Citat:
Ursprungligen postat av
BullensKorv
Min teori är att människan mår bäst i ett halvpsykotiskt tillstånd, därav att det så lätt kan gå överstyr ibland. Med mår bäst menar jag att de kan ge sig hän på ett för fortlevnaden bättre vis. Bara begreppet psykisk sjukdom är en stämpel ingen förtjänar att få hur vrickad man än kan vara. Avvikande personligheter är väl på sin höjd ett epitet som känns någorlunda acceptabelt. Oavsett om man hör helt galna saker eller ser dito.
Den faktiska eller reella världen är inte samma som den imaginära världen som kan bestå av bl.a chimärer.
Det märkliga i den upplevda sanningen om gud och påståendet om ens innerliga relation med guds närvaro , är bara att denna närvaron aldrig är lika sann när samme gudshävdare hanterar sina bankärenden, hanterar olyckshändelser, hanterar elförsörjningen eller sina fastighetsaffärer eller hyror och så vidare... det blir lite märkligt och lite svårt att dels förstå, men också att försöka likställa "gudsrelationen" att verkligen vara så förankrad som apologeter påstår : att gud är så sann och har inget med sinnesnärvaro resp, sinnesfrånvaro att göra.
I beslutsfattanden t.ex , hur resonerar gudshävdaren då, varför hävdas inte att gudsaspekten i form av variabler och parametrar ur andlighetens styrka omfång och omfattning räknat i tid, i så fall behöver räknas in, dras av eller ges tillägg?
Det är överlag märkligt att säga sig ha en övernaturlig maktfaktor helt "närvarande i sitt liv" som andra stunden är helt borta och absolut inte kan inberäknas, t.ex om du råkar ut för en allvarlig olycka där ditt liv står på spel, eller när du ska rätt summa pengar på kontot, att rätt avdrag och tillägg görs.. var är gud i de livsmoment där pengarna kan vara avgörande för din möjlighet att öht leva värdigt?
Alla människor på jorden är materielister, "gud" är kuriosa, emå. En sofistikerad parentes att ha i sin ägo.. om man har ett husdjur att tillskriva egenskaper eller en gud, är nästintill samma sak, man kan skapa vilka värden omkring sin vovve som helst, den kan lyssna.. den kan tala (så bara jag eller bara-vi-förstår) , samma med gud ; en tilläggsattiralj på det mentala planet som kan kännas skönt, och behöver väl inte vara sjukt.
Dock är schizofreni-tillståndet ett riktigt lidande för den som lever med perceptuella störningar, tro det eller inte.. de njuter inte direkt öht utan lider av tvångsföreställningar. Vilket vissa djupt insnärjda gudstroende också kan göra, dvs lida i sin tro och fastna alltför "djupt" än vad som är hälsosamt, OM man nu ser eller förstår den mänskliga varelsen att födas i världen för att interagera någorlunda smidigt utan osynliga krafter spöken och allt vad det heter på fikonspråket.