Citat:
Jag blir så jäkla arg på dessa föräldrar. De visade ett sånt otroligt förakt för livet. Förakt för människor som kämpar mot sina barns sjukdomar, förakt för människor som trots dålig ekonomi ändå lyckas ge sina barn en trygg barndom. Förakt för andra människor som slåss för sin överlevnad med en livskraft som många skulle avundas. Pengar ger inte lycka, men det kan ge en trygghet. Denna trygghet hade O och H. Det enda de behövde göra var att ge barnen lite tid att bli friska. Några år. Men det hade dom inte lust till. Det enda tjejerna behövde var två föräldrar som var trygga i sig själva och trygga i sin familj. Det enda O och H behövde göra, var att visa flickorna att "vad som än händer så finns vi här". Undrar vad som gick fel i tankarna hos dessa två.
Du skojar lite med mig, men de har angett ”missnöjet” själva. Av det vi fick veta. Men det kan vara en omskrivning av ett barmhärtighetsmotiv som de inte lyckades sätta rätt ord på, som i sin tur var en etc.
Nu är ju på ett plan de här individerna s.a.s. fullt tillräkneliga och tillförlitliga i så gott som alla andra avseenden, så man får ju betro dem med ett mått av funktionellt förstånd. Eller, det lönar sig inte att lämna vägen för långt kanske. Och de anser nog att de tagit rätt beslut i alla händelser. Får man hoppas.
Men att tala om att ingen av dem kommer leva riktiga liv låter mer som självmord i mina öron. Det finns ingen indikation så att de till varje pris behövde rädda flickorna från akut smärta eller förtvivlan.
Nu är ju på ett plan de här individerna s.a.s. fullt tillräkneliga och tillförlitliga i så gott som alla andra avseenden, så man får ju betro dem med ett mått av funktionellt förstånd. Eller, det lönar sig inte att lämna vägen för långt kanske. Och de anser nog att de tagit rätt beslut i alla händelser. Får man hoppas.
Men att tala om att ingen av dem kommer leva riktiga liv låter mer som självmord i mina öron. Det finns ingen indikation så att de till varje pris behövde rädda flickorna från akut smärta eller förtvivlan.