Citat:
Ursprungligen postat av
goseigen
Ricky Bruch. Andra svenskar har åkt fast. Linda Haglund.
Beräkningen kan inte vara så farlig om man aldrig åker fast.
Vilka goda naturliga förutsättningar har de människor du räknar upp?
Jag kan inte säga något om blodvärdena, men jag är inte säker på att de tyder på att vi inte fuskat. Ett scenario är att alla har fuskat, men att andra fuskat mer.
Att Sverige har klarat sig bra vad gäller medaljer är väl ett typiskt evidens på att vi är dopade?
Sedan har vi all tillåten medicinering - som förstås är dopning. De som skriver om att 50 % av de svenska åkarna använder astmamedicin har faktiskt en viktig poäng. Även om det kanske finns 800 000 med astma i Sverige är det bara 8% av den totala befolkningen.
Och om man har astma, borde inte en vettig läkare då säga till dig, "du skall nog inte ge dig ut på milslånga tävlingslopp i minusgrader, testa bridge eller någon annan sådan sport istället". Men som man sett från Norge säger de istället, ta x10-dos.
Att Ricky Bruch, Linda Haglund och en del andra svenskar har åkt fast är naturligt. Att ingen svensk någonsin skulle dopa sig är naivt att tro. Men Sverige har dock aldrig haft något utbredd dopningskultur (vad jag vet) och bara för att enstaka idrottare i andra sporter dopar sig så säger det inte så mycket om huruvida Sveriges längdåkare har varit dopade eller ej.
En intressant observation från dokumentären om Finlands dopningshistoria, "När Hjältar Ljuger" (tror den refererades till som "Den blåvita lögnen" tidigare i tråden) är att det mesta i den dokumentären är sådant som vi redan misstänkt (den som har grävt ner sig i dopningshistorien alltså).
Att italienarna var bland de första eller kanske först med EPO har det spekulerats länge i. Att de Zolt, Fauner, Di Centa var dopade var de flesta överens om. Likaså var det knappast någon nyhet att Finland har en långvarig dopningshistoria, till och med Sixten Jernberg anklagade ju Finland för dopning på sin tid.
Vad jag försöker säga är att om det var så att Sverige hade hällt på mycket med dopning så borde det cirkulera fler historier och rykten.
Angående deras naturliga förutsättningar så syftade jag på deras testvärde, vilket jag tydligt inkluderade. 85 anses ofta vara elit och om vi tar Gunde som hade 91, då innebär det att han ligger:
91/85 - 1 = 7,06% högre
Gundes kropp kan alltså transportera med syre per kg kroppsmassa. Han hade en syreupptagningsförmåga på 7,09 liter syre per minut. Det ska jämföras med roddaren Lassi Karonen som har uppmätt den största syreupptagningsförmågan någonsin i Sverige med ett värde på 7,2 liter syre per minut. Då ska man också komma ihåg att Karonen är 196 cm och vägde ungefär 105 kg vid testtillfället. Gunde är således vida överlägsen om vi tittar på syreupptagningsförmågan per kg kroppsvikt.
Elofsson var till och med ännu strået vassare med ett värde på 92. Han hade redan som 20-åring 88 vilket är extremt bra.
Med det sagt så vet jag att testvärden och lungkapacitet inte är det
enda som spelar roll, men självfallet har det en stor effekt på en persons prestation i konditionsidrott.
Så om vi begränsar oss till Sveriges skidkungar (Wassberg, Svan, Elofsson) så har de alla väldigt bra naturliga förutsättningar att lyckas bra i konditionsidrott.
Jag håller till viss del med dig i vad du skriver i ditt sista stycke. Problemet är väl att som jag förstår det (ingen data på detta) så får väl många idrottare astma just på grund av att de håller på med längdåkning. Många timmars intensiv andning utomhus sliter på luftrören. Är det så att merparten får astma av just den anledningen så vore det rätt hårt att sparka ut alla dessa idrottare.
