Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Anna Wåhlin´s svar som SVT klippte bort, TV4 levererade det. Vattenståndsökning vi ser i dag är normal och densamma som vi haft de senaste 10 000 åren. Här svaret.

Sverige har lyckats med bedriften att förvandla en vetenskaplig fråga till ett moraliskt ställningstagande. För att lyckas med en sådan bragd krävs att hålla vetenskapliga företrädare utanför och överlåta debatten till lekmän. Detta har lyckats över förväntan. En följd blir förstås att man får lämna naturvetskapen med dess strikta regler och istället röra sig med olika former av skambeläggning som flygskam, köttskam och SUV-skam.

Ännu har man inte fört in katt- och hundskam trots att de älskade husdjuren är stora konsumenter av kött och andra koldioxidproducerande produkter. Detta skulle göra djurälskarna upprörda och något sådant vågar inte ens vänsterpressen. Däremot är det i sin i sin ordning att se till att människosläktet inte breder ut sig ännu mer.
/…/
Det är nämligen frånvaron av kvantitativa begrepp och därmed dess närmast totala brist på vetenskaplig substans som är problemet med den svenska debatten. Samtidigt, och detta är det verkligt bekymmersamma, gör denna debatt anspråk. Jag har god anledning att tro att ingen av landets kulturdebattörer har en aning om vare sig Stefan-Boltzmanns lag eller Clausius-Clapeyrons relation. Därtill är de arroganta nog i sin okunskap att anse att detta inte ens är nödvändigt att känna till.

Jag blev nyligen intervjuad av en journalist där jag försökte förklara hur klimatsystemet fungerar men resultatet när artikeln kom i tryck handlade enbart om vad olika personer tycker om mig och mina uppfattningar och inte om uppfattningarna själva.

Många är säkert mer intresserade av Einsteins kvinnoaffärer än den allmänna relativitetsteorin. Man tycker ändå att det skulle vara intressant åtminstone för några att förstå hur GPS fungerar även om det skulle kräva litet mer mentala ansträngningar än att sätta sig in i Einsteins sängkammarprestationer. Det är faktiskt viktigt att veta hur jordens klimatsystem fungerar så att man inte i sina känslostyrda uppfattningar gör allt galet och slösar bort medel på helt onödiga saker. Som att insistera på att flyget skall drivas med biobränsle och ännu hellre att flyget i Sverige helt bör läggas ned och ersättas med diverse snabbtåg som går i skytteltrafik mellan Treriksröset och Smygehuk.

Låt mig därför sammanställa vissa elementära viktiga fakta i målet.

De globala antropogena utsläppen av koldioxid uppgår till drygt 36 miljarder ton/år eller drygt 1100 ton/sekund eller 1 miljon etthundratusen kilo varje sekund.

De svenska bidragen är cirka en tusendel av detta eller 1300 kilo per sekund. På ett år bidrar varje svensk med 4,2 ton per person. Detta har reducerats avsevärt under de senaste 50 åren. 1970 var nämligen bidraget per svensk nästan tre gånger så mycket. Den stora minskningen beror främst på kärnkraftinstallationen under 1970- och 1980-talet, därtill värmepumpar, vindkraft och bättre energihushållning.

Vidare ackumulerar den svenska skogen för närvarande ungefär lika mycket som släpps ut. Sverige exporterar dessutom ungefär 20 TWh el varje år vilket bidrar till att minska koldioxidutsläppen i våra grannländer med 11 miljoner ton per år.
/…/
Vad händer då i framtiden om utsläppen bara ökar och ökar? För det första är det inte alls säkert att detta kommer att hända. De svenska utsläppsminskningarna har jag redan berört. EU och USA har också minskat sina utsläpp och de som vill ha mer detaljer kan inspektera referensen till globalatlasen ovan. Utsläppen ökar fortfarande kraftigt i de nya industriländerna som Kina, Indien, Indonesien och Turkiet och kommer under de kommande decennierna att ta fart i utvecklingsländerna.

En positiv faktor är att solel börjar bli lönsamt i länder på låga latituder (men knappast i Sverige) och detta i kombination med nya typer av kärnkraft kommer att lösa jorden energiproblem. För att genomföra detta krävs större delen av detta århundrade. Samtidigt håller jordens befolkning på att stabiliseras och det är inte osannolikt att den kommer att börja minska efter år 2050. Urbaniseringen behöver inga stora barnkullar. Detta kommer också att bidra till att minska växthusgasutsläppen.

Med andra ord det finns ingen anledning till framtidsdystrofi när det gäller jordens klimat. I Sverige kan man lugnt äta sin biff och flyga till Luleå eller London för att hälsa på sina barnbarn. Detta kommer inte att innebära jordens undergång. Samtidigt som den svenska nationen bör inse att dess medborgare förvisso är duktiga, påhittiga och flitiga men att svenskarna inte är de enda på jorden som är detta. Samtidigt måste man tänka litet kvantitativt och inse att en tusendel är mindre än ett.

By mid-century, the majority of primary energy comes from non-fossil-fuels (i.e., renewables and nuclear energy) in most 1.5°C pathways (Table 2.6). Figure 2.15 shows the evolution of primary energy supply over this century across 1.5°C pathways, and in detail for the four illustrative pathway archetypes highlighted in this chapter. Note that this section reports primary energy using the direct equivalent method on a lower heating values basis (Bruckner et al., 2014).

Renewable energy (including biomass, hydro, solar, wind, and geothermal) increases across all 1.5°C pathways with the renewable energy share of primary energy reaching 28–88% in 2050 (Table 2.6) with an interquartile range of 49–67%. The magnitude and split between bioenergy, wind, solar, and hydro differ between pathways, as can be seen in the illustrative pathway archetypes in Figure 2.15. Bioenergy is a major supplier of primary energy, contributing to both electricity and other forms of final energy such as liquid fuels for transportation (Bauer et al., 2018). In 1.5°C pathways, there is a significant growth in bioenergy used in combination with CCS for pathways where it is included (Figure 2.15).

Nuclear power increases its share in most 1.5°C pathways by 2050, but in some pathways both the absolute capacity and share of power from nuclear generators declines (Table 2.15). There are large differences in nuclear power between models and across pathways (Kim et al., 2014; Rogelj et al., 2018). One of the reasons for this variation is that the future deployment of nuclear can be constrained by societal preferences assumed in narratives underlying the pathways (O’Neill et al., 2017; van Vuuren et al., 2017b). Some 1.5°C pathways no longer see a role for nuclear fission by the end of the century, while others project over 200 EJ yr–1 of nuclear power in 2100 (Figure 2.15).