Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tre månader efter den artikeln skrevs hände det igen, barmhärtighetsmord den 6 mars i Kramfors.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/me-foreningen-sjalvmord-och-dodshjalp-forekommer
Det var sent i onsdags kväll i förra veckan som polisen larmades till en mindre by i Kramfors kommun efter att en kvinna avlidit och kvinnans 62-årige man häktades i fredags misstänkt för dråp. Kvinnan var svårt sjuk i ME, kroniskt trötthetssyndrom och åklagaren Stina Sjöqvist ger bilden av någon form av dödshjälp.

Så visst får det ringar på vattnet och därför som jag också tror att media tystat ned detta nya fallet.
Samma med familjen i Bjärred, där krockade det till och med me- människan Anne Örtegren som tog sitt liv den 6 januari 2018, samma dag som ingen längre fick kontakt med familjen Henkow/ Brentons.

Helt enig. I Per, tror jag dom sökte hjälp hos sjukvården dvs som de flesta, upplevde att den omedelbara diagnosen inte var helt klargörande (borrelia? Annan infektion?). Man tror det är övergående. Men det tycks gå upp och ner, men mest ner och det blir aldrig bra igen. Kronisk borrelia? Finns det? Även där finns två "läger" bland läkarna. ME (kroniskt trötthetssyndrom) kom senare i tiden.

Sedan sökte man vidare via sjukvården ... Jag tror dom med tiden först upplevde sig förtvivlade och allt mer Maktlösa. Efter utlandsresor och annan vård som först gav positiva resultat men sedan till försämrad mående igen - DÅ började nog känslan av personligt misslyckande och uppgivenheten att växa sig stark. Depressionen börjar nosa dom i hälarna.

Post Efter närmast tre år med Agnes sjukdom, började Moa visa tidiga symtom som Agnes. Först kommer nog den instinktiva förnekelsen, vi inbillar oss .... Moa har ju inte haft någon infektion? (som Agnes)

Sedan vet via att Moa läkarundersöktes, fick preliminär diagnos samt slutligen en fastställd sådan under hösten.

Jag tror luften gick ur föräldrarna redan i början av våren/sommaren. Kanske inte samtidigt. Men dom enades till slut.

Dessvärre.

Jag tror allt är resultat av en långvarig process samt dålig copingförmåga. Dom sökte inte hjälp för egen del. Dom klamrade sig fast vid sig själva, två i depression, övertygade sig själva om att detta var det bästa.

Till övriga

(Jag som ingen annan försvarar den fruktansvärda handlingen).

För barnen och föräldrarna är allt förbi sedan drygt ett år tillbaka.
De efterlevande bär den stora sorgen resten av deras liv.

Men fy fan! Tack för länken! Kvinnan GG nedan drar sig inte för att ljuga. Kvinnan som fick dödshjälp i Schweiz fick det INTE pga ME. Hon fick det pga en annan sjukdom. Att hon själv hävdade detta är också en skandal.

"Gertie Gladnikoff är själv drabbad av ME och har jobbat som patientföreträdare åt ME-sjuka och representerar föreningen för ME-patienter i norra Sverige. Hon kan bekräfta att både självmord och dödshjälp är något som förekommer bland svårt ME-sjuka.

– Det har inträffat flera dödsfall, bara under det senaste året är det två av våra medlemmar som har fått assisterade självmord i Schweiz och vi vet att flera lämnat avskedsbrev, berättar hon."

Ja, denna ME-lobby. En livsfarlig sekt. Vi börjar kanske närma oss sanningen varför två flickor blev mördade nu?

Som Tey44 skrev i tråden. Man framställer sina symptom som värre för att FK ska lyssna!!! Tvivlar inte på att de lider, men när de begär assisterat självmord av anhöriga, det går för långt! Nu är det en epidemisk spridning av självmord. Gör nåt den som kan, polisen borde snabba på med FUP. Gå vidare till andra myndigheter. Larma. Så här kan det inte fortsätta. Vad som är vad spelar ingen roll, men när anhöriga börjar mörda, då går det för långt!!!

Det måste bli en paus i diagnosticerandet av ME nu och ilsnabb undsättning med psykoterapi över hela landet. De som blir hjälpta av det måste räddas, sen kan man tänka sig att övriga får ytterligare stöd. För A och M finns det ingen hjälp att få. De fastnade i föräldrarnas klor, slipade av ME-rörelsen. Fullständigt vidrigt! På några månader gick familjen från att vara normal (???) till att mörda. Vad hände?

Det fetade, snacka om klassiker, drabbad men jobbar och hjälper andra drabbade.
Har de ingen skam i kroppen?

Vilken eller vilka läkare skrev ut intygen på denna hittepåsjukdomen?
Och samma dramatik kring denna "sjukdomen" gick inte i detta fallet till FK, utan till två skolor en fysisk sjukdomsbild på barnen som är ofattbar

Ja, vad hände?
Men en annan ME: are, Camilla Lindskog, tog sitt liv i april månad.
Samma månad uppges M ha varit mycket pratsam och det är också då möte hålls för att hålla även henne hemma.
M: s sista pianolektion denna månad.
O uppges må dåligt den månaden.
H uppges ha haft ont i kroppen den månaden.
Samma månad sägs H och M ha åkt till Sthlm(för att träffa vänner).
Samma månad pratar finnen Anton ut om den gåtfulla sjukdomen.

Kanske inte betyder någonting alls, men det var så mycket i april?

Om det krossades eller liknande några tabletter så var det i vart fall inget som barnen tog emot.

Tror att vi inte ska glömma bort att barnen faktiskt inte hade tagit några tabletter innan morden enligt analysresultat.

Spår av lugnande i ena flickan kan mycket väl vara en rest från dagen före.

Föräldrarna förbereder den sista måltiden under djupt allvar. Detta hade de planerat sedan i höstas. Utöver maten så prepareras cocktailarna utblandade med läsk till barnen och vin till de vuxna. Mindre lugnande medel till de vuxna eftersom de ville kunna avsluta allt om cocktailarna inte hade den avsedda effekten på flickorna, men tillräckligt mycket för att de skulle orka genomföra det. När de sätter sig för att äta så höjer makarna glasen som för att skåla.

Kanske var det för att det smakade annorlunda när läpparna nådde glaset, kanske var det för att föräldrarna varit så konstiga de senaste månaderna, kanske var det för att de inte brukade dricka läsk till middagen, kanske var det för att föräldrar i denna stund både såg och betedde sig på ett sätt som de aldrig gjort tidigare eller kanske var det lite av alltihopa, men Agnes anade stark oråd och som den ansvarsfulla storasyster hon uppfostrats till att bli, skrek hon till Moa att kasta glaset ifrån sig medan hon själv gjorde detsamma.

Jag bara undrar för vem den tabletten var avsedd. Inte för barnen som du säger för dom hade ju inget. Ett barn hade bara spår. Tvingade Oskar Hanna ta den el lurade han tabletten i henne.
Eller tog han den själv

Självklart!! Empati med en person innebär inte att man ser ner på eller förringar en annan persons slit. Det är vanligt att mammor (se SCB) i heterorelationer, tar större ansvar för barn - jag vet.

I H:s fall, dessutom med en cancersjukdom en period, skulle det ha kunna gjort henne trött/sliten/skör. Det i sin tur kan ha gjort att hon hade en sårbarhet för stress och trötthet, vilket gjorde att flickornas sjukdom kanske tog knäcken på henne. Det är väl det många hävdar här: H blev deprimerad av att ha sjuka barn. (Många andra föräldrar klarar dock av att ha sjuka barn och leva under svåra förhållanden, ekonomiskt inte minst.)

Det går inte att dra en rät linje mellan att ta hand om sina barn och att mörda dem. Det går inte att dra en rät linje mellan att ha sjuka barn och att döda dem.

I detta fall tror jag att en obalans i föräldraansvar kan ha orsakat en obalans i föräldrarnas relation. O tycks ha haft mycket svårt att dra ner på takten på jobbet under hösten. Nästan så att jag tänker att han jobbade häcken av sig för att prestera så mycket han bara kunde innan han skulle dö. Varför fokusera på att bara ta hand om barnen, ta tjänstledigt, och ha kvalitetstid sista månaderna - barnen skulle ju ändå dö (hade han o H bestämt).

Man kan väl knappast ha krossat några tabletter med ett verktyg, sedan har man låtit allt synlig liggande och så satt man sig till bords bredvid?

Och vilken gigantisk tablett behöver man hammare för att kunna krossa... Då borde flickorna ha anat oråd ja, om mor och far använder hammare och sen mixer för att därefter bjuda på läsk. En förlängningssladd hänger i trappen och mamma och pappa blir konstiga efter att själva svept läsken.

Jag undrar så otroligt mycket över hur O o H:s sinnesstämning var de sista dagarna och hur de behandlade barnen. Gråt, inbundenhet, irritation, sammanbitna? Myskväll efter besöket hos Hanssons?

Bisysslor brukar vara ok vid de flesta universitet och inkomst från bisysslor redovisas årligen till arbetsgivaren. Men jag undrar också hur prefekt och arbetskamrater uppfattade Os prioriteringar. En synbart sorgsen, utsliten kollega som arbetar mycket hemma och ställer in olika åtaganden, men som samtidigt söker professur och sköter eget företag.

Man har inte brytt sig länge om sin imagé om att det var en lång planering