Hyllningstråd: Guns n' Roses

Var ett rätt stort fan när det begav sig. Väntade som många andra på den försenade Chinese Democracy vars släpp ständigt flyttades fram. Där någonstans i mitten av 90-talet tappade jag intresset för bandet. När sen Chinese Democracy väl kom tyckte jag den var en besvikelse.

När den riktiga återföreningen skedde med originalmedlemmar som Duff, Slash och Axl var det inte heller nåt som fick tillbaka mitt sug för bandet. Skum känsla. GN'R västen hänger där längst in i garderoben och lär inte tas fram nåt mer.

Kanske får ta och skaffa Deluxe utgåvan av Appetite for Destruction vid tillfälle och se om det väcker mitt intresse igen.

Någon fler som gillade dem när det begav sig men inte känner lika starkt för bandet idag?

Jag är för ung för att verkligen varit ett fan när dom var som störst, men jag diggade bandet i tidig ålder medan dom fortfarande höll igång på riktigt och skulle nog påstå att Guns N' Roses var mitt första favoritband. Idag är mitt intresse också halvdant. Jag har funderat på att köpa Chinese Democracy och ge det en rejäl chans, men det blir aldrig av. Jag hitttar alltid skivor som intresserar mer. Slash nya skiva känner jag till, men inte orkar lyssna på än. Deras "reunion"-konserter kändes spontant som ett YES först, men förlorade snabbt intresset.

Jag har aldrig förstått "hatet" mot Use Your Illusion I & II som många verkar ha idag. Tycker båda skivorna innehåller riktigt starka låtar även om jag samtidigt tycker att skivorna blir lite väl mycket i en sittning. Skivorna var ju gigantiska på 90-talet. Bara att You Could Be Mine användes i Terminator 2 som fortfarande anses vara en av decenniets stora filmer säger väl en del.

Ogillar inte bandet alls egentligen, men tiden går och att hålla fast vid något nostalgiband istället för att utforska nytt mer spännande känns som slöseri på energi. En del av mig hoppas på att få en ny Guns N' Roses-kick, men dom kanske har givit mig det som var mening att ge!

Har läst Slash biografi och kände att jag behövde få en överblick av hela Guns N' Roses. Har kommit halvvägs genom Mick Wall's biografi om bandet. Det gör mig påmind om varför jag successivt tappade intresset. Axl är svår att tycka om. Bråkar med folk i publiken och skiter i att medverka på vissa spelningar osv. Maiden turnéen -88 var ett fiasko då de fick ställa in flera av dem, bland annat de i Japan. Vem som helst hade fått sparken genom att bete sig på det viset. Men Axl blev större än bandet och i slutändan blev det kanske inte så bra. Use Your Illusion 1 & 2 är kanonskivor, men skulle ha kommit ut ett par år tidigare, utan utfyllnadsspåren hade den nästan varit i klass med Appetite. Nu blev det "bara" två grymma kanonskivor. Stark 4:a i betyg. Men inget mästerverk likt Appetite.

Jag har läst Slashs biografi och även Steven Adlers och Duff McKagans biografier och även själva biografin om bandet och Axe verkar vara en riktig skitstövel av det som jag har läst. Men jag gillar bandets första skiva Appetite for Destruction.

Har inte läst Mick Wall's bok än, men införskaffat. Har läst de andra.
Axl är ju komplex minst sagt men verkar ha jobbat på sitt ego genom åren.
De två senaste åren de besökt Sverige har de gått på i tid. -Säkert enl. kontrakt givetvis

Jag gillar alla skivor med dem förutom Chinese, som iofs har några bra låtar, men tror att de borde
ha en outgiven låtskatt i bagaget. Från ca 90-93 borde de ha gjort en del material med olika co-writers som stått i träda. Plus att de faktiskt ändå har ett driv.

-Hoppas verkligen de gör ett album innan nån ny eventuell turné.

De var bra på Friends och även på Ullevi men gör de inget nytt kommer jag inte casha för
en biljett. Tror säkert att de kan turnera livet ut på vad de har, fast utan mig.

Åkte mest till Ullevi för traditions skull, då man sett dem alla tidigare besök i Sverige.

Globen -91 var ju bästa utan tvekan.

För mig är boken en besvikelse. Större delen av andra delen handlar om nya GN'R och vakumet till Chinese Democracy samt vad som händer med Matt, Slash och Matt i Velvet Revolver. Scott Weiland får alldeles för mycket utrymme. Vad har han med GN'R att göra? Det citeras hejvilt vad folk sagt i media osv. Kan inte ge boken godkänt. Rekommenderas enbart till fans.

Mick Walls bok om det är den jag tänker på finns på bokrean.
Dock är Welcome To The Jungle är den bästa biografin å även Slash bok.

När det kommer till musiken så finns det dock bara en enda skiva om är bra och det som sagt "Appetite for Destruction.". sedan så gick det bara utför.

Dock håller jag med om att om man vill lyssna på ett band som är på väg att splitras så skall man lyssna på deras cover av Sympathy For The Devil det låter bedrövligt måste jag säga

Det var väl det spåret som fick bägaren att rinna över för Slash, som gjorde att han lämnade. Han var inte nöjd med Paul Tobias gitarrspel. Som han skrev i sin biografi:

Listen to Guns N’ Roses’ cover of ‘Sympathy for the Devil.’ If there is one Guns track I’d like to never hear again, it’s that one

Blev inte Slash gitarrer omspelade eller att någon annan spelade över på något sätt med.
Eller minns jag fel i biografin

Japp, jag ändrade precis i mitt förra inlägg. Axl fick den nya gitarristen Paul Tobias att spela identiska gitarrslingor som Slash. Det blev droppen för Slash.

Samtidigt så tycker jag att det är ett Under att Slash orkade med att vara med i bandet så länge.
Men det är väl inte lätt när Axel Rose är en skithög. Samtidigt så tog sig nog bandet lite för mycket pga av framgången av skivan Appetite for Destruction .
Men när det är sprit å droger med i bilden så blir det nog rätt så svårt.

Sen måste det ha varit en jobbig situation för Slash & co att ständigt få krusa Axl. De visste aldrig om han skulle dyka upp till spelningarna, ibland dök han inte upp alls, om han dök upp var han allt som oftast försenad. Denne kunde reta upp sig på nån i publiken, försvinna från scenen i förtid. Vilken annan sångare som helst hade fått kicken.

Sen blev det en så stor business av Guns i början av 90-talet. Axl fick ensamrätt på bandnamnet, bandmedlemmar och crewet, managern och folk runt bandet fick skriva på suspecta kontrakt till Axl's fördel. Lägg därtill storslagna shower där Axl trodde han var Elton John med sitt piano som stod i centrum för hans huvudnummer November rain. Slash vill ju bara lira rock n' roll utan så mycket kosmetika.

Med det sagt så kan de som missbrukade i bandet inte varit lätt att göra med för Axl.

Jaja, mitt intresse för bandet börjar väckas lite igen. Även om det aldrig kommer att bli lika stort som det var när det begav sig.