[quote=Niklasgl87|67038147]
Visst är det en skandal att CP blev åtalad, precis som det var att döma Quick som seriemördare. Helin erkände att han aldrig trodde på en fällande dom, utan hade behövt samla mer bevis. Vilka som bekant aldrig dök upp trots att palmegruppen jobbade frenetiskt på att finna något som kunde binda pundaren vi dådet. Jämför med de enorma pådraget för att hitta kvarlevorna av Quicks påstådda offer.
Du har en något kufisk syn på "konspirationer". Att gräva fram fel och oegentligheter hos polis och andra rättsvårdande myndigheter är inte att hemfalla åt konspirationstänkande. Har du hört talas om konfirmatorisk bias? Om grupptänkande?
Eftersom du frågade om alibivittnen ska jag ta det som exempel. Det jag begär är att man bedömer deras trovärdighet på samma grunder som man värderar åklagarens vittnen och inte kör med dubbelstandard. Två av varandra oberoende vittnen, utan några kompisrelationer til CP gick ed på att dom sett honom på annat håll under den aktuella tidpunkten. Motivet till avfärdandet var att dom hört av sig för sent. Men palmegruppen kunde däremot i sin resningsansökan åberopa ett vittne som dök upp mer än ett decennium senare! Inser du inte hur snett man resonerade? Uttryck för desperation naturligtvis. För att inte tala om Cedergrens vilda utsagor (som ett tag ledde in på Ted Gärdestadspåret).
Citat:
Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:
"Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han."
"Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson."
"Men rätten valde en egen "sunt-förnuftsuppfattning" om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson". "När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar "central" och "perifer" information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon "i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make" ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man." "All forskning visar att minnet fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort."
"Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?" - Nej, inte alls. Hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden". "Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck". "Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring "förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig".
Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? - Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok".
"Kan man minnas?" Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation".
Vad är det för mening med att bara klistra in stora textsjok som du kopierat från dags-och kvällspress utan att presentera några egna argument? Exakt var hovrätten skulle ha resonerat fel får vi ingen förklaring till. Var finns beläggen för att Lisbeth Palme öht såg mördaren? Hon sa aldrig att hon så någon skjuta, inte heller någon som höll i ett vapen. Hennes utsagor är internt inkonsistenta och är heller inte förenliga med andra vittnens. Hon säger t ex att hon såg sig omkring för att söka hjälp och skulle då ha fått syn på mannen med den "stirrande blicken" (den föregivne mördaren). Men hennes beteende på plats talar mot att hon sökte hjälp. När vittnet Anna Haag rusade fram för att ge första hjälpen så försökte Lisbeth knuffa bort henne. Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:
"Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han."
"Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson."
"Men rätten valde en egen "sunt-förnuftsuppfattning" om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson". "När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar "central" och "perifer" information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon "i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make" ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man." "All forskning visar att minnet fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort."
"Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?" - Nej, inte alls. Hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden". "Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck". "Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring "förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig".
Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? - Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok".
"Kan man minnas?" Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation".
Visst är det en skandal att CP blev åtalad, precis som det var att döma Quick som seriemördare. Helin erkände att han aldrig trodde på en fällande dom, utan hade behövt samla mer bevis. Vilka som bekant aldrig dök upp trots att palmegruppen jobbade frenetiskt på att finna något som kunde binda pundaren vi dådet. Jämför med de enorma pådraget för att hitta kvarlevorna av Quicks påstådda offer.
Du har en något kufisk syn på "konspirationer". Att gräva fram fel och oegentligheter hos polis och andra rättsvårdande myndigheter är inte att hemfalla åt konspirationstänkande. Har du hört talas om konfirmatorisk bias? Om grupptänkande?
Eftersom du frågade om alibivittnen ska jag ta det som exempel. Det jag begär är att man bedömer deras trovärdighet på samma grunder som man värderar åklagarens vittnen och inte kör med dubbelstandard. Två av varandra oberoende vittnen, utan några kompisrelationer til CP gick ed på att dom sett honom på annat håll under den aktuella tidpunkten. Motivet till avfärdandet var att dom hört av sig för sent. Men palmegruppen kunde däremot i sin resningsansökan åberopa ett vittne som dök upp mer än ett decennium senare! Inser du inte hur snett man resonerade? Uttryck för desperation naturligtvis. För att inte tala om Cedergrens vilda utsagor (som ett tag ledde in på Ted Gärdestadspåret).