Citat:
Ursprungligen postat av
knickedick108
Jag tänkte precis som du i går då jag trodde/ missuppfattat att planet låg på sisådär 3000 m höjd över marken. Nu tyder det mesta på att skillnaden mellan planet och katastrofen var 100-200 meter. Som jag förstår det krävs nästan att båda i cockpit sliter allt de kan i reglagen för att hålla emot systemet. Svårt att samtidigt läsa instruktioner/ koppla ur systemet då, betänk att planet susade fram på 100-200 meters höjd i ca 700 km/tim...
Om du med systemet avser MCAS, ger det endast förändringar i måttlig takt (
se min post ovan).
Däremot ger ökande fart stora trimförändringar.
Något annat som ger trimförändringar är om man gör stora förändringar i motoreffekten. Detta eftersom motorerna sitter såpass långt under flygplanets tyngdpunkt.
I QRH:n för unreliable airspeed finns några punkter man ska kunna utantill och göra omgående.
https://ibb.co/nPhxq0
Autothrottle disengage är viktigt.
Har man felaktig fartindikation kommer autothrotteln få felaktiga ingångsvärden och riskerar hitta på konstiga saker.
Av någon anledning har de fortsatt att accelerera till väldigt hög fart, vilken knappast underlättat hanteringen av flygplanet.
Punkt 4 handlar om att man därefter ska sätta motoreffekten till antingen 80 eller 75 % (beroende på om man har klaff ute).
Gör man bara ovanstående, blir flygplanet lätthanterligt och man får kapacitet att hantera situationen i övrigt.
Om inte, kan man göra det väldigt jobbigt för sig.
En annan fundering gäller styrmannen, som antagligen gjorde en av sitt livs första flygningar med passagerare ombord.
Vanligtvis turas man och flyger varannan flight, men min erfarenhet är att många instruktörer låter den nya piloten göra alla flygningar, tills denne blivit någorlunda varm i kläderna.
Det är alltså sannolikt att det var han som höll i spakarna, när de började få problem.