Vintersport och dopingrykten! Samlingstråd /mod

Herr Gickhan: Jag är okunnig när det gäller att använda ogrundad argumentation. Där är ni experter.
Eftersom du är okunnig på ogrundad argumentation. Här är tre påståenden du kommit med under det senaste dygnet:

Herr G: Dopning är som sagt individuellt betingad och de senaste rönen tyder på att det är vanligt bland de mer anonyma.
Källa på de senaste rönen?

Herr G: Mühlegg hade nog vunnit utan EPO, med tanke på den överlägsenhet han uppvisade.
Källor som understödjer resonemanget?

Herr G: Mühlegg var två minuter före i mål. Enligt en max-bedömning borde två minuter vad som går att förbättra över 30 km.
Källor som understödjer resonemanget?

Herr Gickhan, för övrigt gödslar du tråden med inlägg som mestadels handlar om att raljera över andra skribenter. Varje ansats att föra resonemang kring det som är trådens syfte, Vintersport och dopingrykten, drunknar i en flod av inlägg som flyttar fokus. Dessutom i en direkt otrevlig ton och översittaraktig attityd. Herr G, du är ett ogräs.

Finns ingen anledning att förutsätta detta.

Att Ricky Bruch, Linda Haglund och en del andra svenskar har åkt fast är naturligt. Att ingen svensk någonsin skulle dopa sig är naivt att tro. Men Sverige har dock aldrig haft något utbredd dopningskultur (vad jag vet) och bara för att enstaka idrottare i andra sporter dopar sig så säger det inte så mycket om huruvida Sveriges längdåkare har varit dopade eller ej.

En intressant observation från dokumentären om Finlands dopningshistoria, "När Hjältar Ljuger" (tror den refererades till som "Den blåvita lögnen" tidigare i tråden) är att det mesta i den dokumentären är sådant som vi redan misstänkt (den som har grävt ner sig i dopningshistorien alltså).

Att italienarna var bland de första eller kanske först med EPO har det spekulerats länge i. Att de Zolt, Fauner, Di Centa var dopade var de flesta överens om. Likaså var det knappast någon nyhet att Finland har en långvarig dopningshistoria, till och med Sixten Jernberg anklagade ju Finland för dopning på sin tid.

Vad jag försöker säga är att om det var så att Sverige hade hällt på mycket med dopning så borde det cirkulera fler historier och rykten.


Angående deras naturliga förutsättningar så syftade jag på deras testvärde, vilket jag tydligt inkluderade. 85 anses ofta vara elit och om vi tar Gunde som hade 91, då innebär det att han ligger:

91/85 - 1 = 7,06% högre

Gundes kropp kan alltså transportera med syre per kg kroppsmassa. Han hade en syreupptagningsförmåga på 7,09 liter syre per minut. Det ska jämföras med roddaren Lassi Karonen som har uppmätt den största syreupptagningsförmågan någonsin i Sverige med ett värde på 7,2 liter syre per minut. Då ska man också komma ihåg att Karonen är 196 cm och vägde ungefär 105 kg vid testtillfället. Gunde är således vida överlägsen om vi tittar på syreupptagningsförmågan per kg kroppsvikt.

Elofsson var till och med ännu strået vassare med ett värde på 92. Han hade redan som 20-åring 88 vilket är extremt bra.

Med det sagt så vet jag att testvärden och lungkapacitet inte är det enda som spelar roll, men självfallet har det en stor effekt på en persons prestation i konditionsidrott.

Så om vi begränsar oss till Sveriges skidkungar (Wassberg, Svan, Elofsson) så har de alla väldigt bra naturliga förutsättningar att lyckas bra i konditionsidrott.

Jag håller till viss del med dig i vad du skriver i ditt sista stycke. Problemet är väl att som jag förstår det (ingen data på detta) så får väl många idrottare astma just på grund av att de håller på med längdåkning. Många timmars intensiv andning utomhus sliter på luftrören. Är det så att merparten får astma av just den anledningen så vore det rätt hårt att sparka ut alla dessa idrottare.

Herr Gickhan: Jag är okunnig när det gäller att använda ogrundad argumentation. Där är ni experter.
Eftersom du är okunnig på ogrundad argumentation. Här är tre påståenden du kommit med under det senaste dygnet:

Herr G: Dopning är som sagt individuellt betingad och de senaste rönen tyder på att det är vanligt bland de mer anonyma.
Källa på de senaste rönen?

Herr G: Mühlegg hade nog vunnit utan EPO, med tanke på den överlägsenhet han uppvisade.
Källor som understödjer resonemanget?

Herr G: Mühlegg var två minuter före i mål. Enligt en max-bedömning borde två minuter vad som går att förbättra över 30 km.
Källor som understödjer resonemanget?

Herr Gickhan, för övrigt gödslar du tråden med inlägg som mestadels handlar om att raljera över andra skribenter. Varje ansats att föra resonemang kring det som är trådens syfte, Vintersport och dopingrykten, drunknar i en flod av inlägg som flyttar fokus. Dessutom i en direkt otrevlig ton och översittaraktig attityd. Herr G, du är ett ogräs.

Du får länka til vilken fakta som helst, att göra ett köp som mulegg gör man inte odopad.

Du kanske missat att det var hög höjd och att han bara swishar fram även upp för de brantaste av bäckar.

När man såg det p tv såg det ju helt jävla sjukt ut. Han liksom försökte ju inte ens verka trött utan var som ett experiment där han skulle åka tills hjärtat stannade.

Testvärde påverkas förstås av träning, det är inte bara naturliga förutsättningar. Vad brukar de ligga på som kommer i mål några (eller flera) placeringar efter Gunde och topparna?

Ingen som helst skillnad på JM kontra det vi ser nu med TJ.

Det är svårt att säga eftersom testvärdet endast är en av flera faktorer som påverkar prestationen i en konditionsidrott. Teknik, mjölksyratålighet, disciplin, vilja och psyke är ytterligare parametrar som måste tas i beaktande.

Till exempel hade Sven-Åke Lundbäck 94 (ibland anges 93 men 94 är det korrekta värdet) i testvärde, vilket troddes vara ett inofficiellt världsrekord vid den tidpunkten. Har har förvisso 3 guld i OS och VM men det visar ändå att man inte kan dra en direkt korrelation mellan testvärde och framgångar.

Jag vill minnas att det har gjorts en undersökning på framgångsrika löpare där det bland testpersonerna (maratonvinnare om jag minns rätt) hade ganska stora variationer i testvärde med att det kompenserades med löpteknikens effektivitet. I slutändan är det ju hur mycket energi som "konsumeras" som avgör behovet av nytt syre och det är direkt avhängt på hur effektivt en idrottare rör sig.

Om vi ändå ska titta på andra, mindre framgångsrika skidåkare så uppger expressen följande:

Södergren - 85
Torgny Mogren - 85
Mathias Fredriksson - ca 85

Källa:
https://www.expressen.se/sport/langdskidor/bara-skidkungarna-battre-an-sodergren/

Där uppger de dock Gundes värde till 90 och Sven-Åke Lundbäck till 93 så det är möjligt att deras värden inte är exakta men det borde ge en bra fingervisning. Tror att en del andra källor anger Fredriksson till ca 84 så det verkar stämma rätt bra.

En annan sak som stöder uppfattningen om att iaf Elofsson inte dopade sig är ju att han gick sönder av all träning, på cellnivå. Han cellmembran slutade fundera på ett adekvat sätt. Hur många bevisligen dopade åkare har vi hört om som har drabbats av allvarliga överträningssyndrom?

Johan Olsson uttalade sig någon gång om hur han hade tänkt när han så Elofsson träna:

"Den nivån såg jag aldrig".

Det säger ju en hel del.

Ingen som helst skillnad på JM kontra det vi ser nu med TJ.

Fast viss skillnad är det faktiskt. Mühlegg gick i mål, till synes helt obrydd. Han föll inte ihop eller kippade efter andan utan verkade tämligen oberörd för att just ha fullkomligt krossat ett fält med flera bevisligen dopade konkurrenter (Hoffman och Botvinov bland annat) med 2 minuter.

Det är ju givetvis inget som indikerar att Johaug inte dopat sig men jag skulle verkligen dra mig för att jämföra Mühlegg med Johaug. Hon vann dessutom med 36 sekunder över 30 km vilket inte är i närheten lika överlägset, speciellt om vi betänker att 30km är damernas längsta distans.

Johan Olsson var väl den svensk som utpekades för ngt år sedan angående "besvärande värden", blev aldrig officiellt men ryktet sa JO.