Citat:
Ursprungligen postat av
insida
Grundar det på hur han uttrycker sig om islam och muslimer. Och hur han snackar om rasbiologi och IQ.
Angående IQ-frågan har han väl bara uttryckt att forskare inte ska vara förföljda bara för att de visar upp data angående hur IQ varierar mellan raser?
Vilket är en självklarhet för vem som än tror på att forskare ska hålla på med att utöka vår kunskap om Världen, tycker man att någon vis slag av kunskap ska sopas under mattan så återvädner vi sakta till medeltiden. Givetvis, förstår både jag och Sam Harris att frågan är känslig, jag skulle ha otroligt svårt att ta upp frågan med min enda afro-afrikanska vän (yes, jag har en sådan), trots att han är extremt konservativ och öppen för att diskutera det mesta. Jag har lite ett ideal i baksidan av huvudet som jag har svårt att leva upp till, att man ska diskutera saker exakt på samma sätt oavsett vem som deltar i diskussionen, därmed att jag känner mig som en hycklare ifall jag diskuterar frågan med svenska vänner men inte med min afro-amerikanska vän...
Islamkritiken är däremot otroligt modigt och jag mår minst sagt illa av vänsterfjantar som runkar till kritik mot kristendomen men darrar av räddsla inombords när man gör samma sak mot deras små muslimska bebisar. Här vet jag varför jag inte vågar kritisera islam framför muslimer, och det handlar inte om att jag är känslig kring deras känslor utan att jag riskerar bli överfallen, och ifall jag gör det offentligt riskerar leva med risken att mördas för resten av livet. Därmed bör vi alltid lyfta upp offentliga kritiker av islam som hjältar, för de är i den absoluta yttersta fronten för intellektuell mod, ett ställa där mycket få skulle våga vandra (nu är Sam Harris i USA, bodde han i Europa skulle han vara än modigare, i Mellanöstern skulle han vara på gränsen till en galning att tala om islam som han gör!).
Sam Harris har ju länge varit en blodig kritiker av alla religioner, men sanningen är ju att det bara är en religion som det är sannerligen känsligt att kritisera.