
"– Många gånger blir det onda cirklar när barn och vuxna i en familj mår dåligt. Man kan dra ner varandra, och det kan vara svårt att veta var allt började, säger Åsa Landberg."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wE8Xm5/expert-om-bjarred-fallet-allt-maste-ha-kants-helt-hopplost
Djup depression parat med vanföreställningar. Väldigt intressant, så tack för den länken! Du har lämnat många tänkbara länkar i ämnet.
Självklart kan det ha varit så i bjärredfallet. Att båda föräldrarna led av detta och ingen anade något måste däremot vara näst intill unikt. Att båda led av samma psykiska svarthål.
Ja i internationella sammanhang finns ett antal liknande katastrofer.
Under de höstmånader, då de redan hade skrivit sitt brev till eftervärlden, så höll de ändå en mask mot omvärlden både på jobbet och i övriga sammanhang. Inte minst mot barnen, vilket känns väldigt otäckt! Att allt var som vanligt. Eller kan barnen ha anat att någonting var väldigt fel?
Utom möjligen O som hintade lite om eländet för sin chef. "Du förtjänade inte detta". Det var väl därför chefen ringde polisen så snabbt då O inte dök upp för sitt tal han skulle hålla. Chefen måste ju ha anat att något var på G, men knappast att det som skedde verkligen skulle ske. Vem kan ens tro nåt sånt?
) så står det i strid med lagen att offentliggöra FUPen då. Däremot tror jag att allmänintresset varit så stort att polisen vädjat till de anhöriga av att få delge en del av sina resultat. Några av dessa uppgifter skulle man nog kunnat lagföra polisen för om någon hade velat, tex den om flickornas diagnos. Jag tror inte att de anhöriga egentligen har rätt att bevilja polisen attröja den uppgiften.
