Citat:
Ursprungligen postat av
Jenny9
När gjorde kvinnor sitt inträde på arbetsmarknaden enligt dig?
Vad fan tror du? På 70-80-talet och framåt började effekterna av kvinnors inträde på arbetsmarknaden få sina första effekter. Stagnerande löner och minskat barnafödande, depression, skilsmässor, mm. Visst, vi har haft låg fertilitet under begränsade tidsperioder, men nu pratar vi om ett institutionaliserat barnafödande på under 2,1 per kvinna. Det går att skylla på mycket, men feminismens framfart spelar en avgörande nyckelroll i bedrövelsen. Här vill jag återupprepa mig: feminismen är mer ondskeful, mer samhällsfarlig och mindre gångbar än fullskalig kommunism. Efter att allt detta elände rämnat och kvinnors artificiella "rättigheter" slutligen upphört (och det kommer de att göra), så får vi aldrig någonsin tillåta oss själva att ge feminismen ens en millimeter i utrymme. Feminismen är bokstavligen satanistisk. Vi pratar om ohämmad, omänsklig, människohatande, dysgenisk ondska. Det är en ideologi som förkroppsligar mänsklighetens allra vidrigaste och mest avskyvärda baksidor.
Citat:
Svenska kvinnors fruktsamhet är bland de högsta i Europa, bl.a. på grund av en väl utbyggd barnomsorg. Det är väl egentligen antalet barn per kvinna du är missnöjd med och betraktar som "försämrat barnafödande"?
Nej, svenskarna befinner sig långt under ersättningsnivån; att vi på pappret befinner oss strax över 2,0 säger ingenting då en stor del av "svenskt" barnafödande inkluderar icke-vita invandrare från Tredje världen som tack vare sin enormt höga fertilitet kompenserar för svenskors patetiskt låga fertilitet.
Citat:
Har du källor på att karriärkvinnor över 35 är mer självmordsbenägna än andra kvinnor och att det beror på att de inte har familj och barn?
Till att börja med krävs det inget geni för att inse logiskt härledningsbara slutsatser, men eftersom du frågade så snällt:
Suicide Among Women Related to Number of Children in Marriage
The hypothesis of a negative association between rates of suicide and number of children in marriage was investigated in a prospective study of 989,949 women followed up for 15 years (1970 through 1985) with 1190 deaths from suicide. Women who had never married exhibited higher relative risks for suicide than married parous and married nonparous women for all age groups younger than 65 years at the start of follow-up. Among the married, the parous women had lower relative risks than nonparous women for all ages. For both premenopausal and postmenopausal women, a strong linear decrease in relative risk for suicide with increasing number of children in marriage was found. The effect of number of children was independent of social class measured as years of completed schooling. The findings provide the first empirical support for theories of parenthood and suicide advanced by Durkheim almost 100 years ago.
Citat:
Om jag tolkar dig rätt så tycker du helt enkelt att dessa relativt få högutbildade kvinnor väljer fel, av oro för deras hälsa och för kollektivets skull. Vet du, det räcker faktiskt med att ge kvinnor tillgång till preventivmedel, mödravård och kunskap om deras rättigheter så börjar de genast att vilja ha och skaffa färre barn. Hände bl.a. i Nepal. Kvinnor vill inte föda tio ungar, de vill föda i snitt två. En graviditet utarmar kroppen som fan, dessutom vill de flesta kvinnor ge sina barn en bra uppväxt, att de kan äta sig mätta varje dag, kunna ge dem bra vård om de blir sjuka osv. Så istället för att genomgå tio graviditeter och förlossningar, där häften av barnen dör innan fem år, så föder hon hellre två som hon garanterat kan föda upp.
Relativt få? Vi pratar om hela generationer av unga kvinnor som drar iväg till universitet för att skaffa meningslösa examina och en "karriär". De mest intelligenta kvinnorna är de mest högutbildade och ambitiösa, men även de minst fertila. Samhället behöver inte era karriärer och "jobb"; vad vi behöver är unga kvinnor som gifter sig och skaffar minst 3 barn, och efter 40 års ålder ger sig in i arbetslivet i feminina yrkesroller. Jag förstår att verkligheten kan slå riktigt jävla hårt ibland, men all empirisk bevisföring som någonsin insamlats på området intygar att kvinnor som gifter sig unga och skaffar barn är lyckligare och lever längre än sina ogifta och barnlösa motsvarigheter. Det finns en anledning till att vi kallar feminismen ett krig mot kvinnan. Du behöver inte bli upprörd eller förolämpad.
Citat:
Så alla som inte är med dig är emot dig?
Va?
Citat:
Män som inte vill ha/skaffar bara två barn de är såklart också emot den västerländska civilisationen?
I viss mån, men en ofruktbar kvinna är skadligare för samhället än en ofruktbar man (i teorin). Jag råkar anse att äktenskap och monogami är en dygd, och att skilsmässa och äktenskapsbrott ska vara förbjudet, så rent praktiskt är en ofruktbar man lika skadlig som en ofruktbar kvinna. Jag säger inte att någon som inte skaffar barn är emot västerländsk civilisation, men en ideologi som aktivt förespråkar mänskliga relationer och politiska omständigheter som förhindrar naturliga könsroller och barnafödande är fundamentalt emot mänsklig civilisation.
Citat:
Alltså kan du inte bara visa mig svart på vitt att produktiviteten har sjunkit istället för att sitta och svamla?
Istället för att utkräva källor från mig föreslår jag att du rättfärdigar feminismens förträffligheter i sken av dess katastrofala baksidor. Strömlösa städer, afghanska gatugäng och utedass eller svenska kärnfamiljer, villa och låg brottslighet. Gör ditt val.
Tittar du på produktivitetsutvecklingen i Sverige sedan 80-talet och framåt och justerar för teknologisk utveckling och inflation så har produktiviteten sjunkit. Kvinnors inträde på arbetsmarknaden har varit katastrofalt.
Citat:
Vilka hundratusentals tjänster inom offentlig sektor anser du är meningslösa?
Har du nånsin sett ett kommun- eller myndighetskontor? Där har du svaret.