Citat:
Suck. När Charly släpptes var det en b-ravelåt som gick upp på listorna. Kommersiell mainstreamskit, men ändå lite skämsbra. Singlarna som följde från första skivan sågs också som töntmusik. Liam och övriga grät. Gjorde Liam en White label spelades den, men Prodigy hade en fet töntstämpel bland folk med någon som helst koll. Sen vände det snabbt, men för mig först med The fat of the land, som hade något eget. Musiken hör hemma i genren rave, enkelt sagt techno/breakbeat. Absolut inte synth. Det är lite kul hur alla obskyra band, inte alltid så bra, är bortglömda medans Prodigy lämnar ett tydligt arv.
För dig med Fat of the Land Ett sekel senare kanske...., men för övriga med spår som Out of Space och den närmast magiska plattan Jilted Generation med spår som tidslösa No Good etc. Men visst var deras tidigaste grejer mer skämsbra. :)
Prodigy's sound är i regel ganska långt från breakbeat; Du kanske menar Big Beat.
Rave som många pratar om som genre är ett namn på en typ av fest där det i regel spelas elektronisk musik av något slag. Subgenrerna det spelas på detta rave kan sedan variera kraftigt. I Sverige är det poppis med techhouse och den nya sortens piss-house som är fruktansvärt dålig (så dålig att man måste åka utomlands). En del trance och dess subgenrer spelas på en del på utefester och annat, det mesta i regel skit utan själ. Inte grejer som The Bells, Jeff Mills direkt. Rave och musiken var lite bättre på 90-talet än idag även om det finns länder och städer med bra musik och stämning än idag.
