Hyllningstråd: Guns n' Roses

Intressant, ska definitivt ta och lyssna igenom skivan.

Eftersom jag gillar snygga tjejer är jag mer intresserad av boxen ...

Jag tror att Stradlin ville vara Keith Richards, med allt vad det innebar. Det är bara att titta på hur han klädde sig och att han naturligtvis spelade kompgitarr precis som Richards. Sen upptäckte han att det inte var så kul att vara Keith Richards, slutade knarka, och levde i stort sett isolerad från de övriga under Use Your Illusion turnén, tills han fick nog och hoppade av i september -91. Där dog GNR, när man tappade fundamentet och den bästa låtskrivaren.

Sen är det grymt svårt för en person att göra en framgångsrik solokarriär, när man är så förknippad med ett band. Se på Mick Jagger, som under halva 80-talet försökte göra sig ett eget namn, men till slut spelade Stoneslåtar med sitt back-up band under sina soloturnéer. Sen hade väl inte Stradlin något större intresse av att turnera eller göra PR för sina soloprylar.

F.ö. såg jag GNR live i Globen i augusti 1991, vilket var en de sista spelningarna som Stradlin gjorde. Han hoppade av efter en konsert på Wembley några veckor senare. Det jag minns från spelningen (jag var 14 år) var att det var försenat, att förbandet Skid Row sög något fruktansvärt och att McKagan såg fördjävlig ut, fullständigt neralkad. Minns jag rätt så tror jag t.o.m. att McKagan och Skid Rows sångare Sebastian Bach rökte hasch helt öppet på scenen.

Dessutom hade bandets sound förändrats betydligt efter att man sparkade Steven Adler. Adler var tekniskt sett en usel trummis, han slog inte hårt och höll inte tempot något vidare, men han spelade löst och fritt, det svängde rejält, vilket hörs på Appetite. Matt Sorum var en bättre trummis, slog hårt som fan, men bandet blev stelare med honom. Sen hade man väl inget alternativ när det kom till att sparka Adler, han fungerade ju knappt som människa under inspelningen av Use Your Illusion I och II.

En skiva jag ofta glömmer bort är G N' R Lies. Lyssnade på den idag och tänkte skriva lite om live-delarna. Skivan fyra första låtar.

Reckless Life: Tyvärr låter det här som vilken rock låt som helst. Axl Rose låter inte bra på denna. En anonym och tråkig låt.

Nice Boys: Något bättre än nyssnämnda låt, men fortfarande svag.

Move to the City: Nu börjar det bli bättre. Det här är knappast bandets starkaste material, men godkänt.

Mama Kin: Det kanske är för att jag diggar originalet av Aerosmith, men det här är den bästa av live-spåren ifrån denna skiva. Är man ny till Guns N' Roses och mest lyssnar via exempelvis Spotify är det denna och Move to the City man kan fokusera på. Dom första två är inget jag söker mig till.

Det finns dock bara en enda bra skiva med Gun S Roses och det är och förblir Appetite for Destruction i min bok. Resten låter dock som grus.

Eller så är det bara jag som är omöjlig att ändra åsikt .

Gillar inte rockisar då de har knullat så förbannat mycket fitta. Men nu när de nog inte knullar så mycket längre kan jag passa på att hylla.
Fast egentligen vill jag hylla för att jag precis har upptäckt "don't cry". Underbart mörk och mysig låt. Sånt gillas! 4.2 av 5 möjliga guldrosor, fast många minus för deras monumentala fittexponering. Allt för det där lilla hålet.



Edit: Förresten så gillar jag såklart också November Rain, alla de där svåra låtarna som egentligen inte är bra men som lyssnas på av svåra människor för att de behöver identifiera sig med en idol har jag inte mycket för. Men det betyder ju inte att de är dåliga, utan det är som det ska vara, som Alexander en gång sade, det finns inga band som är underhållande mer än 15 minuter. Det är därför spelningar är för losers, det sista vet jag inte om bögen sa, för han gillar ju själv att böga sig på brinnande mannen.

Det var ju Izzy som hade visionen redan från första början.
Han och bästa kompisen Axl Rose höll ihopa i vått och torrt och från deras perspektiv så var det deras band. Men, saker kom att ändra sig ... som bekant.

Izzy fortsatta att göra låtar även efter Guns tog slut.
Han lade tex grunden för Velvet Revolver också, men valde att hoppa av när Weiland kom in i bilden.
Men låtarna hade de ju kvar, såklart.


Slash var inte den som gjorde låtar, även om han hade ett finger med på flera ställen.
Och i början var han inte den "super-solist" som han kom att bli världsberömd som.
Snarare tvärtom så blev han faktiskt Kritiserad för att spela allt för enformigt och simpelt i början. Dvs i början av GunsnRoses-karriären.

Axl gjorde egna låtar redan från början.
November Rain är en av de äldsta låtarna faktiskt, även om den inte kom med på skiva förrän "Use your Illusion." Och det är Axls låt alltså.

Även "Dont Cry" var tidigare än den blev släppt.
De gjordes redan under Tracii Guns tid - och det finns en katastrofal radioinspelning av den, med Izzy, Axl och Tracii, som verkligen låter för jävligt.

Var du på första eller andra spelningen i Globen? Jag var på första och jag tyckte Skid Row var riktigt bra, såg inte Duff och Bach röka weed på scenen och Duff var absolut inte neralkad. Däremot när dom kom tillbaka och körde spelningen på stadion två år senare så var Duff rejält svullen av av alkoholism och var tvungen att spela med handskar då hans händer hade spruckit. Den spelningen var rätt seg då dom vart ute på turne i två år och dom inre stidigheterna hade tagit ut sin rätt.

Izzy var väl bara med i VR vid dom första repetitionerna och beslöt sig för att inte vara med på ett tidigt stadium . Dave Kushner var med i bandet ganska länge innan Weiland anslöt. Det finns en youtube dokumentär (the rise of velvet revolver) om när dom letar sångare och till slut hittar Weiland. Då är Dave Kushner redan fullvärdig medlem.

Nej, Izzy dök upp helt spontant i samband med att grabbarna hade börjat annonsera efter ny sångare i tidningen (något som blev mycket uppmärksammat i Mainstream Media, så det var pga den uppmärksamheten Izzy först fick reda på det) och han bara dök upp en vacker dag.

Och precis lika spontant som han dök upp så försvann han - i samband med att Scott Wiland valsade in i replokalen.
Dvs han insåg att bandet hade fått en riktig sångare/frontfigur och leken var över.

Izzy ville egentligen bli bandets sångare. Det var därför han kom dit och började pela med dem, började skriva nytt material. Och det berättade han också för de andra.
De var emellertid aldrig intresserade av en Izzy Stradlin som sångare, för de hade en helt annan vision.
Men han var ju deras kompis, så de lät honom hållas - och dessutom så gav han ju dem nytt, fantastiskt material. Helt gratis typ. En sådan kan man inte bara kasta ut hur som helst.

Izzys önskedröm var att bandet skulle bli ett "småskaligt pubrockband" (med Izzy, och Duff, som delade på sången) och åka runt från stad till stad i en liten skåpbil.
Han ville inte "Slå Stort", så som han ju hade varit med om med Guns (och som han hade fått uppleva inifrån, från starten till den raketartade framgångssagan - och själva kraschen). Så det var inget han ville vara med om en gång till.

Så han drog direkt när han såg Scott Weiland komma in, med all den självsäkra karisma som varje sann rockstjärna förmedlar.
Izzy förstod att han inte hade någon chans längre. Hans önskedröm om det lilla, hemtrevliga, skulle inte fungera nu längre. Utan nu blev det "på Riktigt" när Scott kom.


Och tur är väl det.
För Velvet Revolver hade ju förmodligen aldrig blivit vad det blev med Izzy som frontman.
Dessutom ville ju heller aldrig vare sig Slash eller Duff ha Izzy som sångare.



---

Du har rätt i att filmen om Velvet Revolver inte visar Izzy.
Men han var med där. Han blev bara aldrig filmad.
Det fanns även andra som var med under perioden de letade nyu sångare. Som tex Sebastian Bach från Skid Row. Han repade en hel del med bandet, som sångare, men det blev helt fel "kemi."
Som Slash förklarade så hade det låtit för mycket som "Skid Roses" då ...



Angående Dave Kushner Så var han mycket riktigt med bland grabbarna redan från ett tidigt skede.
Han var en av Slashs barndomskompisar.
Men att säga att han var "fullvärdig bandmedlem" redan från början är nog inte helt rätt.
Fast han var inte direkt "ovärdig" heller.
Däremot så blev han orolig när Izzy dök upp (vem hade inte blivit det ... ) för det hotade ju hans plats.
Så han blev mycket lättad när Izzy försvann ... =)

Men från första början så spelade ihopa mest för skojs skull.
Det var Slash och Duff som blev helfrälsta efter att ha spelat tillsammans för första gången på mycket länge, i ett annat musikaliskt sammanhang.
De kunde inte glömma hur brat det kändes, så de bestämde sig för att det var något de måste börja satsa på mer seriöst. Och de började spela tillsamman igen.

De fick tag på Sorum, som direkt ställde upp. Och Slash kom att tänka på sin barndomskompis Dave Kushner.
De hade emellertid ingen sångare, som bekant. Men det var så allt började.
De hade inte ens något namn förrän Weiland dök upp.

Tar vänligen emot länkar med info som stödjer det du skriver för detta är en bild som känns helt främmande för mig

Tja, om det är så du huvudsakligen inhämtar information (genom "länkar") så tror jag inte att jag kan hjälpa dig.
Men, om du mot all förmodan skulle visa dig vara läskunnig, så kan jag varmt rekommendera dig att läsa vad De inblandade Själva berättat om händelsen ifråga.
Två stycken självbiografier, den ena av Slash och den andra av Duff.