Citat:
Fast det är väl inte skadan i sig som nödvändigtvis är det största traumat? Många som blir attackerade och utsätts för våld ute av främmande får trauman och blir t.ex. rädda att röra sig utomhus, drar sig tillbaka, slutar jobba o.s.v. Om de dessutom blir så svårt misshandlade och torterade att de bryter ben, så lär det förvisso inte hjälpa. Men däremot lär ytterst få drabbas av ett liknande trauma om de råkar halka utomhus på vintern och bryta ett ben. Det är inte i första hand själva skadan som är det väsentliga. Samma torde gälla väl gälla för oönskad penetration? Det kan säkert vara hemskt och smärtsamt om det sker t.ex. för att man råkar sätta sig fel eller genom någon annan olycka, men med all sannolikhet är det avsevärt färre som får ett bestående trauma av det än av att bli våldtagna. Speciellt om man utöver att bli våldtagen blir hotad, misshandlad, halvt ihjälslagen o.s.v.
Det är så klart högst märkligt om någon verkligen tror att våldtäkt skulle traumamässigt i snitt ligga ungefär på samma nivå som att råka bryta benet, men jag är rätt säker på att den uppfattningen är minst sagt ovanlig. Sannolikt är det avsevärt vanligare med många andra psykotiska föreställningar, som att man tror att folk genom satelliter, radio m.m. läser ens tankar, att man tror att genuspseudovetenskap är vetenskap o.s.v.
Det är så klart högst märkligt om någon verkligen tror att våldtäkt skulle traumamässigt i snitt ligga ungefär på samma nivå som att råka bryta benet, men jag är rätt säker på att den uppfattningen är minst sagt ovanlig. Sannolikt är det avsevärt vanligare med många andra psykotiska föreställningar, som att man tror att folk genom satelliter, radio m.m. läser ens tankar, att man tror att genuspseudovetenskap är vetenskap o.s.v.
Nu handlar det om åsikter likt att en våldtäkt inte är värre än att ramla från ett äppleträd och bryta benet eftersom kvinnor är designade att penetreras. Alltså är det enligt utsago ingenting att gnälla över utan man går vidare bara.
